Gamers har köat med plånbok i hand. Spelhatare skrikit om moralens förfall. FZ tvingas gräva djupt i betygssäcken. Rockstar har gjort ett nytt GTA och allt är ungefär som det brukar, inklusive att de än en gång överträffar sig själva.

Min bil rammas med full kraft bakifrån. Minuten innan, när jag stal kärran, backade jag av misstag in i den nu uppjagade förarens risiga åttiotalsjapanare. Visst, han skällde frenetiskt, men att han skulle jaga ikapp mig över halva stadsdelen kom som en överraskning. Jag hoppar ur vraket, sliter ut honom på gatan och lugnar honom med ett par saftiga knogmackor. In bakom ratten på hans kärra och för säkerhets skull kör jag över honom ett par gånger - jag har inte tid med trafiktjafs. En snabb titt på GPS:en och iväg norrut för att hjälpa min uppdragsgivare att städa bort ett par rivaliserande kriminella. Tror jag; hans Jamaica-engelska och haschdränkta hjärna gör språket en smula otydligt. Men att det handlar om mord står klart.

Skottland tar över världen

- Evolution av en revolution

I min värld är GTA III-serien tjugohundratalets kanske bästa alster. Den är smått unik med sin politiska inkorrekthet, med referenserna till västvärldens popkultur och med den underbara satiren mot samhälle, kultur och politik. Därtill är den förbannat kul. Serien må ha sina brister, men sammantaget skapar delarna en helhet som få - om någon - utvecklare varit i närheten av.

Inte förrän nu. #Rockstars mästerliga hantverk har överträffats - och det är förstås Rockstar själva som ligger bakom. Grand Theft Auto IV piskar alla tidigare GTA-spel - på samtliga områden. Det, mitt herrskap, är stort.

Ändå är GTA IV långt från en lika stor revolution som #GTA III var när det släpptes hösten 2001. Tvärtom faktiskt. Som nyanländ i en amerikansk storstad (Liberty City, en kopia av New York) ska du klättra uppåt i den kriminella hierarkin, precis som förr. Den inledande incidenten är talande - inte helt ny men finslipad, uppiggande och ruskigt kul.

Till den nya världen

- Det förlovade landet sjuder av kriminalitet

Ditt namn är Niko Bellic och du anländer till Liberty City med båt, ditlockad av din kusin Roman som lovar guld och gröna dollar. Verkligheten är emellertid en annan; Roman äger en taxifirma på dekis och du tvingas börja från botten. Niko kommer från östra Europa och i takt med att storyn rullar fram får vi veta att han bär tunga minnen av ett krig på Balkan. Berättelsen rullas ut i lugnt tempo och i mitt tycke är den seriens absolut bästa. Hans dystra personlighet står i skarp kontrast till optimisten Roman och vi anar en sargad, krigsskadad själ, vilket tydligare än innan förklarar huvudpersonens våldsamma karaktär.

Därmed inte sagt att GTA IV grottar ner sig i Ingmar Bergman-neuroser. Rockstars närmast patenterade humor och satir lyser lika skarpt som någonsin, främst genom de underbart modellerade sidokaraktärerna. Uppdragen föregås av mellansekvenser, mer ofta än sällan så välgjorda att man gladeligen kikar igenom de flesta av dem, trots att de sammanlagt innebär åtskilliga timmars filmtittande. När och hur du vill genomföra uppdragen är i vanlig ordning någorlunda valfritt och det finns tonvis med annat att göra om du hellre utforskar staden på egen hand.

Styrning och kontroller har förfinats och utökats med nya funktioner. Att köra bil är fortfarande en arkadig upplevelse, men inte fullt så slafsig som tidigare. Körningen kräver känsliga fingrar på de analoga gas- och bromsknapparna (speciellt när du rattar snabba fordon med svajig fjädring) och skillnaden mellan fordonen är, som sig bör, rejäl. Till fots kan du numera ta skydd och skjuta i blindo. Tänk #Gears of War, fast långt från lika finjusterat.

Samtliga fordon har utrustats med GPS som visar viktiga platser, kontakter och färdväg till uppdragen. Via en menykarta kan du lägga till waypoints och vägen dit markeras då på GPS:en. Mycket användbart. Siktar gör du antingen manuellt eller med autosikte. Håll in vänstertriggern helt för automatik eller halvvägs för att få fram siktet och sedan styra med högerspaken. Headshots noteras i den omfattande statistiken, som täcker sammanlagd speltid, populäraste fordon, favoritradiokanal, hur många personer du avlivat och mycket, mycket annat.

