Att musen är spelarens bästa vän har alltid varit företaget Razers motto och slagskeppet i deras nya flotta möss är helt klart Diamondback med lika dödliga Viper i bakhasorna. Lockorden är oöverträffad prestanda, sju programmerbara knappar, lätt vikt och läcker design och frågan är helt enkelt – är den bra?

Diamonback är precis som tidigare Razer-möss (och musmattor) utvecklad med spelaren i fokus. Att denna målgrupp de senaste åren upptäckt att lysande rör och dioder innanför datorprylar är heltufft är något som märks tydligt. Diamondback finns att köpa i två modeller, Chameleon Green och Magma. Plasthöljet kring den sistnämndas (och vårt recensionsexemplars) tekniska inälvor är transparent med undantag för de två välkomnande knapparna. Från innandömet lyser ett varmt och mysigt rött sken likt en glöd som även sipprar fram genom scrollhjulet vilket gör musen otroligt snygg. Jag vågar säga att det är den snyggaste råttan som vandrat på vår jord. Chameleon-modellens skal är inte lika genomskinligt men är fortfarande behagligt att vila ögonen på - bilderna som ses i högerkolumnen gör inte denna mus rättvisa. De som har huvudet på skaft ser att det fortfarande är en Razer-produkt det är tal om, knapparna täcker nästan halva musen och de är försedda med rejäla urgröpningar som hjälper fingrarna att hitta rätt i de mest pressade situationer. De har dock tonat ner den speciella utformningen något, som nu är mer neutral, men den avlånga strömlinjeformen består.

Diamondback är utrustad med fyra stycken knappar jämnt fördelade på vardera sida. Här dyker Diamonbacks största och enda negativa egenskap upp. Musen är ambidextriös för att flörta med både höger- och vänsterhänta men hur man än vrider och vänder på den är knapparna på motsatta sidan av tummen dumt placerade. Jag lyckas i alla fall inte att använda dem och min spontana reaktion är att man måste steloperera lillfingret för att dra nytta av dem eller bara låta fingrarna, likt handen i The Adams, vidröra musen.

Bakom varje framgångsrik mus står...

Likt Logitechs senare modeller sköts musen och dess knappars funktioner med hjälp av ett litet program som bor bredvid klockan i nedre högra hörnet av skärmen. Det är inte lika utbyggt som konkurrentens på kontorsfunktioner såsom ”kopiera” och ”klistra in” men alla musens sju knappar (inklusive scrollhjulets) går att programmera om, antingen till en ny funktion eller egenskapade macron (sekvenser av knappar). Problem uppstår när man försöker binda knapparna direkt i spel vilket i dagens läge inte går. Man får ta en omväg genom att binda musknappen man vill använda till en tangent på tangentbordet som i sin tur går att binda i spelet. Min gissning är att de olika mustillverkarna inte kan eller vill enas om någon standard (utöver scrollhjulet och pek- och mittfingersknapparna) som spelskaparna kan följa och implementera. En intressant funktion är ”on-the-fly-sensitivity” som med en knapptryckning låter dig ändra musens känslighet vilket är användbart i spel med både luft- och markstrider.

Dissekerad gnagare

Razer Diamondback är inte bara toksnygg, maskineriet som skymtar under plasthöljet är otroligt väloljat. I likhet med Logitechs värstingar är gnagarcyklopen kapabel att avläsa en yta på 5,8 megapixel men för att öka precisionen har Razer fördubblat den maximala upplösningen gentemot konkurrenterna till 1600 dpi vilket att gör att förflyttningar upp till 1m/s och en acceleration på 15 g-krafter kan registreras. Man har även ökat upp storleken på datapaketen med positionsinformation som skickas från musen till 16 bitar för att komma runt ett problem med negativ acceleration.

Allt detta tekniska skryt gör att musen är otroligt smidig i sin rörelse och skillnaden mellan kulmöss och Diamondback är som att byta från vanliga Quake till GLQuake. Även mot andra optiska möss, Logitech MX1000 som exempel, tycker jag mig känna en skillnad men en sak är dock säker, smidigheten i rörelserna lär inte göra dig besviken såvida du inte använder tankekraft för att styra siktet i vanliga fall.

Slutsats

Summan av kardemumman är att Razer Diamondbacks enda negativa egenskap är den ambidextriösa utformningen som gör två av de sju knapparna svåra att använda. Frågan är om man verkligen behöver sju knappar på en mus för att prestera bättre i spel? Det finns säkert de som är av en annan åsikt men personligen räcker scrollhjulets knapp, de två primära knapparna och de två vid tummen gott och väl för mig. Visst kan man klämma in ett extra snabbval i olika spel och kanske är det dumt att lansera Diamondback som en mus med sju knappar men jag är beredd att förlåta Razer för det. Det lätta vikten, den underbara precisionen och det minst sagt läckra utseendet gör att Diamondback borde vinna många spelares hjärtan. Notan hamnar på cirka 500 kronor vilket är helt i linje med den övriga marknaden för högpresterande möss och jag kan inte göra annat än att ge Razer Diamondback full pott.

Skicka en rättelse