Inlägg av Byssan

Gött. Bossar är överskattade tycker jag som börjar bli gammal och just nu hatar en en boss i Dave the Diver.

Jag tycker att när en bossfight börjar så borde det vara en sekvens man kollar på. Karaktären gör en cool rundspark i slow motion och sparkar huvudet av bossen. Så borde det vara i varenda spel.

Chattmässigt var mIRC och ICQ överlägset bäst i början av IM eran, sedan tog MSN Messenger över.

När det kommer till röst så var teamspeak det enda som användes i början tills skype tog över alla röstkommunikation tills den dagen discord kom.

Det är därför Poe2 gick tillbaka och segade ner allting igen, med bossar man måste akta sig för och lite såna saker. Riiiiiiiiiktigt njutbart! Sen i slutet i endgame så är det ju självklart att om man spenderar mycket tid och gearar upp sin gubbe för dyra valörer(Divine i det fallet) så vill man se resultat. Gubben bör bli starkare och rensa skärmen fortare om man gearar upp, inte sant?

https://i.imgur.com/3U5xUCk.jpeg

• Plattformar: Windows (testversion)

• Release: 1999

Skall sanningen fram hade jag inte väntat mig mycket alls.

Efter åratal av försök att hitta fram till tjusningen med första Half-Life kändes det lite som att banka ett redan blodigt huvud i väggen lite blodigare, men till min stora förvåning kändes det rätt omgående som att Gearbox lyckades där Valve misslyckades.

Kanske främst för att Opposing Force i rollen av en expansion är klart mindre omfattande och därför lägger mer energi på det som faktiskt känns som det är av betydelse för upplevelsen framför att gång om annan dra ut på vissa sekvenser i en evighet bara för att dryga ut speltiden.

Men troligen lika mycket av anledningar som att man lyckats lokalisera inslag i Half-Life som inte riktigt höll måttet och här skrotat dem helt och hållet eller reviderat dem till något som faktiskt lyckas underhålla.

Vill dock inte springa förbi min poäng, så låt mig förklara mitt resonerande.

https://i.imgur.com/rQyXWgz.jpeg

https://i.imgur.com/r10vzHe.jpeg

https://i.imgur.com/ondmKMB.jpeg

Adrian Shephard, US Marine Corps-snubbe tillskriven rollen av Hazardous Environment Combat Unit-korpral, ser sin trupp bli nedskjuten från luften innan den ens hinner hela flyga vägen fram till dess destination. När han vaknar upp efter att ha kraschlandat är han ensam sånär som på en vetenskapsman i full färd med att utan framgång försöka återuppliva en stupad soldat.

Minuter senare har Shephard kommit över en rörtång, riktat om livsfarliga energistrålar som hindrade hans framfart, sett folk parasiteras till zombier av handkrabbor från XEN och ordväxlat med en av Black Mesas säkerhetsvakter.

Knappt hinner Shephard få någon form av grepp om situationen innan all HECU beordras at dra sig tillbaka, själv hinner han dock givetvis inte med av anledningar som kan stavas G-Man och därefter brakar rena rama helvetet lös.

https://i.imgur.com/WGOyfOn.jpeg

https://i.imgur.com/SOe3612.jpeg

https://i.imgur.com/DwBdtWf.jpeg

Att få ta del av Black Mesa-incidenten ur ett motståndarperspektiv är ett lika kul som intressant upplägg, speciellt när flertalet nyckelsekvenser får återupplevas från nya infallsvinklar. Dessutom sker allt i ett så rasande högt tempo att precis varenda minut spelad känns som den har något nytt att erbjuda.

Nya vapen samsas med nya fiender och långt bortom en svartvit konflikt får Shephard gång om annan bevittna kreatur från XEN (som vill ta över jorden), Black Ops (som vill spränga Black Mesa i luften då HECU misslyckats med sitt uppdrag) och för Opposing Force nyintroducerade och opportunistiska Race X (som också tycks vilja ta över jorden) slåss mot varandra så till den grad att man i rollen av Shephard stundtals tycks vara snudd på osynlig för omgivningen.

