Inlägg av Lord Backstab

Inlägg som Lord Backstab har skrivit i forumet

Skrivet av trickeh2k:

Bara så att ev. köpare är medveten om det så lider dessa kort av problem med strömkontakten. Jag hade avstått tillsvidare.. Som det står i artikeln så går det att få kortet utbytt men gäller endast för USA och GB när artikeln skrevs.

https://www.sweclockers.com/nyhet/30571-gigabytes-geforce-rtx...

Bra med en oberoende granskare Hahaha
Vill OP kommentera?

Skrivet av dix_xib:

https://cdn.sweclockers.com/galleri/bild/192956?l=eyJyZXNvdXJ...

Bor i en tvåa som jag tänkte bygga om till en trea, men så blev det icke. Så jag fick en gammal skjutgarderob mellan sovrummet och vardagsrummet som "kontor". Man får göra vad man kan på begränsad yta.

Lite ostädat men här ser man mer.
https://cdn.sweclockers.com/galleri/bild/195452?l=eyJyZXNvdXJ...

Har uppdaterat med lite fler hyllor och alldeles för många retrospel.
https://cdn.sweclockers.com/galleri/bild/195453?l=eyJyZXNvdXJ...

Swec hade ett "hemma hos" för några månader sedan. Lägger in den här också

Finns mer här för den nyfikne
https://www.sweclockers.com/galleri/14574-galactic-empire-a4-...

Jävlar vad clean. Snyggt som fan..

Hej, jag tar gärna och testar något. Jag har aldrigt skrivit proffesionellt men jag har skrivit några recensioner här på FZ.

X-Wing Alliance Tillbakablick

Jag var 11 bast när X-Wing Alliance kom ut och det var fantastiskt. Skitsvårt men fantastiskt. Det var nog första spelet som jag behövde en walkthrough för att klara. Det är ett av mina bästa/värsta spelminnen, man ska försvara en av sina vänner som ska ut i rymddräkt för att hacka eller reparera en satellit samtidigt som den blir attackerad av massa fiender. För att skydda din vän måste du ha koll på hur man ger order till dina turrets eller så måste du vara grym nog att skjuta ner alla fiender utan hjälp från din co-pilot. Jag var inte så duktig och jag hade ingen aning om hur man gav order till sin co-pilot så det blev många frustrerande game overs. Det gjorde nästan så att jag gav upp på spelet men då som en gåva från ovan kom senaste PC-Gamer med en walkthrough på svenska som beskrev i princip varje uppdrag. All praise the magazine. Jag klarade uppdraget och fastnade aldrig igen. Lycka.

En ny variant av från Corellia YT serien, YT2000, sooo beautiful

Redan innan X-Wing Alliance hade jag en kärlek för flygsimulatorer. Absolut inte Microsoft Flight Simulator som var en stor besvikelse eftersom det inte fanns någon action. I alla fall inte om du valde att flyga som en normal människa och inte försökte göra loops med en jumbojet. Jag hade lite tidigare fått testa X-Wing CD som alltså är förlagan för Alliance. Jag hade inte testat TIE-Fighter utan det dröjde 15 år innan jag fick uppleva det Nobelprisvinnande spelet som för evigt kommer hålla pokalen som bästa space/flight sim combat spel. Men X-wing Alliance är en klar tvåa. Det är en mycket mera strömlinjeformad upplevelse och har en tydlig story som går över hela kampanjen med en handfull cinematics dessutom. Det är också enklare än både X-Wing och TIE-Fighter vilket var perfekt för en 11-åring som under den tiden var jävligt dålig på att spela spel, fusksidor låg som bokmärken skrivna på post-it lappar runt datorskärmen. Men X-Wing hade sina egna ”fusk” så att säga, man kan justera realismen on the fly. Man kan ha oändligt men ammunition, man kan var odödligt osv. för att skräddarsy svårigheten.

