Inlägg av Tommy Rydling
Inlägg som Tommy Rydling har skrivit i forumet
Jag har jäkligt kul med mitt Game Room. Har köpt Asteroids Deluxe, Scramble, Road Fighter och Centipede. Ska bli roligt när lite friends börjar tävla om high score. Just nu har en friend satt ett jobbigt high score i Scramble som jag måste slå på något vis.
Hm, ja, roligare än Home, förstås. Men inte alls en Home-liknande tjänst, heller. Man kan inte gå runt fritt, inte chatta, inte skaffa lägenhet och möblera. Bara designa sin hall och spela sina spel. Det tycker jag bara Game Room tjänar på. Det enda jag saknar är att kunna gå runt fritt och kika på grejor i förstapersonsvy.
Rapport från trumkursen #3: =(
Har jag nämnt att 20 minuter är för lite för att man ska hinna göra något på en trumkurs?
Som igår. Jag trodde jag skulle få trumma For Whom the Bell Tolls. Istället blev lektionen så här:
Hon: Jaha, vad ska vi göra?
Jag: Ehm... inte vet jag!
Hon: Meneh, ta dom här papprena. Oj! Har det redan gått 20 minuter? Hejdå!
Jag gick till Bishops för att dränka mina trumrelaterade sorger. Men så plockade jag upp papprena jag fått av min lärare -- och märkte att hon hade lärt mig att läsa trumnoter. Riktiga trumnoter. På papper. Inte färgpluppar på tv. Sorgeölen blev till lyckoöl.
Till nästa lektion ska jag plugga på 16 olika beats som står på mina papper. Plus ett konstigt beat som hon ritade på ett av papprena. Det ser ut så här:
<img class="alignnone size-full wp-image-1105" title="Min hemläxa" src="http://trydling.wordpress.com/files/2009/10/beat.jpg" alt="Min hemläxa" width="570" height="219" />
Kryssen är slag på stängd hihat. De tre noterna längst ned är baskickar. Kick nummer två är asskön, eftersom den kommer mitt emellan två hihat-slag. Sånt älskar jag. Noten högre upp är slag på virveltrumman (den "vanligaste" trumman närmast hihaten -- röd plupp för er som spelar <em>Rock Band</em>). På slutet kommer två åttondelsslag på hihaten som avslutning.
Det var märkligt hur svårt jag hade att sätta det här beatet på plats på lektionen. Väl hemma satte jag det ganska lätt. Men det är något konstigt med det som gör att jag måste fokusera väldigt hårt för att inte glömma bort något. Eller, det som vanligtvis händer, att jag sätter två baskickar på slutet istället för bara en. Har jag nämnt att jag gillar baskickar?
Överraskande Marvelhjältar
<a href="http://trydling.wordpress.com/files/2009/10/marvel.jpg"><img class="size-full wp-image-1098" title="Marvel Ultimate Alliance 2" src="http://trydling.wordpress.com/files/2009/10/marvel.jpg" alt="Marvel Ultimate Alliance 2" width="570" height="321" /></a>
Roligare än det ser ut.
Jag har aldrig riktigt fattat grejen med superhjältar. Exakt <em>hur</em> super de är varierar liksom med manusförfattarnas nycker. Det finns alltid en superskurk som kan spöa dem om han bara har en grön sten i näven eller dylikt. Det blir så oöverskådligt och godtyckligt.
Därför blev jag glatt överraskad när jag efter några timmar med <em>Marvel Ultimate Alliance 2</em> märkte att jag var hooked. Knepet var att tänka på det som ett modernare <em>Baldur's Gate: Dark Alliance</em>: ett actionrollspel för upp till fyra personer där man hela tiden belönas med nya förmågor och uppgraderingar. En explosion av knäppa karaktärer där utvecklarna Vicarious Visions lyckats vara både respektfulla och ha glimten i ögat i sin behandling av superhjältarna.
Vissa av hjältarnas kommentarer under brinnande strid är dessutom obetalbara. Invisible Woman (som är väldigt synlig) när tio skurkar kommer springande och vill slåss:
-- I've got kids! You think I can't handle <em>you</em>?
