Efter vad som kändes som en evighet för många av oss släpptes äntligen #Diablo 3 natten till i dag. Eller ”låstes upp” snarare, med tanke på att fysiska exemplar anlände till många förhandsbeställare redan under måndagen. För min egen del plockade jag upp recensionsexemplaret på releasefesten på Söder i Stockholm och tog sedan hasigt bilen hem för att installera spelet innan midnatt.

Installerat och klart stötte jag förstås, liksom många andra, på det förhatliga ”Error 37” när det magiska tolvslaget anlände. Visst, jag hade förväntat mig att servrarna skulle vara lika svåråtkomliga som en sittplats på tunnelbanan i rusningstrafik, och därför planerat att börja spela först på morgonkvisten. Men trots det var det inte utan att jag någonstans känner att jag inte borde behöva mötas av ett sådant felmeddelande när jag vid tillfället enbart var intresserad av att testa #Diablo 3 i singleplayer.

The Butcher goes 2012.

I morse gick det lättare och jag kunde påbörja mitt storslagna äventyr i Sanctuary, med min sedvanliga Wizard vid namn Laryssa. Verkligt spännande kändes det förstås inte de första 3-4 timmarna, eftersom inledningen i princip är exakt densamma som jag redan spelat ett antal gånger hos #Blizzard i Los Angeles och sedan ytterligare ett par gånger under betan i våras. Jag var inte stormförtjust i spelets början då heller. Filmsekvensen slår förstås an en trevligt dramatisk ton direkt, men jag ogillar det faktum att jag möter mina första fiender redan efter tio meter. Jag ser odöda innan jag ser medmänniskor och därmed försvinner en hel del av den skrämmande stämningen från framför allt #första spelet[/i]. Jag skulle gärna hört viskningar, ögonvittnesskildringar i andra hand och kvarlämnade spår och kadaver, innan ”monstren” visas upp.

Färdighetsförändringar

Något som är nytt sedan senast jag testade Diablo 3 är en del förändringar i skillsystemet. Färdigheter är nu knutna till specifika slottar. Jag kan inte längre ha vilken kombination som helst av färdigheter på musknapparna, utan för var och en av dessa, samt för de fyra siffertangenterna, finns det ett specifikt urval av färdigheter. (Uppmärksamma läsare meddelar att det här faktiskt går att ställa in själv med "elective mode" i options-menyn. Tackar för den infon!) Jag har inte riktigt bestämt mig ännu för huruvida jag gillar det eller inte. Å ena sidan saknar jag de unika kombinationsmöjligheterna, men å andra sidan känner jag mig mindre överväldigad när spelet redan har gjort en del av valen åt mig.

Blizzard gör det kanske svårt för sig genom att göra Diablo 3 för lätt.

Runsystemet har också blivit mer linjärt, och är knutet till varje färdighet istället för att kunna sättas var som helst. Men såväl färdigheter som runor är fortfarande balanserade på ett vettigt sätt, så allt som låses upp är inte automatiskt bättre, bara annorlunda. Det ser till att du hela tiden kan utforska kombinationer och stilar som passar dig. Ibland märker jag direkt att nyupplåsta färdigheter inte är intressanta, medan jag i andra fall byter direkt. Frost Nova lär exempelvis vara en färdighet jag behåller länge.

När jag väl tar mig förbi betans gräns och beträder ny mark känns det lite mer spännande. Handlingen har potential men jag känner mig inte så intresserad av den som jag hoppats (åtminstone inte än), och i vissa fall känns röstskådespeleriet mindre högklassigt än man förväntar sig av Blizzard. ”Hack and slash”-känslan sitter dock där den ska och jag blir konstant förvånad över hur underhållande det är att mörsa sig igenom horder av fiender om och om igen, och hur det hoppar till i bröstet så fort jag ser gulmarkerad loot.

Alla garvade åt Clas Ohlsons mängdrabatt på spjut. Alla utom killen i mitten.

Jag upplever att Diablo III är lite för enkelt, framförallt de minibossar jag hittills stött på. De fåtal gånger jag har dött är när jag självsäkert kastat mig huvudstupa in i en helt ny grupp fiender innan jag lärt mig hur de bäst ska bekämpas. Där jag känner att spelet ”borde” ha varit svårt och tvingat mig att tänka till lite extra eller kasta om bland utrustning och färdigheter, har jag seglat mig igenom.

Å andra sidan har jag inte upplevt att det gjort spelet tråkigt på något sätt. Tvärtom, jag vill helst skriva klart det här och fortsätta in i nästa akt. Och när mörkret faller i kväll utan att servrarna har födslovånda, tror och hoppas jag att den där riktiga Diablo-stämningen infinner sig på allvar. Så jag hoppas att ni inte misstycker, men nu drar jag åt helvete. Jag kommer tillbaka på fredag med den slutgiltiga Diablo 3-recensionen.

Fotnot: Diablo 3 har mycket mer att erbjuda än det vi hunnit sätta oss in i sedan releasen i natt. Vi ger det därför mer speltid innan vi sätter vårt betyg. FZ fulla Diablo 3-recension – med betyg – läser du på fredag.