Dom är här nu.

Som jättelika, mekaniska bläckfiskar kom de från rymdens kalla mörker och gav oss helvetet på jorden. Reapers. Här för att skörda organiskt liv. Ännu en gång, i en evig cykel av utplåning.

Skrik, rök och desperat ordergivning. Vrålande monstruösiteter och öronbedövande krevader. Män och kvinnor som kämpar och dör för sina civilisationers blotta existens. Ett hjärtskärande klimax som byggts upp under flera år, en utlösning och en upplösning av universella proportioner. Och mitt i allt detta, en soldat som jag har en ytterst personlig relation till.

Det här är slutet på en era. Och Bioware goes out with a bang.

Får jag berätta lite om mig och henne, den andra kvinnan i mitt liv? Hon med det sneda leendet, den manhaftiga hållningen och det bångstyriga, mörkröda håret. Med en vilja att göra gott men som inte alltid gör rätt. Hon som försöker stå på de svagas sida men som heller inte skyr till synes orättfärdiga medel för att uppnå ett större mål. Vi har hängt ihop i vått och torrt, men efter en sista intensiv romans över 36 timmar, nitton svåra sorger och lika många varma leenden, tror jag att kommendörkapten Shepard är lika färdig med mig som jag är med henne.

En kärlekshistoria

Jag är uppriktigt glad att det är över nu. Inte minst kan jag sluta hoppas och längta, ta tag i mitt liv och gå vidare. Mass Effect-serien har med alla sina brister och skavanker hållt mig i ett sorts halvsteg, i en spänd förväntan som byggts upp genom en sinnrik behandling av ett manus som i vilket annat medium som helst skulle falla rätt platt. Trots långa transportsträckor och halvhjärtade miniuppdrag var det liksom värt att spela tre enorma spel bara för att nå dit min huvudperson och jag är idag. Slutet på en science fiction-saga som är så mycket mer än fräcka fregatter och liderliga, blå hermafrodit-rymdvarelser. Mer än gott mot ont och tveksamma raggningsdialoger.

Det är såklart inget att diskutera – #Mass Effect 3 gör sig allra bäst med en importerad sparfil som följt med sedan de två första spelens vedermödor. För du kommer att bli så rikligt belönad om du orkat hänga med. Gång på gång häpnar man över vilket sinne för detaljer #Bioware uppvisar, vilken förmåga de har att knyta ihop en rätt spretande och omfattande berättelse. Även om jag ibland känner att man tar i så att man spricker i sina försök att ge svar på allt och inte lämna någon sten ovänd, så blir summan av deras allra största åtagande inget annat än monumental.

Mass Effect-serien är minst lika mycket en kärleksförklaring till spelmediets oöverträffbara dragningskraft och dess interaktivitetsmöjligheter som det är en berättelse om att övervinna sig själv, lära av sina misstag och se att allt inte är svart eller vitt. Det är ett massivt äventyr där interaktiviteten förvisso är begränsad men där du ändå alltid känner att du har ett val, och att det du gör spelar roll. Det här är Bioware mästare på, men oftast är diskrepansen mellan gott och ont alltför märkbar och onödigt påtaglig. Mass Effect 3 lyckas bättre med det här än alla andra Bioware-titlar till dags dato.