Flygspel är något som man inte ser ofta nu för tiden. Kanske för att det är en ganska svår genre att utveckla spel för. Antingen får det bli en hardcore-simulator för hängivna flygentusiaster eller så blir det en softare arkadvariant för vardagsspelaren. Attack on Pearl Harbor är det senare.

Vid en första titt på fodralet till Attack on Pearl Harbor ser det ganska lovande ut, man får uppleva flygstrider under andra världskriget, strider mellan USA och Japan. Flygspel ska köras med joystick, tänker jag och rotar fram min gamla hederliga Microsoft Sidewinder Force Feedback 2 ur garderoben. Spelet startas upp och jag väntar på någon häftig introfilm men den uteblir till min stora besvikelse. Nåja, jag väljer att starta en ny kampanj och ställer mig till de amerikanska styrkornas förfogande. Första uppdraget laddas och jag tänker för mig själv att nu borde det väl komma någon introfilm. Och ja, det gör det... nästan.

På skärmen dyker ett serietidningsliknande intro upp. Ingen film utan stillbilder med bakgrundsljud. Där presenteras den karaktär man spelar som i just denna kampanj, en macho tjomme som är så anonym och intetsägande att jag inte ens lagt hans namn på minnet. Eftersom detta är ett flygspel förväntar jag mig att det första uppdraget skall vara någon form av tutorial för att guida mig genom alla kontroller, som vanligtvis är ganska komplicerade i flygspel. Men nej då, du börjar mitt uppe i luften och det är bara att börja skjuta. För det är just vad spelet går ut på, att skjuta och bomba sönder saker.

Upp i luften hela dan

- Kommer våra flygplan

Det här är ett arkadspel så det skriker om det. Med tanke på att det är SimBin som ger ut spelet blir jag förvånad då de är kända just för sina välsimulerade bilspel. Nåväl, första banan i både amerikanarnas och japanernas kampanj är, logiskt nog, attacken på Pearl Harbor. Som amerikan ska du försvara och som japan anfalla. Och så pågår faktiskt nästan hela kampanjerna: det är samma banor för båda lagen men antingen anfaller man eller så försvarar man. Man får vara med om klassiska slag som Iwo Jima, Wake Island och Midway, för att nämna några. Du har tre sorters flyg att välja på: ett för luftstrider, ett för dykbombningar och ett för torpedering. Tre olika spelstilar och alla har sina egna mål i varje uppdrag.

Uppdragens mål är i stort sett identiska varje gång, oftast handlar det om att först försvara sina egna fartyg för att sedan anfalla fiendens. Större variation uteblir och uppdragen blir alltför likartade och slentrianmässiga. Dessutom är svårighetsnivån alldeles för lätt, även om man kör på svåraste. Jag spelade igenom de två huvudkampanjerna på cirka en och en halv timma var på normal svårighetsnivå och dog bara ett fåtal gånger. Dör man kan man dessutom välja att spela om banan tills man klarar den eller gå vidare i kampanjen med ett plan mindre och lite mindre erfarenhetspoäng.

Japp, du läste rätt, utvecklarna har slängt in lite rollspelselement för att få oss mer motiverade att spela vidare. Tyvärr funkar det inte alls. Man får lite poäng om man klarar ett uppdrag, poäng som gör att man går upp i rang och låser upp nya plan. Totalt onödigt, för oavsett planmodell eller typ så flyger ALLA plan likadant, de ser bara olika ut och är bestyckade på olika sätt. Nu är inte jag någon flygexpert men för mig känns alla plan likadana. Att gå upp i rang har dessutom ingen som helst påverkan i övrigt.

Far och flyg

- På enklast tänkbara sätt

Kontrollerna då? Som tidigare sagt, flygspel ska styras med joystick och så även här. Joypad fungerar någorlunda bra det med, men tangentbord/mus är inget vidare. Kontrollerna är så pass enkla att man i princip kan spela enbart med musen. AI:n blev jag däremot positivt överraskad av, de datorstyrda flygplanen försöker till exempel skaka av sig fiender på ett ganska naturtroget sätt om de blir förföljda. Grafiken är godkänd med sin kraftigt skalbara motor. Musik finns bara i menyerna, ljudeffekterna är något klena och tal saknas genom hela spelet. Radiokommunikationen låter mer som någon robot från Star Wars som parats med någon figur från The Sims.

Utöver kampanjen kan man även köra ett skirmish-liknande läge där man väljer karta, antal fiender och sen är det bara att tuta och köra. Multiplayer finnes även det men det ekade tomt på den enda server som fanns tillgänglig så det har icke testats. Slutligen kan man väl säga att Attack on Pearl Harbor är ett ganska mediokert spel som säkerligen passar bättre på konsol. Flygentusiaster bör undvika denna titel medan en vanlig slöspelare kanske får någon timmes underhållning.

Testdator:

AMD Athlon 64 3500+
ASRock 939DUAL SATA2
1024 MB RAM
ATI Radeon 9800 Pro
Creative Soundblaster Audigy 2
Windows Vista

Skicka en rättelse