Spöar vilket <em>Lego</em>-spel som helst i co-op. Nu när jag har recenserat det i SvD känner jag till min förvåning att jag vill fortsätta lira. Låsa upp nya hjältar. Levla lite mer. Skaffa nya superattacker och teama upp med en kompis. Än är undrens tid inte förbi.
Rapport från trumkursen #2: 20 minuter är för lite
När jag spelar Rock Band kan jag trumma i timmar. Mina lektioner på trumkursen hos Kulturama är på en tredjedels timme. Man hinner inte mycket.
Idag var det lektion #2. Vi körde igenom hela Boulevard of Broken Dreams som vi började på förra veckan. Fortfarande skitkul, men det var ungefär allt vi hann. Till nästa vecka tänkte min lärare att vi skulle sätta låten helt perfekt. Knappast! Det känns som att jag kan den här nu. Det är dags att plocka någon ny låt och lära sig nya beats och fills. Gärna lite svårare, så att det blir någon utmaning. Jag gjorde en lista över några av låtarna jag vill spela nästa vecka. De flesta har jag satt rätt så fint i Rock Band. Här är den. Jag ska bygga på den eftersom.
Learn to Fly: Foo Fighters
For Whom the Bell Tolls: Metallica
Sad But True: Metallica
Nothing Else Matters: Metallica
Rock n Roll Star/Live Forever: Oasis
Zombie: Cranberries
Har ni tips på några fler sköna nybörjartrumlåtar?
Frankensteins racingspel
<a href="http://trydling.wordpress.com/files/2009/09/nfs-shift-21.jpg"><img class="size-full wp-image-1088" title="NFS Shift" src="http://trydling.wordpress.com/files/2009/09/nfs-shift-21.jpg" alt="NFS Shift" width="570" height="350" /></a>
Åh, om du bara var snabbare! Och hade bättre fysik. Och ljud. Och skojiga licenstester!
Jag har aldrig utvecklat ett eget tv-spel. Det är säkert rätt så krångligt -- även om jag personligen är mest förundrad över hur man kan projektleda 200 människor. Vem skriver vilken kodrad, liksom?
Hur som helst: det tillhör gammal önsketänkartradition att tänka: "Tänk om man kunde ta feature A från spel X och feature B från spel Y och sätta ihop i samma spel! Det skulle bli så awesome!"
På detta tema tänkte jag här presentera det ultimata racingspelet. Racingspelet så som det skulle se ut om professor Frankenstein levde idag, var mer intresserad av tv-spel än att återuppväcka de döda och höll racinggenren som sin favorit.
Och just det: fastän jag inte utvecklat något spel själv förstår jag ju hur orimligt det är att ta de bästa delarna från olika titlar. <em>Need for Speed Shift</em> satsar till exempel allt på sjukt detaljerade interna vyer -- men det är därför de tar stryk på bildhastigheten. Allt är en kompromiss. Men man får väl drömma?
FRANKENSTEINS RACINGSPEL
<strong>Ljudet</strong> från <em>Test Drive Unlimited</em>
Att sätta sig i en Ford Mustang, veva ner den virtuella vindrutan och trampa gasen i botten är så mäktigt.
<strong>Bilmodellerna</strong> från <em>Forza Motorsport 3</em>
Ganska snygga!<strong> </strong>
<strong>Fysiken</strong> från <em>Forza Motorsport 3</em>
Ingen kommer i närheten.
<strong>Laddningstiderna</strong> (det vill säga INGA!) från <em>Burnout Paradise</em>
Varför har inte det sömlösa upplägget i <em>Burnout Paradise</em> fått större efterdyningar?
<strong>Expansionerna</strong> (många och stora och ofta gratis) från <em>Burnout Paradise
</em>Först var det ett bilspel -- sen blev det ett bil- och motorcykelspel. Utan extra kostnad. Jag tror det kallas <em>fan service</em>.