Hur mycket Opposing Force är ser ut som Half-Life är känslan när man spelar en helt annan.

Rörtången gör snabbt gällande att den är en påtaglig uppgradering av Freemans kofot, stridskniven erbjuder instakills, ett teleportervapen slänger iväg det som kommer i dess väg till XEN (Shephard inkluderad, på vissa specifika platser) och Shock Roach laddar upp sig själv så att allt vad ammobrist heter upphör som problem så länge som man har tid på sig att ladda upp dess projektiler (vilket kan vara ett problem mitt i stridens hetta).

https://i.imgur.com/fWsflrW.jpeg

https://i.imgur.com/B6S5c63.jpeg

https://i.imgur.com/o73vDGo.jpeg

https://i.imgur.com/VbRIEgC.jpeg

Mycket tid spenderad på dryga XEN och en till synes evighetslång sekvens på räls i Half-Life har i Opposing Force ersatts med några liknande sekvenser som kan räknas i minuter, tentakelmonstren från Half-Lifes Blast Pit återvänder fast i sammanhang där deras svagheter så mycket lättare kan utnyttjas, platser som under andra omständigheter varit onåbara går plötsligt att nå med hjälp av en utomjordisk grunka agerandes änterhake.

Miljöer är klart mer dynamiska och erbjuder dessutom rum fyllda av vätskor av allsköns slag som kan höjas och sänkas, robotar som gör sin grej där i bakgrunden fast på ett klart mer betydande vis än i Half-Life, gigantiska monster vars liv och död dikteras av Shephards pusslande mer så än hans skjutande och mycket annat.

Och så den där återkommande interaktionen med andra HECU-mariner som erbjuder helning, extra eldkraft i strider och spränger upp dörrar och annat som utam hjälp ej gått att ta sig förbi.

Det är rätt skönt att inte känna sig alls lika ensam som Freeman, och något säger mig att det var truppinteraktionen i Opposing Force som ledde vidare till vad som i Half-Life 2 skulle ses på som ett givet inslag i olika former.

https://i.imgur.com/323QpSy.jpeg

https://i.imgur.com/rUnixBz.jpeg

https://i.imgur.com/OjtIkaZ.jpeg

https://i.imgur.com/EPPCNuE.jpeg

Därmed inte sagt att Opposing Force rättar till alla de problem som Half-Life dras med.

Kvar är de där jävla stegarna som inte alls interageras med på ett skönt vis (mången är de gånger jag klättrat lite snett och fallit ned från en stege och dött eller skadat mig till den grad att jag laddad om min senaste sparning).

Kvar är även den ibland till synes för "smarta" ai som fiender för sig med, där man tycks synas genom väggar bara för att bli ihjälskjuten samma sekund man tittar fram runt ett hörn, och Black Ops som frekventar upplevelsen klart mer än senast amplifierar i vissa scener dessa problem.

Sedan är spelet helt klart inte så buggfritt som man kunde önska. Vid ett tillfälle kraschade spelet om och om igen ett par sekunder efter att en specifik sparning laddades. Lösningen var att dra till med ett kommando i samband med att spelet startades, noterade jag efter frenetiskt letande på nätet. Vid ett annat tillfälle fastnade Shephard i en vägg oförmögen att ta sig loss. Och vid ett flertal tillfällen tycktes elektriska strålar dyka upp som från ingenstans i luften och bara vobbla runt där i en evighet.

Må så vara att Opposing Force inte alls känns lika buggigt som senaste versionen av Half-Life, senaste genomspelningen bjöd inte på något gamebreaking, men det lämnar ändå en viss bitter eftersmak.

