Telltale försöker sig på ett mer actionbetonat äventyr, och vad kan då passa bättre än dinosaurier och en mörk, stormig natt?

Jurassic Park var en film som hänförde och förförde mig med sina fantastiska, levande dinosaurier och en hyfsat kompetent intrig. Faktum är att den var bättre än boken, som bitvis kändes som ett utdrag ur manus till en b-film av värsta sort – filmen hade mycket bättre tempo och engagerade på ett djupare plan. Så att #Telltale väljer just den här licensen när de försöker sig på något mer actionbetonat i och med #Jurassic Park: The Game än de tidigare peka-klicka-äventyrsspelen är inte så konstigt. En så fantastisk värld att spela i borde väl garantera ett spel som åtminstone är lite roligt. Eller?

Jag vet, jag vet. Vi hatar också quicktime-event, men vi dör åtminstone inte om vi misslyckas.

Det här är ett spel som – smart nog – rör sig i filmens utkanter. Jag gillar verkligen att jag hela tiden hittar referenser till saker som hände i filmen, och att karaktärerna i spelet fortsätter och avslutar historien om den misslyckade kupp som Dennis Nedry (du vet, skådisen som spelade Newman i Seinfeld) försökte utföra.

Spelet handlar bland annat om en spansktalande Lara Croft-kopias försök att hitta burken med dinosaurieembryon och få den av ön, för att hon ska få betalt och kunna ta hand om sin dotter. Längs vägen stöter hon på en veterinär och hans 14-åriga dotter som är på besökt samt ett antal andra karaktärer; du får spela som flera av dem. Fast, när jag skriver "spela" inser jag att detta inte stämmer. Här handlar det nämligen inte om att spela i klassisk bemärkelse, faktum är att jag efter några timmar inte känner att jag fått spela någonting överhuvudtaget.

Dinosaurierna ser otippat nog mer realistiska ut än människorna.

Jag kan ge ett exempel: vid ett tillfälle måste jag hitta fotspår och andra ledtrådar i en mörk djungel. Det gör jag genom att röra sakta, sakta på kameran, och när ett förstoringsglas dyker upp klickar jag på det. Därefter måste jag mosa en knapp en stund för att vår hjältinna sakta, sakta ska luta sig framåt och titta på fotspåret. Därefter gör jag om processen tills jag klickat på alla förstoringsglas, och storyn släpar sig letargiskt vidare utan mig. Jag gör egentligen ingenting, förutom att då och då trycka på en knapp för att den person jag för tillfället styr inte ska dö när en dinosaurie anfaller. Mitt spontana, och bestående, intryck är att spelet är en enda lång, seg mellansekvens med lite quicktime-events då och då.

Interaktiv film?

Det gamla trial and error-arkadspelet #Dragon's Lair var mer interaktivt än så här, och hade för den delen betydligt bättre animationer, om du bryr dig om sådant. Och det gör du, eftersom det enda du egentligen gör är att titta på dessa stela skyltdockor som stapplar omkring i djungeln och då och då pratar med varandra med stendöda ansiktsuttryck.

För att parafrasera den geniala speldesignern Sid Meier så ska man inte tvinga spelaren att trycka på knappar utan att låta honom eller henne göra någonting aktivt i spelet. I Jurassic Park går man rakt emot den principen och tvingar dig att trycka på knappar för att undvika saker, titta på saker eller ibland bara för att du ska ha något att göra. Eller kanske bara för att du inte ska somna, själv har jag faktiskt svårt att hålla intresset uppe. Jag kommer på mig att jag sitta och tänka på vad jag ska äta till middag, eller om jag inte borde boka tvättid imorgon, snarare än det som pågår på skärmen.

Interaktivitet! Roligare än så här blir det aldrig att "spela" Jurassic Park.

Jag anar fröet till ett bra spel någonstans bakom Jurassic Parks stela kulisser. Manuset innehåller några små juveler, som dialogen mellan djurskötaren och hans dotter, som faktiskt visar att inte bara totala klåpare har arbetat med det här spelet. Men de är få, och däremellan måste du genomlida världens längsta och mest meningslösa mellansekvens, när du inte utan förvarning tvingas trycka på två knappar för att inte dö. Vilket för all del bara resulterar i att du får sämre betyg när nivån är över, och att du får försöka igen.

Själva namnet Jurassic Park: The Game är falsk marknadsföring. Det här är inte ett spel, det är ett par timmars pinsamt stel machinima med några påtvingade "interaktiva" moment. Jag vet att Telltale kan designa bra spel, men det här är definitivt deras lågvattenmärke och kan inte rekommenderas ens som present till din värsta ovän.

Skicka en rättelse