Inlägg av Pettor

Personligen älskade jag Eternal. Det var som att spela Quake i olika arenor med betydligt mer tempo och skill än i det övrigt lyssnade Doom 2016.

Det här känns lite som Doom 2016 fast med fokus på over-the-top momenten. Får väl se men flyga drake, slåss med stor robot och minskad vertikal förflyttning är nog inte det jag riktigt önskat mig. Kanske är det konsolversionen som påverkar men känns som dansen är borta och stora lila ringar känns mer som "tryck här för coolt event".

Som sagt får man väl se, men känslan säger att detta inte är ett Doom helt för mig.

Tänker att om dimman uppfattas som trist är det nog kört smakmässigt för dig. Det är ju vad många älskar med SH. Den tjocka dimman och täta stämningen. Men det är väl en smaksak i stort. RE och SH är egentligen rätt olika spel. Det är som att jämföra IT med nån David Lynch rulle.

RE är over-the-top skräck med stort underhållningsvärde. Leo roundkickar zombies och twisten på slutet av spelen är alltid något underbart dumt och cheesy. Det är fantastiskt för vad det är, men SH handlar om ett abstrakt berättande och stort fokus på atmosfär och känsla. Action skräck vs psykologisk skräck tänker jag.

Grymt skrivet! Jag håller helt med, förutom när det gäller röstskådespeleriet. Tycker faktiskt att remaken har märkbart bättre röstskådespelare än originalet, där det ibland kunde kännas styltigt och överdrivet. James och Angela levererar några av årets absolut starkaste dialoger, vilket tillsammans med de fantastiskt snygga sekvenserna gör deras scener sådär hjärtkrossande som de ska vara. För min rätt självklar 5/5.

Överlag är det mesta toppenbra genomfört. Ljudbilden, atmosfären och känslan sitter klockrent. Även där de valt att bygga ut eller förändra saker tycker jag att de tagit helt rätt beslut, vilket faktiskt känns riktigt svårt om man själv skulle vara i samma situation. Att återskapa vissa moment, som bossarna från originalet, känns som en större utmaning – de var ofta halvtråkiga i originalet och svåra att förvalta i en remake. Men exempelvis Abstract Daddy är fenomenalt genomförd här och visar vad som är möjligt med rätt vision. Striderna för mig är rätt sorts modern "tank control". James ska inte kännas som exempelvis Leo från RE. Det är en del av känslan på något vis att det är en tröghet och nästan påtvingad stress.

Tycker även detta är bästa uppvisningen av UE5 hittills med skuggor och ljus som ibland skapar helt nya kontraster för miljöerna. Sjukhuset har t.ex. framförallt naturligt ljus utifrån vilket sakta försvinner desto längre in man kommer. Även ansiktsanimationerna som gör flera mellansekvenser än bättre då man bara behöver kolla på James för att förstå en hel del context, något som självklart inte var genomförbart 2001.

Det jag möjligen har som kritik är överanvändandet av några fiender och några områden som blir lite för långa. Att varenda rum ska besökas känns lite överdrivet.

Hur som helst blev jag verkligen positivt överraskad av det här spelet. Att få återuppleva ett verk som ligger mig så varmt om hjärtat och känna att det har behandlats med så mycket kärlek av uppenbara Silent Hill-fans var något jag aldrig trodde jag skulle få uppleva – särskilt inte från Konami.

Håller inte alls med. SH2 Remaken visar ju varför det går att göra rätt. Med tanke på all kärlek just den remaken fått från en community som stod redo att såga det till fotknölarna så måste man väl ändå säga att de gjorde det omöjliga. 92 av 100 från användare på Metacritics vet jag nästan inte när jag såg senast. På Steam har spelet "Overwhelmingly Positive (95% of 24,408) All Time" från användare. Uppenbarligen många som med glädje njuter av denna remake.

Kul att du kan njuta av originalet men vi är många som vill se en modern take av spel vi älskar men är så gamla att det är svårt att njuta av dom. Också en helt ny generation som får uppleva och inspireras av spelet nu som aldrig skulle plockat upp originalet.

Dock är PC + GOG ett av de aktivt bästa sätten att få äga sina spel och kunna fortsätta spela dom även i framtiden.

