Trots mörkret är det fyllt av små varma berättelser om samarbete, gemenskap och konstiga farbröder.

Många spel har gjort anspråk på att simulera livet, från våra tidigaste grottmänniskor till civilisationer som tyglat atomens kraft. Men inget har gjort det på samma sätt som One Hour Life. I spelet är varje minut ett levnadsår och tiden är därför knapp för att du ska hinna göra något som helst avtryck i världen. Utan samarbetet med andra spelare är du dödsdömd. Bokstavligen.

Du startar din omgång som ett försvarslöst barn. Inkapabel att göra annat än att hänga efter din mamma och vara beroende av hennes bröstmjölk för överlevnad. Ganska så snart börjar du kunna plocka egna bär, slipa pinnar och gräva upp rötter för att stilla de mest basala behoven. Vägen till ett samhälle är dock lång och smått ogreppbar när du startar med dina bara händer.

Såvida du inte föds i en redan färdigbyggd by där jordbruket är igång och fåren står i sin hage. Men där är kanske folk är så upptagna att ett hungrigt barn glöms bort. Eller personen som lärt sig göra verktygen för krävs för att så ny mat dött utan att föra kunskapen vidare.
Detta skapar helt fantastiska möten med andra människor.

Se hela vår spelsession i klippet nedan.

Skicka en rättelse