Inlägg av Tobbebobbe
Inlägg som Tobbebobbe har skrivit i forumet
Trots det faktum att våra åtsikter inte spelar någon roll för Satoru Iwata så tycker jag ändå att vi kan diskutera hur vida Nintendos spel har blivit sämre eller om de de facto har blivit sämre. De största smällarna har enligt mig fallit på Super smash bros brawl och Mario Kart. I mario kart DD så var det i varje fall inte så att man behövde lite skillz för att vinna men nu med dessa överdrivna items i wii versionen så är det bara överdrift med über attacker över allt och man kan liksom ta ikapp ett varv om man ligger sist. Super smash bros melee så var det inget bögigt advancerat adventure mode som låste upp alla karatärer direkt. Nedrans max 6 års spel av hela bunten.
Som sagt vad tycker ni? Gillar ni denna mer bebis vänliga vägen Nintendo har tagit? Vilka spel har de förbättrat och vilka spel har blivit sämre?
Tycker det känns som att den största bebisen här är du som hela tiden måste hävda dig med spel som är så svåra att lära sig att bara du och din lilla skara fisförnäma snoppmätare kan spela dom.
Likadant med alla som propagerar för Virtua Fighter och ser ned på Dead or Alive. Hur många är det som orkar lära sig VF? Kollar man på de dalande försäljningssiffrorna är det uppenbarligen inte så många.
Spel ska vara roliga att spela. För ALLA. Därför är Brawl bättre än Melee och Dead or Alive är roligare än VF.
+1 på att ipad är tidernas onödigaste pryl. Fy fan vad jag ångrar dom 6000kr som den kostade. Den ligger bara o dammar och både jag och tjejen använder sina smartphones istället.
Det här tycker jag är ganska intressant. 6000 SEK. Vad var anledningarna att du köpte en? Hypen? (Eller något mer?)
Kan det vara så att folk i dagens extrema konsumtionssamhälle (och svenskarna har det väldigt bra ekonomiskt dessutom) är beredda att lägga ut så mycket pengar endast i snoppmätarsyfte på jobbet eller i skolan?
Om det bara är Ps3-spelen så nej tack. Varför spela på 5" när man kan spela på 50"?
Skulle dom däremot göra helt nya delar i serien så blir det betydligt mer intressant!
Snackar vi konsoler så har det varit 100% för spelen för min del.
Samma här, men det känns som att (mer och mer nu) folk går på hårdvara istället för speldesign.
Nu blir det ju lite motsättningar mellan PSP2 och 3DS eftersom det är som HD vs 3D. Men säg att det finns två bilspel, ett till 3DS och ett till vanliga PSP. De två bilspelen är helt olika men folk ser inte det. Folk ser bara "bilspel i 3D" och "bilspel utan 3D".
Alltså, man ser inte de enorma nyanserna i speldesignen utan kollar bara på techen.
Det var likadant i Plus test av Wii Remote, Kinect och Move, man testade BARA tekniken och likställde i princip Wii Sports Resort, Sports Champions och Kinect Sports.
Den här utvecklingen oroar mig väldigt mycket. Jag vet att folk är teknik- och grafikhoror, men till vilken gräns?
Ja, underhållning kan ibland kännas meningslöst... men är det verkligen meningslöst?
iPad har ju ingen funktion. Vill man ha bärbar surf i fickan är tar man en iPhone, annars har man en vanlig laptop som det går att göra bra mycket mer på än på en iPad.
iPad är tidernas mest onödiga produkt och skapad i kölvattnet av den sinnessjuka hype som Apples i-produkter har fört med sig.
De flesta som köper en iPad vet inte ens själva vad de ska göra med den, de köper på 100% prylhysteri.
Teknik>>>spel?
Jag följer noga debatten mellan Nintendo 3DS och PSP2 på världens alla forum och ser hur folk snackar.
När det gäller Nintendo 3DS är det snack om 3D, 3D och 3D. "Wow, 3D! Jag måste förhandsboka!"
Snacket kring PSP2 handlar om dess processorer och HD-upplösning. "Wow, Ps3-grafik på en bärbar konsol! Jag måste förhandsboka!"
Alltså, folk är beredda att köpa en konsol utan att överhuvudtaget nämna några spel. Köper ni konsolen baserat på tekniken eller baserat på spelen? Skulle ni i procent kunna ange hur tungt teknik respektive spelutbud väger in vid köp? 80% teknik och 20% spel?
Jag sitter här lite tårögd och ser hur marknaden blir allt mer tech-fokuserad och att man nöjer sig med "ett bilspel" eller "ett plattformsspel" så länge konsolens teknik är häftig.
Det är ju just detta jag menar. Du känner trycket från andra, eller kanske snarare trycket från en generell åsikt som skapats kring dallrande bröst och skinkor. Det känns inte lika "billigt" att sälja på HD-grafik, eller hur? Varför? Både HD-grafik och daller handlar om yta, yta, och yta. HD-grafik i sig tillför ingenting till spelet förutom en snyggare yta som är trevligare att titta på.
