Lider du av beslutsångest i spelhyllan är #Battlestations: Pacific förmodligen en bra kandidat då du får testa att ratta såväl flygplan som hangarfartyg. Magnus Carling gillade konceptet och avslutade sin recension så här:

Totalt sett fungerar Pacific ganska bra, fast ändå är det något som saknas. Det är svårt att sätta fingret på vad som inte är tillräckligt bra. Förmodligen handlar det om att den här blandningen av strategi och action splittrar upplevelsen lite. Det är inte action och det är inte strategi, det är en blandning som inte når ända fram ? även om den stundtals är väldigt underhållande.

Det blev inget självklart knockout när #Punch-Out!! gick ett par ronder med ärrade redaktör @Tompa, men det var ändå en underhållande flört med 80-talet.

Spelets urgamla arv lyser igenom lite för mycket. Glädjen i att torska mot samma gubbe tio gånger i rad innan man hittar rätt combo kan diskuteras, jag tycker personligen att utvecklingen kommit så långt att vi borde slippa sånt. Men visst, för vänner av kvartssekelgammal spelmekanik är det bara att korka upp champagnen och fira ännu en nygammal triumf. Och jag måste erkänna att de har en poäng, för hur irriterad jag än blir i jakten på den perfekta tajmingen inser jag efteråt att jag haft ganska kul på vägen.

Vem behöver pickadoller när du har ett elkraftverk i brallorna? Frågar du Cole så är svaret "ingen" och frågar du Tomas Nilsson så är #Infamous ett säkert köp till ditt Playstation 3.

Men det är inte grafiken som gör Infamous till vårens/sommarens bästa actionspel. Storyn är djup (inre dilemman, kärlek, vänskap, statlig inblandning) och trollbinder dig från första till sista elstöt. Friheten är enorm, inte bara genom de moraliska val du tvingas till utan även att du kan röra dig hur du vill inom stadens gränser och välja fritt bland massvis med uppdrag. Det blir aldrig tråkigt, utan snarare mer underhållande ju mer du spelar.

Gammal kärlek rostar aldrig, som det brukar heta, men fråga är om inte varumärket Terminator är inne på sin sista service innan skroten. #Grin fick i uppgift att utveckla ett matchande spel till den fjärde filmen som har premiär i veckan men tyvärr blev det ett typiskt "filmlicensspel".

Det är ju i alla fall snyggt, önskar jag att jag kunde tillägga, men det är det inte. Texturerna hör hemma på förra generationens konsoler. När jag till exempel når en liten park kan jag inte avgöra om det är höstlöv eller någon som kräkts på de stackars träden. Animationerna är heller inget som räddar Terminator: Salvation: när en karaktär apterar en sprängladdning på en dörr genom att stå en meter därifrån och gnida händerna mot varandra vill jag vända hagelbrakaren mot mig själv. Om det här ska föreställa framtiden kan Skynet gärna få vinna.

Miljömedvetet pusselspel till Playstation 3? Vore det inte smartare att stänga av den elslukande plasmateven och konsolen och istället ta fram lite analog underhållning? Inte om du frågar Christian Nielsen som testade #Trash Panic.

Ett antal gånger kom jag på mig själv med att vara lika miljövänlig som ett tunnelbygge genom Hallandsåsen då jag allt för många gånger valt att sätta elda på hela rasket för att undvika ett blödande magsår. Men kul är det. Lite för kul. Under min recensionstid har jag tillbringat mer tid med detta spel än vad jag gjort med GTA IV sedan det anlände i min brevlåda på releasdagen. Det säger en hel del.

Sist ut i recensionskörden blev hjärnglufsaraction från #Tripwire och de små grå får både jobba snabbt och tillsammans med andra i #Killing Floor.

Jag fortsätter men blir snabbt omringad och precis när jag är på väg att bli lunch hör jag det vackraste ljudet mina öron upplevt. Det älskvärda brummandet från motorsågen övergår hastigt i en slafsig kakofoni när det roterande bladet möter kött. Lättnaden är enorm och ett spel som kan aktivera sådana känslor är värt en fyra. Mer gränssnittsputs, fler banor och en snällare introduktion för nya spelare saknas för full pott.

Skicka en rättelse