Handlingen kretsar kring Azzameen familjen som driver ett fraktföretag, du spelar som den yngste i familjen, Ace. Handlingen följer Ace från lägst i rang i familjen där han får hjälpa till i familjeföretaget tills att han oundvikligen sluter följe med rebellerna och till sist tar del av slaget mot Dödstjärnan Mk.II. Mellan uppdrag kan man beundra troféer från tidigare uppdrag och läsa mail från NPCer man mött under spelets gång som faktiskt är rätt givande. Man kan också hoppa in i ingame simulatorn för att träna eller köra skirmish uppdrag där du själv bestämmer antalet och vilken typ av fiende du får möta.

Din familjs högkvarter

X-Wing Alliance var nog första spelet jag spelade där joysticken fick lysa. Det finns ett bra antal funktioner i spelet som man kan tillägna en knapp. Hur man vinklar sina skjöldar och vart man vill fokusera energi. Man kan tex ge sina vapen energi men då får motorn och skjöldarna mindre energi. Det här systemet var inget nytt och samma funktion fanns i X-Wing och TIE-Fighter men det är ett system som än idag är jävligt bra och ger en friheten att tackla varje uppdrag med en egen approach. Ska jag pumpa vapnen med anabola och skjuta allt vad jag orkar eller vill jag zooma runt och flyga cirklar runt dem som jagar mig. Du bestämmer. Dock så är många uppdrag väldigt tydliga med vad som behövs för tillfället och det finns oftast en tydlig och lättast väg att gå, i alla fall tydlig för en som inte är 11 år och helt OK på engelska. Jag är oftast imponerad av mig själv att jag ändå förstod vad som sas i spelen jag spelade som liten. Jag minns tydlig att jag inte förstod alla ord, typ miscellaneous, men att man ändå fick ett hum om vad som skulle göras på något sätt.

Rätt så överväldigande för en liten Backstab

Det finns en uppsjö av olika skepp att flyga i Alliance både att flyga och som du kan möta ute i rymden. Dem du kan flyga är ganska många ändå men det finns otroligt många fler som endast är AI kontrollerade. Det här gör att varje uppdrag kan fyllas med en varierande mängd och typ av farkoster, allt från den gamla hederliga YT-1300 till den betydligt större och mäktigare Imperial I-Class. Det var väldigt häftigt att flyga nära dem stora jättarna till slagskepp och beundra de otrolig lågupplösta texturerna som ändå lyckades imponera. En speciellt häftig effekt var att om man flög nära motorerna så skakade allt och det lät som man förväntade sig att stora fuck-off rymd-motorer skulle låta.

Mmmmmmm, high-res.

Musiken är rippad rakt från original filmerna och det är både bra och dåligt. Det är ju svinbra musik men det är ju lite billigt tycker jag även om det är en sjukt liten kritik för det är sjukt inlevelsefullt att åka runt i en YT-1300 med den musiken i öronen samtidigt som du skjuter ner TIE-Fighters. Jag gillar dialogen mellan NPCs och din robot sidekick är rolig men jag har aldrig gillat att protagonisten är tyst. Det är speciellt konstigt när du är den som kontrollerar ditt skepp men du säger inte ett ord till din andre pilot utan bara gestikulerar att skjuta ner bombare eller fokusera skjöldarna bakåt eller att du är den ende som inte bidrar ett knysst till konversationerna som angår dig som alla andra är med i förutom du. Nu när jag tänker efter finns det lite musik som inte är från filmerna och det är musiken som spelas i din hytt, den är faktisk riktigt, riktigt bra.

Ditt helt egna lilla krypinn, minus din robot-storebrorsa.

X-Wing Alliance satte spår i min gamersjäl som fortfarande gör sig påminda ibland. Det var första Star Wars spelet som jag kände att jag faktiskt var med i det universumet. Man var delaktig. Universumet kändes också levande med många skepp i rörelse, många som bara gjorde sin egen grej och var på väg mot någon helt annan destination än var du var, transporter, bogserskepp, tull-inspektörer militärskepp. Kanske skulle någon leverera en hjord med Nerfs eller en last med Spice vem vet? Jo, det kunde du ta reda på om du tog dig tillräckligt nära och skannade någons lastrum! Banbrytande.

Skrivet av gh0glund:

Förlåt om jag vandrar lite off-topic nu (finfin recension för övrigt!) men är det bara jag som träffas av ett nostalgitåg när jag ser den här typen av mellansekvenser och dialogvyer från äldre spel?

https://www.oldgames.sk/images/oldgames/3d_action/No.One.Live...