<strong>Den interna vyn</strong> från <em>Need for Speed Shift</em>
Sätter en helt ny standard -- synd på den låga frameraten, bara.
<strong>Musiken</strong> från <em>Burnout Paradise</em>
Bara i menyerna, alltså. När man kör är det annat som ska låta.
<strong>Frameraten</strong> från <em>Forza Motorsport 3</em>
60 fps är ganska lagom.
<strong>Licenstesterna</strong> från <em>Gran Turismo
</em> Det är något visst med masochism.
<strong>Topplistorna</strong> från <em>Trials HD</em>
Lägger till en helt ny dimension av beroende.
<strong>Onlineläget</strong> från <em>Gran Turismo 5: Prologue</em>
OBS: ironi!
Har jag missat något?
Första intrycket: Aion
Om ni undrar hur Aion upplevs av någon som verkligen står ut med MMO-genren (Gisela Jönsson -- inte jag!):
"Lite laggigt, men fint, och jag har vingar! Det är många mystiska djur med snablar i pastellfärger."
Nu ska jag spela Forza 3 (OMG!), testa gamingskärmar åt PC Gamer och fundera kring alla engelska låneord inom spelkulturen.
Det ena utesluter inte det andra! Tror jag. Man verkar kunna spela med sin karaktär i nästan vilket spelläge som helst. Kul att spela på topp tillsammans med Zlatan i Barcelona.
Det coolaste med Fifa 10 verkar vara Live Season 2.0. Säg att du väljer spanska ligan och att styra Barcelona. Då kommer spelet en gång i veckan tanka hem alla Barcelonas riktiga matcher, resultat, skador, spelarköp och så vidare. Sen kan du som spelare försöka göra ännu bättre ifrån dig, samtidigt som du jämförs med verklighetens resultat. Fett! Inte igång förrän spelet officiellt har släppts, dock.
Andra intrycket: Fifa 10
<a href="http://trydling.wordpress.com/files/2009/09/fifa-10.jpg"><img class="alignnone size-full wp-image-1070" title="Fifa 10" src="http://trydling.wordpress.com/files/2009/09/fifa-10.jpg" alt="Fifa 10" width="570" height="319" /></a>
Japp. Nu har jag lirat ett gäng matcher av den helt färdiga koden på <em>Fifa 10</em> (på EA:s release-event på Hotell Anglais i Stockholm).
Spontant är det svårt att peka ut en enda stor, revolutionerande förändring jämfört med <em>Fifa 09</em> eller ens <em>08</em>. Däremot är spelet fullt av hundratals tweaks som är designade att skrapa bort allt det jobbiga med förra årets modell och göra årets fotboll lite mer dynamisk.
Det man framför allt kan säga är att alla spelare verkar uppträda lite smartare. Spring ur position med gubben du styr så täcker datorspelarna upp. De fattar på ett helt nytt sätt hur den stora bilden ser ut. Det är grymt.
Annars är det den nya 360-graderskontrollen som nog kommer kännas som den stora grejen med lite fler matcher under bältet. Kort går den ut på att man nu kan löpa steglöst i vilken riktning som helst. I tidigare spel hade man ju -- märkligt nog -- bara åtta fasta riktningar att välja mellan. Ju mer man tänker på det, desto knäppare känns det att man godtog det över huvud taget.
Det här har jag även skrivit i Super PLAY: att <em>Fifa 10</em> ser ut att vara Electronic Arts finaste och mest kompletta fotbollsspel någonsin. Dagens matcher har bara stärkt det intrycket.
Och ändå -- hur ska något spel kunna slita mig från <em>NHL 10</em>?
P.S.
Du hänger väl med i <a href="http://trydling.wordpress.com/2009/09/24/superligan/">min Superliga i <em>NHL 10</em></a>?
D.S.
Spela NHL 10 med oss i Superligan!
<a href="http://trydling.wordpress.com/files/2009/09/superligan.jpg"><img class="size-full wp-image-1052" title="Superligan" src="http://trydling.wordpress.com/files/2009/09/superligan.jpg" alt="Superligan" width="570" height="437" /></a>
När Superligan drar igång har vi slipat till en specialdesignad sajt också, där vi kan posta
matchreferat och framför allt hålla koll på poängställningen.
