Battlefield 2

Ta kommandot!

- Klarar du av att föra befälet över dina soldater?

John:

Det är nog ingen överdrift att säga att hypen kring Battlefield 2 har varit av enorma proportioner. Åsikterna på hur spelet skulle utformas har dock gått isär och frågor har debatterats in absurdum på Battlefield-relaterade forum lite varstans på nätet. I en intervju som FZ nyligen gjorde med två utvecklare på DICE berättade de hur folk önskat, krävt och analyserat sönder de tidigare spelen, alla med sin egen uppfattning om vilket styrsätt i helikoptrarna som är bäst, hur banor ska utformas eller hur klasser ska balanseras. Det märks tydligt att DICE har jobbat mycket med balanseringen, något som självklart är väldigt viktigt när man klämmer in hela 64 personer på en och samma bana.

Den viktigaste nyheten i Battlefield 2 är ändå den som borgar för ordning och reda, fastän du spelar med 31 lagkamrater. Jag talar förstås om ordersystemet i vilken en tydlig hierarki utmålas och där starka ledare har alla möjligheter att träda fram och briljera med sin taktiska finess. Som spelare kan du lätt skapa en grupp (eller "squad") i vilken du själv blir chef. Antingen bjuder du in spelare eller låter de andra gå med som de vill, valet är ditt, men förr eller senare kommer de soldater du för befälet över kräva att du samordnar deras insatser.

Ett av de tre sätten att få upp en stor karta på är genom orderläget, standardtangent för detta är capslock. I orderläget ser du hela kartan som vanligt med symboler för soldater i ditt lag, för tomma fordon, upprätthållna baser och eventuella siktade fiender. Som gruppchef kan du högerklicka på kartan och välja ett av alternativen i menyn, såsom "anfall", "försvara", "reparera", "minera", med flera. När du gjort ett val kommer samtliga i din grupp få en notis om att en ny order är given och en tydlig symbol kommer finnas på deras kartor. Som om detta inte vore nog läggs det automatiskt ut en rökfackla på den plats som är målet för ordern, fastän rökfacklan bara syns för din egen grupp.

Tomas:

Commander-läget introducerar ett i Battlefield-serien tidigare osett strategiinslag. Detta befälsläge är i början av varje match otillsatt och du ansöker via klick på en knapp i gruppmenyn (nås snabbt via capslock-tangenten). Om fler gör anspråk på positionen får spelaren med högst rang förtur. Vanliga soldater har ingen kontakt med commandern, kommunikationen sker via gruppledarna, som genom att säga ja eller nej för commanderns order vidare till fotfolket. Som befälhavare kan du beordra artillerield (kanoner står stationärt på varje bana, ditt lag kan slå ut motståndarens pjäser och reparationer av de egna sköts av ingenjörssoldater), sända lådor med medicin och ammunition till valfri position (tillsammans med medic- och support-klasserna är lådorna det enda sättet att återfå hälsa och ammunition), sända upp en UAV (en radar visar under en viss tidsperiod alla trupper inom ett begränsat område) och rekommendera stridstaktik (anfall, försvara, flytta till och så vidare) för varje grupp. Commander-läget är inte alldeles lättöverskådligt, men då själva positionen kräver vass simultanförmåga kan man anta att de utvalda lär sig att navigera tämligen snabbt.

Tidigare Battlefield-spel är renodlade attackhistorier - det enda sättet att få poäng var att döda fiender eller hjälpa till vid flaggövertagande. Battlefield 2 hörsammar det av många efterfrågade önskemålet att belöna samtliga spelarklasser, såväl för offensiva som defensiva gärningar. Om skytten i ett fordon plockar en fiende får samtliga medresenärer så kallade assist-poäng. Vidare ges poäng för reparationer av broar och fordon, återställd hälsa och så vidare. Kort sagt: perfekt upplägg för matcher där samtliga positioner belönas, vilket inte minst kommer att uppskattas i klansammanhang.

Christopher:

När jag väl på slagfältet satt ned mina fötter utövade jag samma gamla taktik (jag är gammal QuakeWorld-spelare), vilken går ut på att springa in i smeten och försöka leka rambo. Efter några tappra försök insåg jag den hemska sanningen att BF2 belönar strategi och taktik, mina väl invanda rambotekniker får anses besegrade. När John och Tomas infann sig i krigszonen antog John ganska snart rollen som squad-ledare och snällt inställde sig Tomas och jag under hans befäl. Som de tre musketörerna kämpade vi oss igenom buske efter buske, träd efter träd allt för att hitta lite action. Via det geniala ordersystemet kommenderar John oss att överta positioner ockuperade av våra motståndare och det är med viss osäkerhet vi ger oss in i fiendeland.

Efter några minuters (läs timmar) tragglande i ordermenyerna ansåg jag mig själv ganska hemmastadd och konstaterar att BF2 lyckats få mig intresserad med sitt intuitiva gränssnitt. Som grupp är det enormt roligt att spela och den här - tyvärr ovanliga - känslan av kooperativt spelande infann sig tämligen snabbt. Dessvärre ådrog sig Tomas smärre temporära syn- och hörselblockningar och trots tappra försök från vår ledare (inkluderar hoppande framför stridsvagn, verbala utrop och även skriftliga) lyckas John inte påkalla Tomas uppmärksamhet (ta det inte personligt Tomas). Summan av kardemumman är att BF2 är riktigt ruskigt roligt att spela och har redan under dessa få timmar av spelande slukat mig fullständigt.