Iron Lore försöker sig med Soulstorm på att göra ett Dark Crusade . Premisserna är desamma som vi såg för ett år sen, men den här gången funkar det inte lika framgångsrikt. Det beror inte på konceptet och det är inte den gamla grafiken. Det handlar om idétorka.

Soulstorm ser ut precis som förväntat. Snyggt för att vara 2004, men år 2008 är det inte lika hett. Det positiva är då självklart att om din gamla burk orkade med den förra Dawn of War-expansionen, Dark Crusade, kommer den också kunna köra den här. Men för den delen har aldrig det grafiska varit Dawn of Wars starka sida, det har varit konceptet. Striderna är i fokus, kontroll är lika med resurser och aggresivitet lönar sig. Detta har inte ändrats. Och däri ligger problemet - inget är förändrat.

We're only in it for the Dark Gods

Soulstorm erbjuder två nya raser som kompletterar de redan etablerade sju arméerna. Problemet är att det inte tillför något; Dark Crusades två nya arméer skilde sig från de tidigare, Soulstorms är bara variationer på de raser som redan finns.

En kort beskrivning av nykomlingarna: Sisters of Battle består nästan uteslutande av kvinnor, religiösa fanatiker och frukansvärt bisarra fordon. De är en något mindre komplett blandning av Imperial Guard och Space Marines. Dark Eldar utgörs av sadomasochister, pirater och knäppisar och är blott en lite mindre tålig version av Eldar. Dark Eldars underhållningsfaktor i bordsvarianten är just den att de besitter frukansvärda vapen, men inte tål att få stryk tillbaka. I Soulstorm blir de inget mer än emo-Eldar. När transaktionen innan gjorts nästintill felfri av Relic när det gäller att föra känslan och taktiken från bordsvarianten till datorn, är det tråkigt att se Iron Lore missbruka förtroendet.

Iron Lore har dragit nytta av allt som enkelt kunnat stjälas från bordsvarianten. Karaktärsdesignen är därför underbar, skrämmande och älskvärd på samma gång. Dark Eldars Archon är en blandning av kultledare och clown, medan Sisters of Battles Exorcist är en orgel som fungerar som artilleri, och det är bara exempel på hur vriden och komisk designen är. När Iron Lore måste börja tänka själva blir det tyvärr värre. Dark Eldars byggnader är inget annat än mörka torn. Inte intressant på något sätt, men de passar fortfarande in bättre än Sisters of Battles vars samtliga byggnader är dåligt detaljerade kapell.

Älska kejsaren!

Spelmässigt har de äldre raserna fått tillökning. Allihopa har fått var sin flygfarkost. Eller, flyga är inte rätt ord. De svävar lite högre än vanliga fordon. Tanken är god, men de är varken intressanta, kraftfulla eller snygga. De taktiska möjligheter de tillför är inget mer än att de inte kan anfallas i närstrid, vilket inte ens är lika spännande som det låter. I matcherna känns de mer som en modifikation. En godkänd sådan, men inte värd att betala för.

Våra två nya arméer måste tyvärr samla på en tredje resurs för att få användning av sina specialkrafter. I Sisters of Battles fall inget mer än ett par små uppgraderingar, men för Dark Eldar betyder det förbannat mycket mikrospelande. Totalt onödigt, för vad är det för fel på att bara ha en tidsbegränsning innan kraften är tillgänglig igen efter användning?

Enspelarläget är en något expanderad men fortfarande kopierad version av metakampanjen vi såg i Dark Crusade, med fyra planeter samt två månar att kriga på. Det är inte så mycket "Jippi", utan mer "Åh, slåss en mot en på en karta designad för åtta spelare...". Svårt att få översikt på alla planeter och om möjligt tråkigare handling än tidigare.

Online finns inga skillnader större skillnader. Speciella dåd, till exempel många dödade fiender, ger medaljer. Spelet har för närvarande en ganska tråkig bugg som tillåter oändliga resurser för Sisters of Battle, samt ett antal mindre problem för nästan alla raser.

För mycket majonnäs

Självkritiskt kan jag erkänna att jag kanske klagar för hårt på Soulstorm. Dels för att jag inte förstår varför det behövs en tredje expansion, men mest för att utförandet är så dåligt jämfört med vad Relic presterade förra året. Ett stort "men" måste dock in för att göra spelet rättvisa. Har du inte spelat Dawn of War innan är det här det bästa alternativet för att få nio raser att leka med i kampanjen och skrimishen för dig själv. Det erbjuder oerhört mycket speltid för de som inte har upplevt konceptet innan. För de som spelar frekvent online är detta något av ett smärtsamt måste för att göra spelupplevelsen komplett.

När jag betygsätter spelet som jag gör nu är det som någon som spelat Dawn of War, förbokat de två tidigare expansionerna och varit nöjd med det. Soulstorm breder för mycket majonnäs på räkorna och betyget speglar vad spelet erbjuder utöver det som redan är etablerat i och med de tidigare titlarna i serien.

Skicka en rättelse