I feminismens Sverige i synnerhet har det blivit "tabu" att gilla snygga tjejer i spel. Trots att det bara handlar om fantasier och verklighetsflykt.
Ja, en anonym källa. Sony har inte sagt ett ord om batteritiden själva.
Väntar med förhandsbokning tills jag sett vilka spel som lanseras första dagen. Jag köper en ny konsol för spelen, inte för tekniken.
Måste bara fylla i hur roligt det är att se forumfolk världen över sitta och döma in eller ut de nya konsolerna helt beroende på tekniken. Köper ni bara Nintendo 3DS och PSP2 för hårdvaran till era snoppmätartävlingar på skolgården eller i lunchrummet?
Det är typ ingen som pratar om spelen...
4-5 timmar enligt "en källa". Inte enligt Sony.
Attityd och yta
Tråden handlar förstås om spel, även om rubriken kan uppfattas som allmän.
Vad jag har märkt i spelbranschen är att så otroligt ytligt och mycket är attitydstyrt, och så har det egentligen alltid varit (men jag har inte insett dess enorma spännvidd om man får kalla det så). I början på 90-talet blev Sonic tonåringarnas favorit eftersom han var mycket coolare än Mario som bara barnen spelade. Att även de gamla Sonic-spelen var nästintill ospelbara om man inte nötte in varenda bana minst tio gånger om spelade egentligen ingen roll. När kompisarna kom hem till en drog man fram Sonic the Hedgehog och visade att man minsann hade vuxit ifrån den trinde lille rörpularen. Innerst inne visste man att hans spel var mycket roligare men på något sätt övertalade man sig själv att Sonic var bättre.
Första Mortal Kombat är en annan klassiker. SNES-versionen censuerades eftersom det på den tiden inte fanns åldersgränser på Nintendos spel som det gör idag. Blodet var borta (eller byttes ut mot svett) och de grymma avrättningarna blev mindre grymma. Jag minns fortfarande vilket otroligt ramaskri det blev och hur folk kallade SNES-versionen för helt värdelös trots att det spelmässigt var minst lika bra som Mega Drive-versionen. Återigen handlade det om attityder som denna gång media till stor del byggde upp.
Hur många är det som vågar spela Pokémon? Jag är nästan 30 år och älskar Pokémon, och trots att inga av mina arbetskolleger hånar mig öppet så vet jag ändå att de bakom ryggen tycker jag är ett litet barn som fortfarande spelar "barnspel". Det märks liksom på kroppsspråk, tonfall och andra indikationer. När man är vuxen ska man ju gå ut och supa efter varje löning och skaffa familj, bil och villa. Och inte fan ska man gilla söta små fantasifigurer, man ska kolla på Batman Dark Knight eller kärlekskomedier. Då är man vuxen.
Jag kan inte låta bli att bli irriterad när jag ser folk jämra sig över att man kan skaka Nintendo 3DS för att brösten ska dallra på tjejerna i Dead or Alive Dimensions. "Fy fan vad löjligt" är en vanlig kommentar. Jag skulle vilja byta ut "löjligt" mot "roligt" och "sexigt". Vad har dessa personer för problem egentligen? Dead or Alive försöker inte vara ultrarealistiskt utan bjuder på vackra kvinnor skapade med manlig fantasi och så klagar gnällspikarna. Är tjejerna för snygga för det perfekt politiskt korrekta och jämställda Sverige kanske? Jag minns ju hyllningarna till bruden i Mirror's Edge eftersom hon inte hade stora bröst. Varför tror alldeles för många idag att tv-spel alltid måste reflektera verkligheten? Är det bara för att grafiken har blivit så bra, eller är det för att en del har usel verklighetsuppfattning?
Jag skulle kunna dra upp ännu fler exempel men inser att startposten redan blivit väldigt lång.
Tycker ni det är för mycket yta och attityd som har makt över folks spelsmak? Vågar ni spela spel med söta figurer fram polarna eller måste det vara våld i HD med riktiga röstskådespelare? Kan ni njuta av bröst- och skinkdaller på kvinnliga karaktärer eller har ni fått en inre spärr som säger att det är fel fast ni egentligen inte vet varför?
Väldigt intressant tråd tycker jag. Anledningen att många "Svenssons" gillar att vara politiskt inkorrekta tror jag beror på att det är ett sätt att visa sitt missnöje mot alla politikersvin som bara står och ljuger hela dagarna.
Nu kanske jag har fel definition här men för mig är politiskt korrekt att bara säga det man vet att massan vill höra och sedan bre på ett leende som är så falskt att man riktigt ser hur varenda muskel i ansiktet är inställd att göra exakt som man har tränat.
Att vara politiskt inkorrekt är för mig att säga vad man egentligen tycker och inte bara ställa sig i ledet där alla med samma åsikt har samlats.