Precis samma inramning som i Knights of the Old Republic, för att ta ett exempel. Karaktärsmodeller som snurrar på en femöring och yviga gester som återanvänds i leda. Järnpiller så fint det är.

Haha ja verkligen likt KOTOR, det är bara att fotoshoppa dit lite blå text.

Skrivet av Joakim Bennet:

Inte lika mycket, men Lara-omslag dippade också. PCG-läsarna ville ha män i murriga uniformer och bister uppsyn. Gärna hjälmar. Brunt och grått.

HAHAHAHA kul att designa omslag med den kundbasen. Jag har en gammal PC Gamer med X-wing Alliance på omslaget, ni hade en walkthrough som jag tokläste, det omslaget var nice Fan det ska jag nog skriva om snart,,,

Skrivet av Joakim Bennet:

Tack för tillbakablicken! Minns att det var riktigt vasst när det kom. Minns också hur försäljningen av PC Gamer totalkraschade de gånger vi satte Kate Archer på omslaget. För lite brunt och grått för läsarna Men det blevsnygga omslag!

Var det så tydligt?? Gissar att omslag med Tomb Raider inte doppade lika rejält

Skrivet av magma:

Trevlig recension, kommer du recensera 2:an också? Första och andra spelet är suveräna, det var snack förut om att de skulle komma till gog, vet inte vad som hände med det?

Ångrar lite smått att jag inte behöll originalförpackningen till NOLF 1.

Ja det ska jag nog så länge folk tycker att det är kul/intressant att läsa dem här tillbakablickarna

No One Live Forever Tillbakablick

Eller NOLF för att göra det enklare för alla. NOLF känns som ett spel som utvecklarna gjorde för att rensa smaklökarna ordentligt efter en riktig tung måltid. Det kändes mycket roligare och mysigare än andra FPS spel under den tiden. Spel som inte tar sig själva på så stort alvar är inte så många och på den tiden var det ännu färre. Det finns självklart undantag som t.ex Saints Row serien eller Conkers Bad Fur Day men dem spelen går alldeles för långt så det blir krystat istället för lättsamt.

I NOLF spelar man som Cate Archer en föräldralös ung kvinna med adlig bakgrund som från ung ålder skapade sig ett namn som mästertjuv. Hon blir rekryterad av UNITY som är NOLFS svar på MI6 eller snarare U.N.C.L.E för er som känner igen det. Där blir hon utbildad till hemlig agent mitt under det kalla krigets 60-tal. I samband med att Cate blir färdigutbildad råkar ett stort antal UNITY agenter bli mördade och UNITYS ledning har inget val än att skicka ut Cate i fält trots att hon är våt bakom öronen och dessutom en kvinna!!! Under första timmen av spelet förlorar Cate sin vän och mentor och vi får därefter följa Cate när hon försöker hitta sin mentors mördare och samtidigt rädda världen från den hemliga organisationen HARM och deras ondskefulla planer som involverar mänskliga bomber!?

bildtext

Lobbyn i UNITYS högkvarter

Den anonyme talaren för HARM

Hela spelet genomsyras av hyllningar till filmer och serier så som James Bond, Mannen från U.N.C.L.E och Austin Powers. Det är färgglatt, roligt och lättsamt fast utan att gå överstyr. Handlingen är bra och det finns gott om roliga karaktärer som nästan alla är karikatyrer på etablerade 60-tals spionfilms karaktärer. Du har dina överordnade som är i det här fallet två stycken ”M” blandat med hela och halvan. En är glad och mullig och den andra är smal och bitter. En fantastisk karaktär är den som i alla andra spel hade vart huvudkaraktären och det är din manliga amerikanska kollega. Han springer runt i en skrikig hawaiiskjorta och är ungefär lika krallig och urkorkad som Marcus Fenix. Du har också en helt egen ”Q” även om du aldrig får se han, han kommunicerar enbart via PA system vid träningsbanor där du får lära dig alla gadgets som finns i spelet. Och det finns ett bra antal och alla är användbara och passande för spelets tema. Du har allt ifrån en vätska som löser upp fiendekroppar så att dem inte upptäcks, ett bältesspänne som både är en kniv och en låsdyrk, en cigarettändare som både är en ljuskälla och en skärbrännare och min favorit, en robotisk pudel som distraherar vakthundar. Spelet förklarar att den gör detta med att släppa ut en feromongas som gör att alla hundar oavsett kön faller pladask. Tyvärr så ser den inte så mycket användning för det finns nästan inga hundar i spelet och alla är bakom galler.