Jag blir riktigt upprörd över människor som skräpar ner på gator och i naturen. Cigaretter, tuggummi, snus, McDonald's-rester, godispåsar, fyrverkerier, soppåsar – och en jäkla massa mer. Jag går ofta med min 5-åring och plockar upp skräp i närområdet, men det fylls på lika snabbt igen.

Vi har det så bra i Sverige, och jag blir rent ut sagt provocerad av att människor kan visa en sådan lathet och nonchalans. Det krävs en särskild sorts bekvämlighet, eller bortskämdhet, för att inte ens orka slänga sitt eget skräp i en papperskorg. Det finns inga ursäkter.

Särskilt anmärkningsvärt är det att många som redan väljer att förgifta sin kropp verkar kommit överens om att marken är en soptunna. Hur har det blivit socialt accepterat att lämna sitt skräp åt andra eller naturen att ta hand om all skräp?

Absolut! Tycker det är jätteintressant att förstå varför en karaktär är intressant eller inte. Speciellt bara av ett kort ytligt intryck. Alla har vi associationer och fördomar som förekommer på ett eller annat sätt. Men man kan nästan alltid gissa om en karaktär kommer vara populär eller inte. Tror vi ändå behöver känna något för huvudkaraktärer lite som när vi väljer relationer. Inte samma sak, men vi går ändå på snabba intryck och vill känna att vi kan leva oss in i något som spontant verkar falla oss i smaken.

Intergalactic är ändå gjort av Naughty Dog och TLOU har två av de bästa karaktärerna jag själv upplevt i ett spel. Jag förstår ju varför de blev så populära som de blev. När det kommer till Intergalactic känns det mest som en karaktär som vänder sig till en mer modern "cool" grupp. Återigen tycker jag trailern var dålig och sa så lite, så därför har man bara ett kort ytligt intryck att gå på, men hon är "boss", framstår som häftig, maskulin, och lite överlägsen. Spontant tänker jag bara på en typ av karaktär jag inte känner intresse för. Det är lite Pvt. Vasquez från filmen Aliens. Stör mig alltid på henne och den maskulina kollegan. Ripley däremot är helt fantastisk som huvudkaraktär och är defintivt mer badass.

Baldurs Gate 3 var kul då det är flertalet olika men välskrivna karaktärer. Där ser man hur olika vi känner och tycker. Det finns också statistik på vilka karaktärer som valts. Det är lätt att gissa vem flest romantiserade och rätt lätt vilka karaktärer som spelare valde. Det är inte svårt att förstå att Shadowheart var den mest populära att romantisera. Däremot är Lae'zel den minst populära origin character som valdes och hon är den karaktär jag gillade mest när sluttexterna väl rullade. Hon är spontant en karaktär som är arrogant, spydig och inte särskilt attraktiv utseendemässigt. Men vilket arc hon hade. Hon växte och blev så intressant som person.

Jag tror ändå att när man gör AAA-spel finns det en poäng att göra en karaktär som många kan uppskatta. Det är självklart begränsat och tråkigt sätt att skapa på, men huvudkaraktären är såpass viktig. Gör man en vågad annorlunda karaktär får man nog vara beredd på att spelare vänder ryggen, och man borde inte hålla det mot spelarna. Likaså ska utvecklare självklart få välja hur de vill skapa, bara att de i slutändan måste sälja spelet.

Kolla förresten denna videon från Laura Freyer (som varit med o gjort alla tänkbara spel) som tar upp delar om detta. Tar man beslut där en del av ens audience går förlorad måste man helt enkelt hitta en ny. Spel är påkostade så man måste ändå välja riskerna, även om det är så "enkla" beslut som hur huvudkaraktären ska se ut och kännas.

https://youtu.be/dBDf9WtzgBE?si=FXJRtSURuebsVV85

Det man dock får förstå är att kunder inte behöver köpa deras spel baserat på så enkla saker som hur huvudkaraktären ser ut. Det måste man förstå nånstans. Utvecklarna får självklart göra vad dom vill men vara beredda på att försäljning kan bli lidande, hur fånigt det än kan verka.

Jag tycker nånstans diskussionen är intressant åt alla håll och att man måste få uttrycka att det är ett problem. Sen kan de självklart vara tröttsamt att det nästan alltid handlar om kvinnliga karaktärer och deras utseende, men det är ju ändå viktigt att kunna säga det.

