Ett lik har hittats på en ö i tropikerna. Du spelar rollen som kriminalinspektören Jack Norm och måste lösa mysteriet kring dödsfallet. Precis så står det på baksidan av kartongen till Sinking Island. Låter det som ett klassiskt äventyrsspel? Det är också precis vad det är.

Liket som hittas är, eller var förstås, Walter Jones – en miljardär med storhetsvansinne som för några år sedan fick för sig att bygga ett skyhögt hotell i art deco-stil (inte helt olikt miljöerna i Bioshock) mitt ute på en öde ö. Hans vision var att skapa ett turistparadis för de välbeställda. Men då, plötsligt, med bara det sista kvar på byggandet och med hela släkten på besök innan premiären, dör självaste Walter Jones. Och naturligtvis är det något som inte riktigt stämmer. Det är här du, i rollen som Jack Norm, börjar undersöka mer exakt vad det är som inte stämmer.

Det första du väljer är om du vill spela på tid eller inte. Väljer du att göra det är ditt uppdrag att lösa mordgåtan på ynka tre dagar. Oavsett vad du väljer har du samma instrument till att lösa mysteriet. Det främsta är din så kallade personliga assistent, som visserligen mest ser ut som en handdator från 30-talet om sådana funnits. Däri samlas all information du kan tänkas behöva. Men det mest intressanta är ändå hur du kan ta hjälp av den att sålla bland all information och i princip låta den dra slutsatserna – fast utan att göra det alldeles för enkelt.

Som en bra bok i datorn

Hade det inte varit för att vissa rum har datorer och tv-apparater skulle man kunna tro att allt utspelar sig på 1930-talet. Hotellet, där du spenderar den största delen av tiden, är mycket stilrent och följer konsekvent art deco-stilen. Det är mycket vackert och hjälper verkligen till för att skapa en mystisk känsla kring ön. Mannen vi ska tacka detta för är belgaren Benoit Sokal som tidigare har gjort till exempel Syberia-serien.

Det märks att det är en man med erfarenhet som ligger bakom det spelet. Tempot är långsamt (om man inte väljer att spela på tid förstås) och miljöerna stillsamma och mystiska. Dessutom är det en bra story som känns så där lagom Agatha Christie som ett äventyrsspel ska göra. Som en spännande och bra bok, fast på dator.

Det doftar klassiskt peka-klicka-äventyr om hela skapelsen. Doften är väldigt bekant och rätt god, men det är precis som kanelbullar eller en favoritparfym; man tröttnar lite i längden. #Sinking Island är verkligen ingen besvikelse, men det vore att gå för långt att kalla det överraskande. Visserligen är tidsbegränsningen ett roligt inslag, men det räcker inte riktigt. Men, det här spelet har allt vad ett äventyrsspel ska ha. Eller rättare sagt: Det har allt ett bra, men väldigt vanligt, äventyrsspel har.

Skicka en rättelse