Jag kan inte titta för länge på den där mannen utan att få migrän/epilepsi

Jag har förstått mycket senare efter att jag spelade spelet för första gången att produktionen led av stressad utveckling och inte alla idéer kunde realiseras. Alla smygsektioner är ganska frustrerande, det går alldeles utmärkt att skjuta ett par fiender och allmänt ta sig runt utan att bli sedd men till slut havererar ändå allt och det slutar oftast med att ett alarm som tjuter konstant och alla fiender på kartan letar efter dig. Oftast är det OK men i vissa banor får du inte ens släppa en fis innan spelet ger dig ett game over och du måste börja om från början. Det finns inga synlighets indikatorer som i Thief eller andra mekanismer som på något sätt hjälper dig att smyga. Det finns ljuddämpare för några vapen, ett armborst och din bälteskniv. Annars är det bara att huka dig och pressa något mellan dig och den fienden du försöker smyga dig på. Det är alltid svårt att smyga i FPS spel i min mening, smygande tillämpar sig alltid bäst i tredje person så att man har lite koll på omgivningen. Tack och lov så är skjutandet i NOLF kul och fienderna hyffsat smarta för sin tid.

Banorna i NOLF är härligt varierande och roliga förutom den obligatoriska undervattensbanan som är förvirrande och klaustrofobisk. En favoritbana är när man är på ett flygplan som blir sjanghajat(tydligen stavas det så??) i luften, senare i uppdraget måste du få tag på en fallskärm samtidigt som du faller från skyn allt medans HARM soldater attackerar dig. Flygplansbanan är bara en av hyllningarna/referenserna till James Bond filmen Moonraker, du får även spela igenom en djungelbana som slutar med en resa till en rymdstation och själva rymdstationen såklart. Du får även tillgång till en laserpistol!

Den där snubben har en fallskärm, du har ingen, lös problemet.

En episkt påkostad bar

Som i många andra spel är banorna också strödda med ingame lore objekt som i NOLF kallas för ”Intelligence items” som kommer i form av brev, filmrullar, ritningar mm. Jag brukar aldrig orka samla dessa i andra spel men i NOLF är det faktiskt värt för alla objekt kommer med antingen en rolig beskrivning eller relevant information om karaktärer eller ditt updrag. Det kan vara allt ifrån ett personligt brev från en HARM soldat om hur det är att jobba för en ond, hemlig organisation och huruvida han får någon pension eller ett personalmemo från HARM om hur dem inte har vunnit årets "Onda organisation" och vems fel det är. Konversationer mellan NPCs är ännu roligare och väl värda att stanna upp och tjuvlyssna på, ett exempel är i Marockobanan där en försäljare desperat försöker sälja en apa till en HARM soldat.

Jag önskar ett det kom fler spel i samma anda som NOLF, det kom en uppföljare som också är väldigt underhållande. Jag kan inte komma på några spel som släppts nyligen som inkluderade ett soundtrack gratis utan att man var tvungen att betala för någon sorts deluxe-premium utgåva, NOLF gjorde nämligen det och skivan innehöll låtar som skrevs utöver dem man får höra i spelet. Tyvärr ingick inga av låtarna man hör i spelet förutom huvudtemat men man fick allt utan att behöva betala extra och det är väl värt att nämnas

PS.
Det ska nämnas att NOLF inte lirar speciellt bra med moderna datorer och man måste offra ett par lamm och 3 ålar för att få det att lira på något som inte kör Windows XP. DS.

No One Lives Forever
4
Mycket bra
+
Roligt skrivet
+
60-tal
+
Bra gameplay
+
Bra kvinnlig huvudkaraktär
-
Krångligt, ibland påtvingat smygande
-
Du måste ha gått på Hogwarts för att kunnafå igång spelet på en modern dator
Det här betyder betygen på FZ

@Baronova: Ah, tack Ska in å fota lite ikväll, finns många ställen jag vill ha som skärmbakgrunder.

