Inlägg av MLundin
Inlägg som MLundin har skrivit i forumet
Märks att detta med känslomässiga spel är vad jag primärt favoriserar att spela ...
Tips är att titta på avsnitt 11 av "Secret Level" på Prime (ca 15 min). Där introduceras man för en empatisk historia i Exodus, gjorde att jag fick upp ögonen för detta spel!
Life is Strange-soundtracken (alla) lyssnas friskt på
Även numera Arkane (League of Legens-showen på Netflix), makalöst bra!
Var det det spelet som gjorde att vi inte fick den riktiga sista delen till War of Cybertron-serien? De bestämde sig att korsa med filmerna och allt blev skit...
Jopp, that's the one! Knappt spelbart
Något skitspel på xbox 360 när man var inne i achievements-psykosen, tur att det släppte.
Haha! Såg din kommentar nu. Se min ovan 😅
Första jag kommer på: Transformers - The Game till Xbox 360.
Funnet i en reaback på ICA och avhandlades i en svunnen tid när man jagade achievements. Usch
Jag gillar ändå loot och uppgraderingar och progression. Jag tyckte Origins kändes som en frisk fläkt för AC-serien.
Problemet som jag håller med om är dock när det blir din attack blir +5 till 1147 vilket gör att du gör 13489 i skada istället för 12983 samtidigt som samma fiender nu är upscaled och har 35000 i hälsa mot 33000 för en timme sen. Finns liksom ingen känsla av att det där lootet betyder något. En ny grej ska KÄNNAS, inte vara en del i en evighetsloop, och hellre ha färre grejer istället. Och en viss typ av fiende från början ska vara lika svag som i början så du KÄNNER skillnaden. Introducera nya fiender allteftersom istället men behåll de gamla ibland som påminnelse om din progression.
När man lyckas kombinera det med att det också finns en aspekt av ”git gud” med fingermotoriken och att lära sig spelet men dina uppgraderingar turbo-boostar känslan av det är du som git gud även fast det är lite spelet som smyghjälper till så är action-RPGs jäkligt trevliga. Hoppas personligen på att de streamline:ar och skalar ner RPG-delarna lite snarare än tar bort helt.
Breath of the Wild gjorde det jäkligt bra. 1 extra poäng armor. 1/4 hjärta. Visserligen lite fiende-upscaling men det var enkelt att förstå siffrorna och dess faktiska effekt samtidigt som det gav den rätta RPG progression känslan allt eftersom. Perfect dodges med direkt belöning i form av slow motion gjorde att ens spelstil belönades ju mer man lärde sig det och inte buttonmashade. Samtidigt så tog inget direkt över att spelet bara handlade om det. Nintendo-fingertoppskänsla.
Kort replik på detta: Absolut! Inte emot RPG-elementen eller loot i sig, men som du är inne på balanserar det mot meningslöshet allt för ofta.
Detta är inte unikt för AC i sig, men om man generellt angriper hela systemet för common/uncommon/rare/legendary (eller vad det nu kan tänkas vara), så går i varje fall jag som spelare aldrig ”ned en nivå” once you get there. Speciellt inte på low-tier.
M.a.o. i majoriteten av RPG-spel utgör ”common” equipment värde i början av ett spels första få timmar, därefter enbart ett onödigt ont enbart för att säljas men aldrig equippas för nästkommande 50-100 timmar.
Alltså. Jag har aldrig spelat ett AC-spel mer än några minuter här och var. Bara aldrig blivit lockad.
Men det här ser ju riktigt fint ut! Både grafiskt och stealth-mässigt.
Hoppas bara det inte blir för tunggrott ur ett "rpg perspektiv". Att ha en gameplay loop där man ska spela för att få byxor +1,2% crit chans känns bara inte så lockande för mig.
Har spelat i princip alla AC-spel, men instämmer till 100% om ditt exempel av tungrott RPG vad gäller loot och annat. När "Origins-eran" (Origins/Odyssey/Valhalla) kom infördes mycket av detta bloat tyvärr (och exponentiell ökning av mikrotransaktioner runt det).
Back to basics! Lönnmörderi när det är som bäst med god story och setting. Håller tummarna för detta AC
Faith in humanity +1.
Svårt sårad efter PS5-släppet när scalpers omkullkastade allting. Hade inväntat och byggt hype inför nästa konsolgeneration, enbart för att hamna i väntekö på att faktiskt få tag på ett ex. Allt för att giriga idioter nyttjar systemet.
Slutade med att jag investerade tid och engagemang med 6 st PS5:or som avkastning vid "drops". Alla sålda till vänner och bekanta till inköpspris (förutom mitt eget ex).
Och banne mig alla som rättfärdigar scalpers för att "det är så marknaden fungerar"...
Det får bli Life is Strange: Double Exposure!
Tycka vad man vill, men som den trötta och förkylda småbarnsfar man är så är det alldeles lagom att mysa omkring, prata med personer, avnjuta en YA-story och göra lite val som har mindre eller större konsekvenser på historieberättandet.
Allt i en värld förgylld av stämningsfull indie-musik som sätter prägel på höstmörkret.
(Varmt tips till er alla är att följa playlists från LiS-spelen. Oerhört mysigt att slå på vid olika situationer; På bussen, promenaden, vid datorn etc.)
Känner lika inför PS+ som ovanstående. Pröjsade två år för det vid nån Black Friday-rea, därefter aldrig mer. Skall tilläggas att jag inte spelar multiplayer.
Det tillför inget mervärde för mig: Naturligtvis känns det fint när man kan klicka hem ”gratistitlar” en gång i månaden osv. Problemet är att jag aldrig kommer få tiden att spela allt ändå, vilket resulterat i en numera låst skuggbacklog av titlar jag antingen a) aldrig kommer röra eller b) köper vid rea istället.
Om man själv är en ledsen far, får man handikapp då? Kändes så!
Efter att ha varvat Astro Bot 100% försöker jag dämpa mitt sug efter mer genom att spela igenom Astro's Playroom igen i korta sessioner
100%.
Tack, Jonas!
GTA V Re-re-re-re-remaster for PS5 Pro
Händer att jag bootar upp min New 3DS för att lira Ocarina of Time/Majora’s Mask 🙂 Dagen de släpper dessa ”remasters” till modernare konsol är dagen jag pensionerar min 3DS!
Som liten knatte, när man prenumererade på Club Nintendo, Super Play och drömde sig bort av längtan till spel som Donkey Kong 62, Majora's Mask osv.
Men spontant kommer skämskudden fram när jag säger Final Fantasy XIII. Efter att ha älskat (nästan) varje minut av FFX, följt av ljummen besvikelse i FFXII (med alla dess produktionsproblem under utvecklingstiden hade det en giltig ursäkt), såg jag oerhört mycket fram mot XIII. Bombastiska trailers med nextgen-grafik, allt verkade så episkt!
Tji fick jag.
Bortsett från div. flipper MS-DOS och annat så var mitt egna första spel Road Runner’s Death Valley Rally till SNES🙂
Oohh, många bra.
Måste ändå lista What Remains of Edith Finch högst då det håller sig kvar längst i minnet..
Annars är följande minnesvärda titlar:
Firewatch
Everybody’s Gone to the Rapture
1997 vs. 2002 var hemsk..
För mig var 1997 början på så mycket, mitt liv som gamer om man så vill.
2002 var jag mer drillad, inne i det, levde och andades spel.