Logitech, ett företag med många års erfarenhet av joysticktillverkning, har snitsat ihop en trådlös styrspak. Förutom den uppenbara fördelen att man slipper störande sladdar lockar de med ett rikligt knapputbud, roderfunktion och inte minst ett utseende utöver det vanliga. Vi har hårdtestat skapelsen för att se om den klarar sig utan den fysiska livlinan till datorn.

När IT-hysterin härjade som värst talades det ideligen om nya innovativa mojänger som skulle frälsa världen. Efter branschens magnifika magplask häromåret försvann en ansenlig del av såväl visionärer som deras förmodade inkomstkällor. Lyckligtvis fortsatte en del produkter och idéer från högkonjukturens glansdagar att utvecklas också efter det att IT och datorer fick betydelsen förlorare, exempelvis diverse sladdlösa attiraljer. Och tur är väl det. Idén om det trådlösa samhället, eller datorskrivbordet i alla fall, äger existensberättigande eftersom den kommer göra livet en smula bekvämare.

Ärligt talat är det först på senare tid som den trådlösa tekniken utvecklats såpass att den når samma nivå av användbarhet som sladdbundna prylar, i synnerhet vad gäller styrdon avsedda för spel, där snabbhet ofta är väsentligt. Äldre produkter, främst möss, hängde inte med i svängarna och resultatet var förstås förödande. I dagsläget har dock åtminstone Logitech kommit tillräckligt långt i utvecklingen för att matcha kabelsyskonen, något som deras MX700-mus visar med all önskvärd tydlighet.

Att sladda eller inte sladda - det är frågan

Trådlösheten är nu kommen till Logitech-joystickarnas förlovade land, detta i form av en skapelse vid namn Freedom 2.4. Räckvidden anges till omkring sex meter, vilket är fullt tillräckligt också för den som av någon anledning väljer att sitta en bra bit från skärmen (eller projektorduken, som torde vara det enda vettiga användningsområdet på detta avstånd, såvida man inte har syn som en jaktfalk). Tester i min omkring 6 meter breda lägenhet visar att det angivna avståndet stämmer, även med väggar och andra föremål som hinder.

En fördel med trådlösheten är att man enkelt kan ställa undan stickan när den inte används. Fast frågan är om den inbitne gamern verkligen vill det. Utseendet är nämligen förträffligt - borstad aluminium och svart plast och gummi i en form som för tankarna till Apples innovativa kreationer. Det, mitt herrskap, är ett skyhögt betyg. Den toksnygga skapelsen vilar på tre gummifötter som biter gott i de flesta underlag. Trådlösheten och designen med tre ben gör att man med fördel kan ha den i knät, vilket ur ett ergonomiskt perspektiv känns helrätt. Mindre bra är att vanliga batterier används. Miljö och plånbok hade föredragit uppladdningsbara.

Funktionell

Hela tio knappar räcker mer än väl för de elementära behoven och tillsammans med ett dämpat gasreglage, en åttavägs POV-hatt och roderfunktion i spaken täcks alla behov utom Force Feedback in. En liten nackdel med alla knappar är att hela sex sitter i toppen av spaken. I hetsiga situationer blir det ibland svårt att hitta rätt, men detta handlar sannolikt om tillvänjning. Styrdonet är mycket greppvänligt med logisk placering av reglagen och en skön fläns nertill att vila handen på. Högerhanden vill säga, vänsterhänta göre sig icke besvär. I vanlig ordning är fördelen med formgivning av denna sort greppvänlighet och nackdelen att southpaws får leta efter andra styrdon eller försöka anpassa sig till majoriteten.

Den medföljande mjukvaran låter dig ställa in joystickens funktioner som du vill. Ett antal hyfsat allmängiltiga alternativ för de större spelen är förvalda och det finns dessutom färdiga profiler gjorda av såväl utvecklare som hemanvändare att hämta hem från nätet. Vissa spel fungerar utan WingMan Profiler, som mjukvaran heter, men andra kräver att applikationen är igång. Dess prestandaslukande är lågt så förutsatt att man inte sitter på en minnesfattig relik till dator är det inga problem att låta den rulla i bakgrunden. Några kompabilitetsproblem har jag överhuvudtaget inte stött på. Såväl äldre (Crimson Skies, Combat Flight Simulator) som nyare (Battlefield 1942, IL-2 Sturmovik) spel fungerar felfritt.

Forna tiders gissel med trådlöshet - produkten hänger inte med och har dålig precision - är inget som Freedom 2.4 känner till. Förutom en kort fördröjning vid återupplivande ur strömsparläget som inträder efter cirka fem minuter går det inte att skilja den från sladdbundna joystickar. Eftersom man sällan lämnar stickan orörd i så lång tid under spelande så är pauserna inget att hänga upp sig på och dessutom kan de lätt motverkas med en knapptryckning då och då. Designen är robust med lagom mycket tröghet i sticka och gasreglage, vilket renderar ypperlig precision och underbar känsla.

Flyg fula sladd, flyg

Joystickar är ett område där trådlöshetens fördelar är glasklara. Man slipper bökiga sladdar och de kan med fördel placeras i knät, vilket spar på ömma musarmar. Det är inte heller någon nackdel att forna dagars trådlöshetsproblematik i praktiken är obefintlig. Om man till äventyrs vill ställa spaken åt sidan är det bara att knata iväg med den till valfritt utrymme utan att först behöva rota i sladdhärvan på (PC-)datorns baksida.

Sammantaget gör välfungerande programvara, hög kompabilitet, ett fantastiskt utseende, skön layout och många funktioner Freedom 2.4 till en mycket stark kämpe på joystickmarknaden. Avsaknaden av skakfunktionen Force Feedback gör måhända att de riktiga entusiasterna tvekar, men kan man leva utan den så kan man inte leva utan denna förträffliga styrspak, som visar att trådlöshet är en rättmätig överlevare från IT-hysterins glansdagar.

Skicka en rättelse