Recension – Infernal

Japp, det stämmer, här har vi faktiskt ett spel där vi som ond får agera ut alla våra aggressioner mot de goda. Man antar rollen som Ryan Lennox, en före detta ängel som fått sparken från sitt jobb som agent på Etherlight, himlens egen säkerhetstjänst. Lennox utgör dock ett hot mot Etherlight och han hamnar i ett bakhåll för att röjas undan. Här börjar spelet och efter att man klarat sig undan levande får Lennox erbjudandet att istället börja jobba som agent åt herren med horn och svans som bor på det där varma stället, du vet. Lennox tackar ja och vips så har hans kropp fyllts med onda krafter. Onda krafter som du får använda för att ta livet av Etherlight-agenter.

Infernalisk spelmix

- Gott och blandat i spelform

Själva spelet är en tredjepersons-shooter i stil med Max Payne fast med en touch av Half-Life 2 och Prey. Hur går det ihop? Jo, man styr Lennox precis som man styr herr Max Payne. Man styr honom genom nivåer som påminner om de i Half-Life 2 och man använder vissa krafter likt de i Prey. Enkelt va? Man plockar upp diverse vapen som de flesta är standard inom genren: pistoler, maskingevär, snipergevär, raketgevär och ett laservapen av något slag. Varje gång Lennox dödar en fiende får han lite mana som kan användas till specialattacker eller den Prey-liknande förmågan att under en kort tid teleportera sin kropp till platser man annars inte kan nå.

Nivådesignen påminner, som sagt, en del om den i Half-Life 2 med mycket industrier och fabriker att besöka. Här finns även lite mer fantasirika nivåer som till exempel ett hangarfartyg att panga runt på. Nivåerna är för det mesta trovärdiga men lider ganska mycket att järnvägssyndromet, det vill säga att banorna ofta är väldigt linjära och att det bara finns en enda väg att ta sig fram på. Ingen risk att gå vilse med andra ord. I ett spel som detta gör det inte så mycket dock, då man oftast inte tänker på det under allt skjutande.

Infernalisk fysik

- Fysik is teh shit om vi får tro spelutvecklarna

Även Infernal har varit med på fysiklektionerna och försöker leva upp till den senaste trenden att alla actionspel ska ha en bra fysikmotor inbyggd. Här har de även stoppat in stöd för Ageia PhysX-kort för att få ut det mesta av fysiken. Trodde de. Fysiken i det här spelet är i själva verket inte mycket att hurra över. Lite ragdoll på fiender och saker välter om du går emot dem. En bit in i spelet får Lennox även en slags handske som han kan använda för att, likt gravity gun i Half-Life 2, lyfta upp föremål och fiender för att släppa dem på andra ställen. Här fungerar det inget vidare. Dels för att när man använder handsken så går spelet in i någon slags semi-bullet time och Lennox rör sig som en skottskadad och överkörd bäver och dels för att man inte kan kasta föremål utan bara släppa dem rakt ned. Och även utvecklarna måste ha insett att fysikhandsken hade sina begränsningar för man behöver bara använda den två gånger för att lösa pussel så man kommer vidare.

För att summera Infernal så är det, grafiskt sett, ett mycket vackert spel med mycket action. Tyvärr saknas multiplayer vilket gör spelet något kortlivat. Ett extra plus till den sköna musiken som ständigt ändras beroende på hur mycket action det är för tillfället och även ett litet bonusplus till de coola menyerna. Letar du efter ett bra actionspel utan allt för mycket tänkande involverat kommer du säkert ha roligt med Infernal ett tag.