Alla har väl drömt om att bli revolverman. Att dra pistolen när notan går på för mycket. Att spänna hanen när hunden skäller för högt. Känna makten. Känna kallt stål och krutdoft. Men en dag inser vi att samhället inte tillåter vår naturliga drifter och vi vänder oss till arkadhallen för att få utlopp för passionen. Namco ger oss nu en fjärde chans att få ta hem arkaden. Det är dyrt. Och det är inte värt det.

Time Crisis 4 skeppas tillsammans med #Namcos pistolkontroll GunCon 3 samt två infraröda sensorer till TV:n. Pistolen är av klar, orange plast och på den sitter sex knappar, en avtryckare och två styrspakar. På vänster sida sticker ett handtag ut med den ena spaken, medan den andra sitter där hanen i vanliga fall skulle vara om vi hade varit lyckliga nog att få tag på en riktig pistol. Sensorerna sätts enkelt upp i varsitt hörn av TV:n för att sedan kopplas in via USB. LCD, plasma eller vanlig fet-TV spelar ingen roll, Time Crisis 4 fungerar lika väl på alla.

Du behöver ett hjärta av sten för att inte tycka om arkaddelen. Konceptet är samma som vi sett sedan det första spelet i serien: ducka kulor, skjut tillbaka. Det är inget fel på känslan, på att svinga fram och avfyra okontrollerat in i en massa av terroristkött, och det är inget fel på variationen gällande miljöer och motstånd. Felet är snarare att konceptet inte har utvecklats. Nu för tiden känns det konstigt att inte kunna skjuta igenom kartong eller när datorskärmarna inte flyger av tryckvågen från granater. Interaktionen med miljön är lika med noll, och det skadar helhetsintrycket. Det är fortfarande roligt, men det kanske mest beror på att spelsättet aldrig hunnit bli exploaterat. Time Crisis är den enda serien som erbjuder ljuspistolaction idag. De riktiga problemen börjar dock när du tröttnar på arkaden och kollar in vilka andra saker spelet har att erbjuda.

Pistolen av förvirring

Time Crisis 4 innehåller tre lägen: det nämnda arkadläget, en minispelssektion och FPS-uppdrag. Minispelen är så simpla de kan bli, där det finns en mängd olika variationer på att skjuta på olika mål så fort som möjligt. Det positiva här är att två personer kan spela ihop genom att bytas om med pistolen.

FPS-delen är mest smärta. Eftersom kontrollen innehåller två styrspakar, hoppknapp, ladda om-knapp och krypknapp, plus ett manuellt sikte med pistolen, är det upplagt för förvirring och kramp. Det är för mycket att hålla ordning på för att det ska bli bekvämt. Samtidigt får handen spasmer efter ett tag på grund av spakarnas placering och tröghet. Är du vänsterhänt kan du glömma bort att spela; pistolen är designad för de som tycker om högerhanden mest. Uppdragen blir för övrigt tröttsamma på grund av den tråkiga bandesignen som nästan uteslutet består av stora, tomma ytor och soldater som alltid hoppar fram bakom den enda tunnan eller bilen du kan se.

Grafiken imponerar visserligen inte, men det fungerar. Det är designen som är den verkliga boven. Karaktärsdesignen är den värsta jag någonsin sett. Jag mår dåligt bara jag tänker på den. Personen som har formgivet huvudpersonerna kan knappast ha alla hästar i stallet. Utsvängt hår, lila kostym och en blek mustasch. Det är ett mysterium hur personen i fråga kan leva med sig själv efter det här.

För adelsmän, inte bönder

Spelet erbjuder co-op. Men för att köra arkaddelen måste du ha en vän med eget spel, eftersom Guncon 3 inte säljs separat. Se också till att ni inte kör med 40 gigabyte-versionen av Playstation 3; spelet behöver nämligen en USB-port för varje pistol och en för sensorerna (nyare PS3:or har bara två USB-portar).

Time Crisis 4 är helt enkelt för dyrt för att erbjuda så lite. Arkaddelen klarar inte att på egen hand lyfta helheten. Minispelen är roliga i två minuter på grund av dess simpelhet. FPS-delen är skräp. Köp om pengar inte är något problem, för att det är roligt en stund eller om du verkligen inte kan inte kan släppa revolvermansdrömmen.

Skicka en rättelse