Skrivet av Baronova:

Har börjat spela Destiny 2 igen, så här kommer lite skärmdumpar. Är helt besatt av spelets design. De har lyckats få till otroligt unika och varierade miljöer.

https://i.imgur.com/69HlKA4.jpg

https://i.imgur.com/ZDiYlvT.jpg

https://i.imgur.com/yCn7i6b.png

https://i.imgur.com/X6EfOqQ.png

https://i.imgur.com/Nqs8pBb.png

Håller helt med, snygga bilder.
Hur tog du dem, det finns väl inget photo mode?

Folk har redan nämnt många bra titlar, håller speciellt med om "Vigil" från Mass Effect och Homeworld.
Annars gillar jag "City of Rome" från Assassin's Creed Brotherhood, Jedi: Fallen Order hade mycket bra musik, Final Fantasy XII, och självklart Halo serien

Skrivet av MacNille:

Att jag sitter fast här på Irland med min gamla laptop när Bannerlord äntligen kommer ut, känns lite snoppet.

Du kan säkert lira Bannerlord. Spelet har ju fan vart under utveckling i ett decennium. Måste ju gå att köra utan RTX 2080Ti.

Sitter med en första generations HTC Vive och den funkar svinbra
På något sätt får Alyx displayen att se bättre ut??! Är säkert bara en synvilla men både jag och polaren är överens om att även om indexen har en högre upplösning så är det inget vi lider av när vi kör Alyx. Allt är jättebra ändå

@loerk: Det är visserligen sant och man ska väl egentligen aldrig värdera ett spel enbart baserat på hur bra grafiken är. Problemet med ett spel som är under utveckling så länge är att ideer man kom på för 10 år sedan kanske inte är lika intressanta när spelet väl släpps, eller att man kontinuerligt adderar ny komponenter i spelet som inte lirar med varandra. Jag tänker alltid på Duke Nukem när jag hör om spel som utvecklats länge. Kankse blir långt ifrån men jag är skeptisk.

Skrivet av Ankh:

De har inte haft så mycket folk - så då tar det ju självklart längre tid

Det tar ju tyvärr inte ifrån faktumet att det tagit lång tid. Vilken grafikmotor ska de använda? Kommer det se gammalt ut redan innan det släpps?
Och priset är rätt svinigt.

Inte för att vara den som är den men ett spel som är under utveckling för länge blir väl sällan speciellt bra eller??? Jag hoppas att det inte är så men min gutfeeling säger att det kommer bli meh.

Fan många bra nomineringar. Hade inte Homeworld, Ground Control eller World in Conflict vart nominerade hade det blivit en av dem.
Jag säger väl Homeworld 2 då

Skrivet av Orisons:

Tack, Verkligen tack så mycket. Din recension gav mig mer glädje än någon av filmerna i denna trilogi har gjort. (Är det ens en trilogi?) Jag har sett alla SW filmer på Bio utom denna. Force awakens var ok, knappt. Men last Jedi var så dålig att jag tappade all motivation till att se några fler SW filmer.
Tycker att du på ett kul sätt lyfter fram ett av mina största problem med den nya "trilogin" nämligen att det känns som en enda stor improvisation, jag menar inte bara det att filmerna i sig inte alls hänger ihop, (om någon påstår att det fanns ett manus till en "trilogi" innan TFA så ljuger dom!) Scenerna hänger inte heller ihop, karaktärers motivation förstår man inte mycket av, motsägelser överallt.
Det enda jag fått ut av Disneys övertagande är, spinnof filmerna och The Mandalorian. Jag har dock fått en ny uppskattning för del 1-3 som nu framstår som mästerverk, och "i have the high ground" som lysande manusförfattande.

Tack så mycket, jag hade väldigt kul när jag skrev. Det fanns mycket material att jobba med

Skrivet av almblad:

@Hulle: Rian får väl lära sig så, för han kommer göra tre nya filmer inom Star Wars världen

Va?!?
Tryckte nästan på rapportera knappen.