Och så även den rätt så oförklarliga bristen på ammunition (vilket dock rätt snyggt kompenseras av ett vapen som inte kan få slut på dito) och underligt få möjligheter till att återställa Shephards hälsa. Det känns rätt osexigt att sparladda sig genom intensivare sekvenser, och stundtals riktigt lockande att aktivera lite fusk och spamma hälsa (fast jag lyckades faktiskt hålla mina fingrar i styr gällande detta under min andra genomspelning).

Men nu börjar det låta som att jag stör mig väldigt mycket på ditt och datt, vilket jag faktiskt inte gör.

https://i.imgur.com/j49uPak.jpeg

https://i.imgur.com/lzgCIJK.jpeg

https://i.imgur.com/qly8LPL.jpeg

https://i.imgur.com/IFFOgA8.jpeg

Opposing Force lyckas med det rätt sällsynta konststycket att i rollen av en expansion erbjuda något som attraherar mig betydligt mycket mer än det som det är en expansion till.

Knappt hade jag hunnit se sluttexterna innan jag hade på känn att jag ville dra igenom det ännu en gång innan jag snickrade ihop denna text. Och nu när jag sitter här och skriver detta efter min andra genomspelning börjar det faktiskt klia i fingrarna att musklicka mig fram till ännu en runda.

Givetvis är det fortfarande Half-Life som är den där helt avgörande milstolpen för genrens fortsatta utveckling efter dess släpp, men Opposing Force visar med nästan frustrerande små medel hur ett påtagligare Kill your darlings-tänk hade kunnat lyfta Half-Life till klart högre höjder.

Dessutom känns inte Opposing Force riktigt som en expansion. Det känns som ett fullskaligt spel som står helt utmärkt på sina egna två ben. Ett spel som känner till sina motormässiga begränsningar och jobbar med dem istället för mot dem.

Imponerande, på så många olika plan.

Tvärtom!

Har skyhöga förväntningar på att detta blir det bästa spelet i Battlefields historia - Tror inte folk förstår vilken nystart i serien som detta innebär! Kommer toppa både BF2, BF3 och BF1942

Vince Zampella har fått fria tyglar med BF6 - Både vad gäller budget, handplocka personal, resurser och nu fått klart att han försenar spelet om han vill! Detta är ett drömprojekt utan begränsningar. Vince hade begränsningar med Call of Duty, Call of Duty 2, Medal of Honor, Call of Duty 4: Modern Warfare, Apex etc.

Efter flera dåliga Battlefield så råder det inga tvivel för mig att denna satsning med VZ kommer att tysta även de mest extrema av kritiker när vi når lansering.

Tycker inte BF2 (basegame) var särskilt annorlunda från exempelvis BF3 eller BF4. Samma spelstil, bara mycket långsammare. Sedan ska det tilläggas att jag aldrig lirat moddade klienter eller servrar, så kanske ser helt annorlunda ut på den fronten.

Genuin fråga:
Har Battlefield någonsin varit mer av en tac-shooter än en action-shooter?

Har rätt markant speltid sedan 1942, och kan inte minnas att man gjort annat än att röra sig konstant framåt. Undantaget om en stridsvagn varit i vägen, eller som i BF1:s fall; en ridå av giftig gas. Närmsta strategiska spelupplevelsen jag haft har nog varit i BFV, där man kunde bygga upp försvar o.s.v. igen efter att allt raserats till marken.

Ni som är skeptiska vet absolut ingenting vad ni pratar om. Sjuuuuukt taggad på detta Battlefield!

Det spelar ingen roll vilken FPS serie det är. Call of Duty, Battlefield, Apex, Arma, Medal of Honor, Titanfall, Counter-Strike.

Att man anställer Vince Zampella för ett FPS spel med näst intill obegränsad budget och låter han handplocka sin personal är:
G-A-R-A-N-T-E-R-A-D----S-U-C-C-È!

Äh. Diablo 4 bra. Path of exile bra. Man måste liksom inte välja en av dem.

I vilken kroppsdel? Bwhöver du vård?