Jag har valt bort spel med manliga huvudkaraktärer baserat på hur otroligt generiska och tråkiga de verkar. Gears of War är ett exempel där stil och karaktärer inte passar mig alls. De flesta verkar tycka tvärtom, så ptja 🤷‍♂️

Personligen tycker jag Ciri i Witcher 4 känns grym som fan utifrån trailern medan Intergalactic trailern visar en karaktär jag bara är helt ointresserad av. Kanske ändras, men det är spontant problematiskt för egen del. Kanske är det trailern, men tror de själva ändå måste tyckt de visade upp en häftig karaktär.

Ettan är spelet jag aldrig riktigt spelade, då det var till PS1. Hade på så sätt varit roligt då det blivit en helt ny upplevelse.

Förutom just 2an tyckte jag även om 3 och 4, så är helt för remake även av dom. 4:an tror jag har störst potential då det var häftigt koncept. Kanske bara behöver lite polering och hjälp på sina ställen för att nå sin fulla potential.

Jag hamnade i liknande situation. Var så mycket hype runt spelet och flera som älskade det. Tror den märkliga effekten med Kujima är att antingen funkar det eller så blir det magplask. För mig var 4:an helt och hållet det sistnämnda. Tvingade / plågade mig igenom spelet. Framförallt alla karaktärer, prutthumorn och de eviga sekvenserna som aldrig gav mig något. Fanns någon sekvens som jag antar skulle vara dramatisk med doktorn som via en liten robot skriker "Nooooooo" via en skärm och jag har ärligt talat sett b-filmer med starkare insatser. Det var så mycket cringe på sina ställen. Sedan älskar jag Death Stranding - ett spel jag förstår många hatar och definitivt är fyllt med cringe. Märkligt. På så sätt vill jag inte säga att MGS4 är dåligt, bara ett spel jag inte uppskattar 🤔

Diablo 4 tvingade jag mig också igenom. Mest för att man ska ha spelat igenom men uppskattade inte spelet alls. Försökte tänka att nästa del i storyn kommer imponera men det kom liksom aldrig, förutom möjligen den imponerande filmsekvensen.

Ni som inhandlat spelet, hur pass spelbart är det? Läste recension som nämnde ljud som fastnar, AI som helt glömmer att attackera samt rena problem som förhindrar progression som att en NPC inte spänst alla. Dock verkar de inte fått day 1 patchen.

Så ni som kör nu, hur pass bra skick är det? Är så sugen på detta spel men får vänta om de helt enkelt är för mycket problem.

Så man kan betala extra för att beta-testa spel numera 🤔 Nice?

Hoppas verkligen detta spelet blir bra! Det är konceptuellt ett spel jag älskar men tycker de flesta lanseringar numera är halvjumna. Jag har som regel att aldrig förbeställa och invänta reaktioner så kommer även göra det här.

Har en känsla av ~85/100 på Metacritic pga tekniska problem och mixed reviews på Steam av liknande anledning. Vet inte varför, men känns typiskt som ett spel med tekniska problem. Hur som helst hoppas jag väl främst att det inte blir så och att framförallt gameplay levererar.

Kommer det släppas på gog? Det är alltid min preferens då man slipper DRM. Ser det som att hur man än vrider och vänder på det är gog bättre än Steam bara för att man får valet att spela hur man vill.

Larian är grymt imponerande utifrån vad de lyckas producera och hur. När man jämför BG3 med D4 och Starfield, som båda släpptes en månad före och efter, blir det märkvärdigt hur överlägsna de är på nästan alla detaljer och enskilda element. Då är de också en betydligt mindre studio. De ska även ha eloge för att de aktivt tagit avstånd från att köpas upp, något som ändrat många bolag.

Supergiant Games är annars några jag alltid avundsjukt följt. Otrolig förmåga att skapa bra gameplay men också något av de snyggaste spelen i industrin. Så svårt ibland att förstå hur några talanger lyckas träffa varandra och synka på ett sätt som resulterar i något sådant.

Sen exemplet med Silent Hill 2 var väl märkligt? Förstår att många älskar det spelet (jag är en av dom) men med tanke på att det nästan genomgående berömmet så blir det nästan ett av de sämre exempel man kan ta. Det har 9.3 på Metacritic av User Review. Vet fasen knappt om ja sett de med tanke på hur bombade spel blir för minsta misstag eller förändring.

Jag tror heller inte D4 är för mig. D2 och även D3 var spel jag gillade. Som för många är D2 ett av de bästa spel jag spelat, därför jag fortfarande ens följer serien.