Så här är det. Jag <strong>älskar</strong> <em>NHL 10</em>. Jag har några lagkamrater som gör det också. Men vi är trötta på att spela mot anonyma människor som utnyttjar glitchmål, spelar med boostutrustning och inte inser skönheten i att spela kreativ och vacker hockey. Men främst ger det så mycket mer att spela med och mot kompisar än random-matchade motståndare.
Därför startar jag nu den blygsamt titulerade Superligan. Tanken är enkel: alla trevliga, svenska EASHL-klubbar med vettiga medlemmar är välkomna. Beroende på hur många lag som visar intresse kör vi ett antal matcher mot varandra innan ett slutspel tar vid. De som bor i närheten av Stockholm kanske till och med ses nån gång och dricker några öl och snackar skit tillsammans.
Minimum för att det här ska bli verklighet är 8 klubblag. I så fall tänker jag mig att alla möter alla 4 gånger (2 hemma/2 borta, för totalt 28 matcher per lag). Sedan direkt in i semifinalspel för de 4 lag som placerar sig högst.
<strong>Vad behöver jag för att kunna vara med?
</strong>* 1 klubblag (EASHL) i NHL 10 på Xbox 360 med minst två medlemmar, helst fler.
* Möjligheten att spela matcher på regelbunden basis.
* Dela vår inställning till spelet och sporten, nämligen:
1) På Superligan älskar vi hockey.
2) På Superligan älskar vi att vinna också. Men vi njuter mer av att spela vackert än att utnyttja eventuella glitchar i spelet.
3) På Superligan spelar vi inte med boost-utrustning (vi kan använda själva utrustningen, men använder i så fall inte dess boostgivande slots).
4) På Superligan gillar vi vänskaplig konkurrens. Vi spelar fair, vi kan njuta av stiliga mål även om de görs på oss, och vi tackar alltid varandra för en god match.
Tabellerna måste skötas manuellt, eftersom spelet annars jämför oss med typ hela världen. Jag kan dock tänka mig att sköta statistikföringen. Allt ni behöver göra är att dyka upp, avtala tid med era motståndare och spela -- och framför allt ha roligt.
<strong>Vad vinner jag?</strong>
Sjuka mängder ära! Och: en tanke är att ta 50-100 spänn i avgift av varje klubbmedlem. Summan kan sedan gå till något grymt pris. Typ presentkort på Stadium, eller sprit.
Vill du joina? <a href="http://bit.ly/NHL10">Skicka in din intresseanmälan här</a>. Kom igen! Det blir skitkul! Jag hör av mig så snart vi börjar bli ett gäng. Och sprid gärna nyheten!
Vi hörs och -- hoppas jag -- ses!
/H Brun
General manager, <a href="http://www.easportsworld.com/en_US/clubs/762A0001/10535/overv...">Hjemmet Allstars</a>
Rapport från trumkursen #2: huge success!
Nu har min trumkurs på Kulturama börjat. Det var helt stört roligt.
Först berättade jag att min enda trumerfarenhet kommer från <em>Rock Band</em>. Min lärare skrattade inte ens! Sen fick jag testa lite basic beats. Det gick superbra, även om det var lite av en chock att jag behövde använda vänsterfoten hela tiden för att hålla hihaten stängd.
Sen spelade vi kompet till Green Days <em>Boulevard of Broken Dreams</em>. Det gick superbra. Vi körde ett roligt fill också som läraren räknade in. Till nästa gång ska jag plugga in låten på mina Ion-trummor och känna mig tillräckligt säker så jag kör fills automatiskt när det känns bra, helt enkelt. Jag köpte låten på Itunes och kör den i bakgrunden i freestyleläget i <em>Rock Band 2</em>. Spännande!
