Microsoft är ett företag som alltid lär sig av sina misstag. Men åtgärderna är varierade och ibland blir bara felen förvärrade när MS-teknikerna försöker fixa till allt på bästa sätt. Många är vi faktiskt som svurit över en MS-produkt och undrat om inte MS-folket själva sitter med Mac OS och trackballs. Men precis som Windows, Office-paketet och Internet Explorer så börjar nu Microsoft få en sammanhållning mellan sina produkter. När mjukvaran är tätt sammansvetsad så ger man sig istället på hårdvara och med de nylanserade tangentbord Pyttemjuk släppt hoppas man både underlätta arbetet för oss bokstavsknackare och dessutom tjäna en hacka på det. Är ett trådlöst tangentbord något att ha eller är det lika nödvändigt som bredband i tvättmaskinen? FZ reder ut situationen…

I skrivande stund, placerat ungefär under mina händer (var annars?) ligger ett gråsvart tangentbord. Vid första anblicken kan det kanske misstagas för vilket tangentbord som helst, men faktum är att det är lika innovativt som det är batteridrivet. I en lucka under tangentbordet placerar man två vanliga batterier som förr i tiden hette R6 men som nu säkerligen har någon obscen och oförståelig beteckning i stil med AA eller liknande. Tangentbordet kommunicerar sedan med en liten dosa, vilken man kopplar in i datorns USB-uttag.

När man sitter och skriver och råkar aktivera caps lock så brukar vanligtvis en lampa upplysa användaren om att man nu kommer skriva enbart med versaler och att risken för att göra sin omgivning enormt irriterad föreligger lysas upp. Likaså med num lock och det något förlegade scroll lock. Microsoft har med detta tangentbord löst problemet med de ofantligt strömkrävande lamporna på det sätt att de placerats på mottagardosan. Vad medför detta rent krasst? Jo, man tenderar att vilja ha den dosan inom synhåll för att se vilka tangentbordslås man har aktiverade. Så som jag nu sitter och skriver har jag tre centimeters sladdlöshet, vilket kan vara värt att notera. Hur värdefullt är egentligen sladdlösheten hos ett tangentbord? När man skriver sitter man ju ändå allt som oftast framför skärmen ändå?

Om vi istället lämnar det dilemmat och tittar på det som skiljer detta spejsiga tangentbord från andra så är det mest iögonfallande de översta funktionsknapparna. Här hittar vi allt ifrån en snabbknapp för MSN Messenger (mycket bra att ha om man gillar att ragga på småflickor), knappgenväg till Mina Dokument, mailprogram och startsida. Dessutom finns det volymknappar, play/pause, stop och forward/backward. Att sitta med knappbrädan i knät, luta sig tillbaka och glo på en rulle samtidigt som man har full koll på folket online ger en känsla av oövervinnlighet som inte är särskilt lätt att beskriva.

Microsoft har dessutom inkluderat en funktion värd omnämnande som utnyttjar funktionstangenterna (det vill säga F1-F12) på ett annorlunda sätt. Man har nämligen en tangent som heter F-lock, vilket leder till att de tolv tangenterna plötsligt blir 24. Förutom vanliga F1-F12 finns här också funktioner som undo, new, open, close, reply, send och save. När man efter en tids inlärning förstått sig på funktionen och faktiskt börjat använda den så kan jag lova att det går fort när man jobbar. Tangentbordet blir plötsligt inte bara ett komplement utan en förlängning av datorn, en slags fullfjädrad inmatningsmaskin som förstår vad du vill göra och hjälper dig därefter. Det där kanske lät lite lyriskt, men faktum är att MS för en gångs skull lyckats undvika en massa lull-lull och istället utformat en produkt för slutanvändaren och ingen annan. Förhoppningsvis kommer det inte uppdagas att tangentbordet skickar information om vad jag skriver till Microsoft eller liknande, för det vore en tragedi av sällan tidigare skådad magnitud.

Detta paket som recensionen handlar om har namnet Wireless Optical Desktop och ordet desktop ger små ledtrådar om att det är mer än bara tangentbord man får. Faktum är att man dessutom får en trådlös optisk mus i samma design som brädan. Men här upphör faktiskt min fascination över MS nytänkande, då den här musen är plastig, insparad och otrevlig. Inte känns den skön att spela med heller. Det är faktiskt för mig rent av skrattretande att på paketets produkthemsida se Microsoft försöka framhäva musen som morgondagens verktyg. Som exempel kan sägas att man beskriver det genomskinliga plastrullhjulet som innovativt och som ett redskap vilket gör arbetet underhållande. Jamen visst, alldeles ypperligt.

Summa summarum, tangentbordet är som vi stockholmare säger tokskönt. När man väl har vant sig är det svårt att vara utan det och det ska bra mycket till för att jag ska lämna tillbaka det, så Microsofts presschef kan ju göra sitt bästa för att försöka hitta mig. Vad gäller den svanskapade plastråttan så är den placerad inom ett myndigt avstånd med batterierna uttagna. Man vet aldrig om man behöver imponera på någon helpantad moster med denna ”morgondagens” teknologi, men själv i min stilla ensamhet duger min IntelliMouse Explorer 3.0 för mina små behov.

Skicka en rättelse