Jag tycker verkligen ordet generisk passar perfekt för det jag menar här. Jag kan knappt minnas en enskild plats ur den stora världen, något som inte är sant för D2 eller D3. Allt kändes precis likadant. Det kanske är poängen men för mig tog det bort mycket. Det var alltid samma fiender vare sig jag var i öken eller nån swamp. Så därav generiska känslan.

Men som du säger, D4 är nog inte för mig. D2 var så underbart spel att jag vill tro att Diablo ska kunna passa men den aspekt jag fångades av är helt enkelt inte kvar. Om de tog bort level scaling och gjort spännande unika spännande dungeons eller platser hade jag nog kunnat tycka de var kul ändå.

Hur mycket ändrar expansionen själva upplevelsen? Jag hade inte så roligt i D4 pga level scaling, samma generiska värld och samma fiender hela tiden. Level systemet var också meningslöst och kände aldrig att min karaktär utvecklas på meningsfullt sätt.

Känner någon igen sig i detta och löser expansionen isåfall något av detta? Har inte spelat D4 sedan BG3 kom ut tidigt i augusti.

Ni nämnde just två uppföljare jag inte ens visste att jag verkligen ville ha! Av alla konstiga uppföljare som får göras blir man ledsen över att två så fantastiska serier inte får några.

NOLF sålde dåligt förstod jag, men måste nästan bara varit före sin tid med tanke på vilka minnen alla som kört det har. Magiskt bra!

Splinter Cell är nog mest bara en tidsfråga?

Fasen! Antal remasters av Quake åkte ja dit på annars sitter kunskapen. Dags för nytt Quake snart eller?!

Upplever att problemet endast existerar när man vill ge minus för enskilda komponenter som grafik, avsaknad av polering i anination och annat, som man tycker andra spel har men bortser från så enkla detaljer som hur bra spelet upplevs i helhet, även med bristande enskilda komponenter.

Jag har aldrig gillat recensioner eller sidor som delar upp spel i "grafik", "gameplay", "story" och sen sätter enskilda poäng och försöker ge nån slutsumma baserat på det. Spel funkar inte så. Upplever du att spelet är spännande, kul, nytt, berikande eller vad nu kan vara, så kvittar alla dom där enskilda aspekterna. Det är ju därför Nintendo och From Software lyckas få bra betyg för att helheten är bättre än de enskilda komponenterna. Ofta väldigt enkelt att känna att ett spel var bättre än något annat genom att bara fundera på hur roligt och intressant det var.

Låt säga att vi sänker Elden Ring baserat på några problem som existerar. Ok nu hamnar spelet betygmässigt under Assassin's Creed 2, Gears of War eller tillsammans med Fallout 4. De flesta som spelat Elden Ring vet att det inte rimmar rätt. Spelet är bättre än så även med diverse problem.

Zelda må köra på begränsad hårdvara och slår sig fram i 30fps. Fine, men spelet är fan så mycket roligare och har ett mervärde för de flesta som inte andra spel har. Det är så enkelt. Kvittar om det är diverse problem när upplevelsen tillslut är bättre än andra spel som är perfekt polerade tråkfester.

Fattar inte denna återkommande kritik mot Nintendo o From Software. De känns så enkelt om man bara slutar se betyg som en summa av beståndsdelar var för sig.

Verkligen! Det känns som en så klockren historia att berätta och hade funkat utan att behöva gå in på allt som berör Silmarillion. Tänk bara hur populär Gothmog hade blivit. Durin's bane är ikonisk och såklart mäktig, men kan inte släppa hur roligt det vore att få se Gothmog.

Jag gillar verkligen Beren and Luthien som berättelse. Morgoth hade kunnat introduceras och vill så gärna se Angband. Tycker även det är så tydlig "quest" nånstans, vilket jag tror vore effektivt för storyns skull.

Varför håller Tolkien Estate så hårt på licenserna? Jag förstod att Rings of Power var en av tre serier som olika studios slogs om att få berätta och Tolken Estate valde vilken som skulle få göras. HBO skulle göra serie motsvarande det som nu blir Hunt for Gollum. Men att Tolkien Estate är med och accepterar Rings of Power men inte låter dom få rättigheterna till Silmarillion är så konstigt. Är det bättre i deras värld att Tolkien's berättelser inte får visas på ett någorlunda korrekt sätt?