#Realtime Worlds smakade på brottsbekämpandets förbjudna frukt redan i och med #Crackdown (vars #uppföljare utvecklas av #Ruffian Games). Nu finns deras utvecklade onlinetjuv- och polishistoria #APB tillgänglig för dig som konsument, och vi har smakat på några timmars gameplay för ett första intryck.

Med andra ord, recensionen är att vänta efter fler timmars fluktande på den massiva onlinetiteln.

Vad handlar APB om? Jo, antalet kriminella i staden San Paro ökade som bara den, vilket ledde till att en rätt galen kvinna fick makten som i sin tur gav stridsvilliga rätten att bekämpa dessa ultragangsters med alla tillgängliga medel.

Summa summarum, du väljer om du vill vara tjuv eller polis och ger dig in i staden. Först erbjuds du möjligheten att köra igenom en tutorial som i sanningens namn är något slödriven. Jag tog mig rollen som en ligist (Oh yeah!), och fick stifta bekantskap med en bitter kvinna som ville att jag skulle måla på väggar och köra omkring och råna lite alla möjliga. Dessvärre känns det något pushat. Gränssnittet känns ofullkomligt, för mycket händer på skärmen samtidigt och det känns definitivt som om intuitiva kontroller och funktioner inte är Realtime Worlds esse. Inte. Roligt. Alls.

Jag slungas in i den riktiga världen, där jag slumpas in i en grupp (jag har inga vänner) med ett antal tappra själar och vi får möjlighet att tillsammans utföra uppdrag. Råna ett varuhus, nita någon knarknisse som inte följer vår uppdragsgivares order eller dylikt. Eller skjuta ner poliser till höger och vänster. Och vice versa om du skulle få för dig att vara polis.

De tidigare nämna punkterna är fortfarande påtagliga, usch ja, men det är något som lyser upp. Kanske spelets själ, eller något sådant. Värmen i spelet, bland spelarna, med och för spelarna. Alla jag stöter på är rent ut av riktigt schyssta (i ett MMO, på riktigt). Det hände i min första grupp, och min andra, och min tredje, etcetera.

Detta tillsammans med spelets till synes stadiga sociala funktioner (hur du kan se ut, hur din bil kan se ut och fungerar), en fet bunt olika achievements och många olika vapen och fordon att byta till dig gör att jag åtminstone i teorin kan skönja ett ljus i slutet av tunneln.

Men, det är fortfarande anti-inbjudande gränssnitt, ganska ful grafik och rätt sega kontroller (framförallt i fordonshanteringen, fy!).

Om Realtime Worlds övertygar spelarcommunityn att överhängande vara så skön, kanske det är värt det av just den anledningen. Alla vet ju att det är sällskapet som gör festen. Det vill säga att du får vänta på min kommande recension efter mer ligistbus och kommunikationsbravader.