Recension – Test Drive: Unlimited

Nej, någon revolution är det inte fråga om. Bilspel är bilspel, låt vara med variation i fråga om realism och annat, så några gigantiska kliv från genrens etablerade konventioner bjuder inte Test Drive: Unlimited på. Vad det däremot gör är att väva ihop de enskilda elementen till en helhet som vi förhoppningsvis får se mer av de kommande åren.

Vi tar det från början. Beväpnad med inget annat än en summa pengar landar du på Hawaii-ön Oahus flygplats. Du hyr en bil, beger dig till fastighetsmäklaren och köper en bostad. Därefter bär det av till bilhandlaren för införskaffande av lämpligt åkdon. Till buds står över hundra bilar (och ett fåtal motorcyklar), samtliga baserade på verkliga förlagor. Allt från timida standardbilar till lyxåk från Ferrari och Lamborghini finns att tillgå, och föredrar du retroåk finns såväl Mustanger som Corvetter i dryga trettioårsåldern att dregla över. Men, eftersom bostaden slukar lejonparten av din budget tvingas du inleda med beskedligare kärror.

GTA-vibbar

- eller: strikt strukturerad frihet

Inledningen pekar på det övergripande målet - skaffa pengar. Det gör du genom att klara av solo- och flerspelarutmaningar, till exempel vinna race, frakta dyrbara fordon mellan två punkter med så få incidenter som möjligt, nå uppsatta hastighetsmål, med mer. Pengarna spenderar du på nya fordon, förslagsvis från högre rankade (och därmed snabbare) klasser. Vill du bränna degen på annat satsar du på bättre bostad (fler garageplatser att parkera dina fordon på är den stora fördelen) eller uppgraderingskit för bilarna (inga större utsvävningar eller valmöjligheter). Bilarnas beteende varierar beroende på vad du rattar, men överlag är körkänslan en blandning av realism och arkad, och svårighetsgraden kan justeras i fyra steg.

Allt detta är tämligen genretypiskt. Vad som gör Unlimited till en framtidsförebild är att online- och solospelarlägena med stor skicklighet vävts ihop. Istället för att tvingas välja mellan de båda spelsätten samsas de på en och samma översiktskarta; singeluppdrag är blåa, flerspelarbataljer röda - välj det du för stunden känner för. Upplägget är underbart och stärker helhetskänslan, du slipper den vanliga uppdelningen som tenderar att hacka upp ett spel i två upplevelser.

Hawaii-ekonomi

- framgång säljs till högstbjudande

Mänskligt motstånd möter du på flera sätt. Välj att delta i race om pengar, starta ett eget, blinka med helljuset för att snabbt utmana någon - ingen stor variation men det fungerar. Du kan också bli medlem i racingklubbar, köpa och sälja begagnade prylar, med mer. Multiplayerdelen fungerar dessvärre inte så smidigt som den kunde ha gjort. Du kan markera förare som dina vänner, men att hitta dem låter sig inte göras i en handvändning. Enklare och mer omfattande möjligheter här efterlyses.

Du rör dig som sagt på Oahu och det finns hundratals mil att nöta däck på. Spelplanen är med andra ord enorm och det faktum att mellanladdningar i stort sett skiner med sin frånvaro imponerar stort. Grafiken är överlag bra, ibland riktigt läcker, men priset är stenhårda systemkrav. Min ena testdator (se specifikationer nertill) går på knäna också med låga grafikinställningar, så se till att ha bra med flås under skalet för en visuellt tilltalande upplevelse. Se samtidigt till att koppla in ett par bra högtalare, för det förtjänar motorljuden (inte GTR-/GT Legends-klass, men ändå riktigt sköna).

Smart och innovativt

- vad Need for Speed borde ha varit

Uppdrag som blir tradiga efter ett tag, styrning och fysik som inte bestämt sig om de är arkad eller simulation och viss rörighet i gränssnittet - det är mina stora klagomål. I övrigt imponerar spelet på många punkter, kanske främst den helrätta mixen av off- och onlinelirande. Jag gillar även den GTA-liknande uppdragsstrukturen (du väljer till viss del vad och i vilken ordning saker görs), polisjakter med dryga böter om din buskörning går överstyr (Test Drive-arkeologen inombords jublar), den feta fordonsparken, bilarnas olika beteenden och möjligheten att provköra innan köp.

Test Drive: Unlimited är inte felfritt. Men det väcker upptäckarlusten och är kul. I kombination med att mycket känns nytt och fräscht blir betyget därmed en (svag) fyra.