Mobiltelefon är en av de stora nyheterna. Den ersätter huvudmenyn och gör att du kommer åt allt från inställningar till kontakter och flerspelarläget (mer om det nedan). Uppdrag, socialt umgänge och annat förmedlas via SMS och om du ringer ett speciellt telefonnummer skickas ett meddelande med namn på artist och låt som just spelas i radion. Ring 911 för att kalla på en polisbil. Varför? Jo, om du lyckas stjäla den får du tillgång till polisens databas - perfekt om du letar efter personer i kriminalregistret, något du har stor nytta av.

Frihetens huvudstad

- Ett äpple med bismak av satir

Inledningsvis är tre av fem stadsdelar upplåsta och för att nå Algonquin (motsvarigheten till Manhattan) får du räkna med tio till femton timmars intensivt spelande. Stadens storlek är avgjort mindre än i #San Andreas. Å andra sidan är den packad med innehåll och speltiden sträcker sig utan problem bortåt 30-40 timmar bara i storyläget.

Vad gäller ljudet når Rockstar än en gång himmelska höjder. Femtontalet radiokanaler levererar musik som får åtminstone mig att buga djupt: Miles Davis, The Stooges, The Sisters of Mercy... På en av kanalerna sköts mellansnacket av självaste Iggy Pop. Mellansnacket är i vanlig ordning fullständigt briljant och om du letar dig in på en av stadens ståuppklubbar kan du se Ricky Gervais från tv-serien The Office framträda. Tv-kanalerna levererar äckelpatriotism så absurd att den känns obehagligt nära verkligheten.

Grafikmässigt tar GTA IV milsvida kliv framåt. En ny spelmotor lyfter utseendet till helt nya nivåer och även om det inte kan mäta sig med spelvärldens giganter ser det rejält bra ut på sina håll, särskilt med tanke på de korta laddtiderna och stadens storlek. Välgjorda ansiktsanimationer och bilar som deformeras och blir skitiga med tiden förtjänar beröm, likaså detaljerade landmärken och ljusskiftningar i takt med att dygnet rullar på höjer stämningen. Men priset för allt ögongodis är bitvis hackig bilduppdatering. Den blir aldrig förödande låg, men när många saker händer samtidigt kliver den ner på lätt frustrerande nivåer.

Flerspelarläget är en mycket välkommen nyhet och glädjande nog tar utvecklarna i från tårna. Hela femton spellägen står till buds, i vilka upp till sexton personer fajtas med eller mot varandra i en rad spelformer. Deathmatch (solo eller i lag), målbaserade uppdrag som att eskortera/avliva viktiga personer, sno bilar, racing med eller utan beväpning och coop-lägen - GTA IV:s multiplayer är så bra att det kompenserar för att det saknades helt i de tre föregående spelen. Men - jag har haft anslutningsproblem så här i början, förmodligen beroende på att servrarna inte räcker till för alla som vill lira. Jag har även drabbats av att spelet låser sig när jag lämnar multiplayerläget, något det rapporterats om på andra håll (fast då främst gällande Playstation 3-versionen).

Bäst i klassen

- Och förmodligen årets spel

Grand Theft Auto IV är den naturliga fortsättningen på sagan om Rockstar som en av världens vassaste utvecklare. Det är en ny era i GTA-sviten, med skyhög igenkänningsfaktor och tydliga evolutionära steg. Samtidigt hänger mycket av det gamla kvar, tyvärr även ett par brister. En del längre uppdrag skulle ha behövt checkpoints (å andra sidan kan du ta taxi till startsekvensen, men vissa tidsödande moment slipper du inte undan), kontroller och kamera är ibland lite oslipade och polisens intelligens är inte den vassaste.

Sett till helheten är GTA IV ändå Rockstars största ögonblick och därmed ett av tidernas absolut bästa spel. Några få bristande detaljer vägs upp av hundratals andra, fullständigt förkrossande i all sin genialitet. Frihetsgudinnan med pappkaffemugg i handen hånar konsumtionssamhället. Den skitiga New York-stämningen. Romans bittra taxichaufförer som dränker dig i ovett för att du får åka gratis. Och så vidare.

Jag har svårt att se hur någon ska kunna toppa detta spel. Än en gång lutar det åt att det blir Rockstar själva som får ta på sig den uppgiften. Vice City var en rejäl förbättring av GTA III - låt oss hoppas att skottarna gör samma sak igen och främst adresserar fyrans få brister. Men egentligen spelar det mindre roll - i nuläget är GTA IV världens bästa actionspel.

Skicka en rättelse