Det här var riktigt grymt. Lite chockad är jag också över att det lät så högt. Öronproppar rekommenderades. Plus att jag ska ta med mig egna trumpinnar och egen musik som jag vill spela till. Jag funderar på Sad but True eller något annat av Metallica. Deras låtar är alltid så mäktiga (och relativt nybörjarvänliga) på trummor.
Svaret på exakt hur grym trummis jag blivit av <em>Rock Band</em> har jag inte än. Men det verkar som spelet gett mig en hyfsat flygande start. Jävligt coolt också att mina trummor känns tillräckligt gedigna för att göra hemläxan på. Tack som fan, Harmonix och Ion.</p>
Första intrycket: Majesty 2
<a href="http://trydling.wordpress.com/files/2009/09/majesty-2.jpg" target="_blank"><img class="size-full wp-image-1039" title="Majesty 2" src="http://trydling.wordpress.com/files/2009/09/majesty-2.jpg" alt="Majesty 2" width="570" height="320" /></a>
30 sekunder senare är hälften av hjältarna förvandlade till mos.
Det är så härligt att fortfarande kunna bli positivt överraskad av spel.
<em>Majesty 2</em> är en rolig take på realtidsstrategi. Istället för att ta direkt kontroll över hjältarna så utfärdar man kungliga påbud av typen "300 gulddaler till den som fäller traktens troll!" eller "400 gulddaler till den som fullständigt river slottet där min granne och ärkefiende bor!"
Sen sätter man sig ner och ser på hur rikets pengakåta hjältar skrider till verket. Kanske överlever de uppdraget, till och med! Levlar lite. Köper nya vapen i smedjan som man låtit bygga. Går ut på nya, farligare uppdrag och levlar lite till. Och så håller man på, i svårare och svårare uppdrag.
Det roliga är att hjältarna känns lite personliga. Man vill inte att de ska dö -- och det är inte bara för att det tar tid att lära en gröngöling hur man först bankar på råttor och sedan troll. En skön sak är att man kan utnämna en hjälte till lord efter varje fristående uppdrag. Sedan, i nästa uppdrag, kan man för en saftig penning hyra in lorden så man slipper starta med bara noobs i sin stad.
<em>Majesty 2</em> kommer nog aldrig förekomma på någon GOTY-lista. Jag vet inte om jag ens kommer minnas spelet om ett par år. Men just här och nu är jag tokförtjust i att bygga mina städer, utfärda mina påbud och se på hur mina hjältar traskar omkring och sköter sitt. Det är perfekt mys för sega tisdagar då man just bestämt sig för att inte gå och träna.
Spelet är ute nu på utmärkta <a href="http://www.gamersgate.com">Gamers Gate</a>. Läs gärna min recension i SvD nu på torsdag.
Glad att du frågar! NHL 10. Jag kanske utvecklar det påståendet vid tillfälle!
Halo 3: ODST glänser i multiplayer
Hjelp! Han har en hammare!
Jag har spelat igenom <em>Halo 3: ODST</em>. Men <em>Halo</em>-mytologin rör mig inte i ryggen. Master Chief har ungefär lika mycket personlighet som den där snubben i <em>Prototype</em>, och handlingen slutade jag försöka följa när Bungie själva slutade bry sig (någonstans mellan ettan och tvåan).
Då är det skönt att <em>Halo 3: ODST</em> (snärtig undertitel!) inte fokuserar på Master Chief, utan ett gäng vanliga soldater. Närmare bestämt så kallade Orbital Drop Shock Troopers. Genom kampanjen får man växla mellan karaktärerna där de kryssar genom ett covenantfyllt New Mombaza i jakten på en hemlig militär tillgång som kan avgöra kriget.
Jag skiter i den sex timmar korta kampanjen i <em>Halo 3: ODST</em> också. Hälften av den utspelas nattetid. Det är mörkt. Man ser inget. Men man kan slå på nattkikaren. Då får allt fula gula silhuetter istället. Staden man är fast i påminner om ungefär alla andra scifi-städer som inte heller lämnat avtryck: lite klossiga hus i grått och blått. Jag hade förväntat mig något lite mer fantasifullt än det här, till och med från utvecklarna som tycker att tre timmar lila korridorspring = bländande bandesign.
