Recension – Warhammer: Mark of Chaos

Att fokus skulle ligga på striderna visste jag redan då jag installerade spelet. Men fullt så begränsad i sitt handlande utanför slagfälten som man är trodde jag däremot inte. Befinner du inte dig i strid är du på världskartan. Där väljer du vart du vill gå, vilket oftast inte innebär något egentligt val eftersom du varken kan gå bakåt eller utanför den förutbestämda stigen. Den andra möjligheten du har i kartvyn är stadsbesök där du kan fylla på ditt manskap och köpa ny utrustning. Dessa saker är i princip allt du kan göra.

Warhammer: Total War?

Men nu var det ju fokus på striderna så de måste ju vara vansinnigt mäktiga eller hur? Nja, visst är de bra, men inte så bra. Vad jag förväntade mig var Total War-seriens skala men i Warhammervärlden, riktigt så är det inte tyvärr. Just skalan är det som gör mig besviken, kartorna känns små vilket gör att de strategiska möjligheterna är begränsade. Antalet trupper är också betydligt mindre, så räkna inte med att se tusen pilbågsskyttar förmörka himmelen med sina pilar.

En annan sak jag gärna sett mer av är rörelser för soldaterna. Ni som spelat Dawn of War vet att striderna kunde vara riktigt underhållande att beskåda då de flesta karaktärer hade ett antal specialrörelser. Dreadnoughten kunde exempelvis slita fienden i stycken för att sedan kasta iväg kroppen över slagfältet. Sådant återser man dessvärre inte här, vilket är mycket synd då det ger mer liv åt spelvärlden. Utöver dessa ytliga brister lider spelet av en del andra missar. AI:n är i vissa avseenden svårkontrollerad. Man kan exempelvis inte ge soldaterna order om att inte skjuta och ibland väljer de att anfalla ett annat mål än det man beordrat. Däremot kan de röra sig i formation vilket är mycket trevligt. Nej striderna är faktiskt ganska färglösa och saknar den där känslan som gör att man inte kan motstå att spela vidare.

Apropå färg, färgmättnaden har man varit rejält återhållsam med och du slipper de annars så vanliga pastellfärgerna. Effekten blir att spelvärlden känns precis så där mörk och dyster som Warhammeruniversumet gör. Även i andra avseenden imponerar Mark of Chaos med sitt utseende. Zoomar man in ser man att både modeller och texturer håller så hög kvalitet att de skulle fungera i en first person shooter. Den här grafiska flärden kostar som vanligt på och när man kommit en bit i spelet och fått fler enheter på slagfältet blir det dessvärre slideshow av alltihopa. Lyckligtvis går att ställa ner grafiken och få tillbaka flytet.

För de som är insatta i Warhammervärlden kan det säkerligen vara ett intressant spel. Dessutom kan den inbyggda armémålaren vara nyttig om man vill prova olika färger på figurerna innan man sätter igång att måla. Har man nu inte detta intresse kan jag inte se någon anledning att lägga ut sina slantar på det här spelet.