Så länge någon kan minnas har spelbranschen producerat ruttna filmspel. Det vore väl naivt att tro att Sega skulle ändra på den saken med sin konsolversion av hypade Holloywoodrullen Iron Man.

Men det betyder inte att jag blir mindre provocerad av företagets cynism. Speciellt när konceptet, som i det här fallet, trots allt är ganska lovande. Klart man vill flyga omkring i en järnrustning och krossa stridsvagnar som om de vore konservburkar.

En fladdrande järnkamin räddar världen

Så var börjar jag? Kanske med Iron Mans överlägset största problem: den fullständigt ruttna kontrollen. Du styr järnmannen med vänstra styrspaken, något som visar sig vara enklare sagt än gjort. Åka rakt fram är inga problem men så fort du ska ändra kurs börjar den stackars superhjälten fladdra som en skadeskjuten kråka. Försök nu göra samma manöver med tre attackhelikoptrar runt dig och du har situationskomik på hög nivå.

Representant för Allmänna idrottsklubben?

Du kan ta dig an dina fiender med dina bara metalliska händer eller genom dräktens inbyggda strålvapen, unibeam. Du kan dessutom försöka dig på att slita sönder fiendefordon om du är tillräckligt nära. Det här rätt kul de första gångerna, man får nämligen se en liten animation hur Iron Man går till väga, men ganska snabbt blir det gammalt. Du måste hela tiden tänka på dräktens energiförsörjning och du kan omfördela energi till vapen eller livsuppehållande system.

Själva spelupplevelsen är extremt statisk. Du släpps loss på en bana och ska ha ihjäl alla fiender för att till slut möta en tuffare boss. Till en början är det ganska enkelt att ta sig igenom uppdragen men en bit in i spelet blir det knepigare. Eftersom man inte kan spara under uppdragen är det ordentligt irriterande att stupa mot en boss, något som är lätt hänt. Då är det bara att plöja igenom hela rasket igen. Irriterande.

Ljus i mörkret

Det finns en story här också men den är i ärlighetens namn inget att bry sig om. Tony Stark, miljardär och vapenhandlare är Iron Man och det är allt ni behöver veta. Robert Downey Jr gör otroligt nog rösten även i spelet, men så fick han nog också ganska bra betalt för det. Hur som helst gör det ingen skillnad för både han och Terrence Howard känns måttligt engagerade.

Men visst finns det några ljuspunkter i Iron Man. Det hela ser ganska snyggt ut när man flyger omkring. Dräkten och flyganimationerna är fint gjorda. Så länge du inte landar eller börjar slåss är det faktiskt riktigt trevligt att susa omkring ett tag. Men titta lite närmre och du ser att banorna är tomma och tråkiga (bortsett från fiender då) och byggnader ser riktigt fula ut på nära håll.

Iron Man är ännu ett i raden av de cyniskt underutvecklade licensspel som vi vant oss vid. Det är extra synd i det här fallet för djupt inne bland alla feldesignade funktioner ligger ett bra litet superhjältelir begravt.

Skicka en rättelse