Tur då att nya multiplayerläget <em>firefight</em> är ungefär hur kul som helst. Våg efter våg av argare och argare covenanter mot fyra människor. Ungefär exakt som fantastiska <em>horde</em> i <em>Gears of War 2</em>, alltså. Att köra tillsammans med tre kompisar på någon av de soliga utomhusbanorna med fordon är ren actionmagi.
Man kan också aktivera mer eller mindre seriösa bonusparametrar i uppdragen. "Birthday" gör att varje headshot på en liten grunt (fortfarande sötaste rymdmonstren) resulterar i ett färggrant konfettiregn, samtidigt som det jublas och applåderas vilt. Helt stört roligt.
Skaffa inte <em>Halo 3: ODST</em> för kampanjen. Skaffa det för firefight. Det är höstens näst hetaste co-op.
Jag tar med ett äpple ifall fröken är sur.
Rapport från trumkursen #1: omöjligt svårt
Ni som hängt med ett tag vet att jag <a href="http://www.superplay.se/bloggar/vincere_vel_mori/p=17639">anmält mig till en tvättäkta trumkurs</a> hos Kulturama. Lite som ett experiment för att se hur mycket jag lärt mig av musikbandspelen.
Första intrycket är att kursen är sjukt svår -- förmodligen helt omöjlig. Och då har jag inte ens börjat än. Men allt tyder på att trummande är en konst som är så komplex att den trasar sönder rums/tidsväven. Jag citerar från kallelsen jag fick med posten idag:
<em><strong>Kurs</strong> trummor, enskild undervisning, onsdagar
<strong>Tid</strong> 30 december 1899
<strong>Veckodagar</strong> onsdag
<strong>Kursen startar</strong> tisdag den 22 september
Välkommen! Medtag kallelsen för att lättare hitta rätt sal.</em>
Hjälp! Kan någon tolka? När ska jag vara på plats? Jag antar att det ska stå "medtag kallelsen för att hitta rätt <em>dag och århundrade"</em>. Vidare rapporter följer (förhoppningsvis).
Dagens indietips: Time Fcuk
<!-- @page { margin: 2cm } P { margin-bottom: 0.21cm } A:link { so-language: zxx } --><img class="alignnone size-full wp-image-1013" title="Time Fcuk" src="http://trydling.wordpress.com/files/2009/09/time-fcuk.jpg" alt="Time Fcuk" width="570" height="365" />
Andy McMillen är indiemannen som gjorde <em>Gish</em>. Du behöver inte veta vad <em>Gish</em> är för att gilla <em>Time Fcuk</em>.
<p style="margin-bottom:0;"><em>Time Fcuk</em> är ett minimalistiskt pusselspel som påminner lite om <em>Crush</em> -- man tar sig fram i plattformslandskapet genom att skifta perspektiv. Grejen är att här skiftar man inte mellan 2D och 3D, utan mellan 2D och <em>ett annat lager</em> av 2D.
Till sin "hjälp" har man en 20 minuter framtida version av sig själv. Han är lite av en skithög. Påminner en hel del i tonen om Glados från <em>Portal</em> -- en mupp som hånar en tillräckligt mycket för att man ska vilja ta sig igenom alla rum och kunna slå honom på käften. Men varför skulle man slå sig själv på käften? Det känns inte vettigt.
I bakgrunden spelas mardrömsdragspelsjazz. Det är lite läskigt. Och precis som i <em>Portal</em> undrar man vad som är tanken bakom allt. Varför skulle ens framtida jag tycka att det är vettigt att stänga in ens nutida jag i en serie dödsbejakande rum? Man längtar efter att ta sig igenom hela labyrinten och ut till den riktiga verkligheten igen så man kan få lite perspektiv på allt. Och det är alltså vad <em>Time Fcuk</em> är -- ett spel om perspektiv.
<a href="http://www.newgrounds.com/portal/view/511754">Spela Time Fcuk här</a>.