Många förmågor kan lätt leda bort ett spel från dess kärna men så är lyckligtvis inte fallet här, utan bidrar snarare till en än mer tillfredsställande upplevelse. Under mina timmar med Rayman Origins hamnade jag flertalet gånger i ”zoonen” då jag hoppade, gled på magen, sprang på väggar och krympte mig själv till ministorlek som om det vore det mest naturliga i världen. Banorna må ha varit helt nya för mig men jag tog mig ändå fram likt en ninja på dextrosol tack vare snillrik bandesign och kontroll som känns självklar. Lägg där till den lätt skruvade humorn som genomsyrar spelet, härliga bosstrider och en svårighetsgrad som är sådär lagom frustrerande och du har redan där ett paket som höjer det till samma skyhöga nivåer som #Nintendos glada rörmokare varit tämligen ensam på sedan 16-bitarseran.
Färdigheterna fylls på under spelets gång.
Det slutar emellertid inte där då Ubisoft har valt att krydda det hela ytterligare genom att stödja Rayman Origins co-op för fyra spelare, och det är en synnerligen välsmakande krydda. Missförstå mig rätt nu, även när du lirar på egen hand är det ett alldeles utmärkt stycke underhållning, men tillsammans med ett knippe vänner växer det ytterligare. I ärlighetens namn skulle jag nog inte vilja umgås med någon som inte förstår att ha kul när han eller hon spelar Origins med ett par vänner på samma tv. Ni kommer skratta, hurra och förbanna varandra om vartannat och framförallt kommer ni ha fantastiskt roligt.
Från smått till stort
När spelet tillkännagavs var tanken att det skulle släppas som en mindre nedladdningsbar titel, men på resans gång insåg Ubisoft uppenbarligen att det skulle göra sig bra även i butik. Jag kan bara hålla med dem. Det finns fullt tillräckligt med innehåll för att hålla ditt och dina vänners intresse igång under en längre period. Till att börja med ger de många utmärkta nivåerna på egen hand åtskilliga timmars nöje. Lägg där till alla hemligheter som finns att hitta, speedruns att slå och karaktärer att låsa upp och du har ett plattformspaket för alla väder.
Den visuella festen vittnar om att utvecklarna fått fria tyglar när Rayman Origins designades.
En spontan kommentar jag fick av en icke spelintresserad bekant som såg mig spela var “Är inte det där ett barnspel?!”. Även om det är en åsikt jag inte delar så är det något som är värt att ha i bakhuvudet. Har du däremot kvar barnasinnet och vet att uppskatta välgjorda plattformsspel har jag svårt att se att du inte skulle gilla Rayman Origins. Det är i min ringa mening ett av de bästa plattformsspelen på den här sidan 2000-talet och ett härligt bevis på att det finns hopp även för avdankade spelhjältar.
Fotnot: recensionen bygger på Xbox 360-versionen av Rayman Origins.
