Dantes comeback, i synnerhet hans nya frisyr, har fått många fans att se rött. Men nya Devil May Cry är snygg, tajt och vanebildade hack and slash. Även om det säljer sig billigt.

En åsiktsorkan slog till vid utannonseringen av #DmC: Devil May Cry. Många spelare anser att de nu bevittnar raseringen av en grundpelare i modern hack and slash och dessa skärrade fans ifrågasätter #Ninja Theory såväl som deras omstart av serien. Bakomliggande orsak för kalabaliken är först och främst inte att utvecklarna valt att göra en egen tolkning av hans historia – utan på grund av en rakapparat. Dante har satts i en aktuell kontext och därmed klippt och färgat håret. Återigen går det upp för mig hur paranoid och utseendefixerad spelvärlden är – när något står och faller med ett vitt hårsvall.

Men det finns inget att frukta – rakapparaten tog inte bort Dante. Han framställs som ett nonchalant as precis som alla verkar vilja ha honom. Om än med en modern touch och även med oidipuskomplex, sexpack och vapenentusiasm. Med en mix av den bekanta gotiska fantasyuppsättningen och nutida leverne gör man ett försök till att ge honom mer karaktäristiskt djup. Och inget säger ”övertygat trasig manssjäl” mer än en ung alkoholiserad könssjukdomsspridande kåtbock. För att ingen ska missta honom för något annat kör utvecklarna våldsamt ner budskapet i halsen – så djupt de bara kan.

I luften kan till och med djävulen höra dig skrika.

Till en början känns Limbo City inte som något annat än ett Libido City. Som spelare tror utvecklarna inte att man kan föreställa sig en mans alkohol- och sexmissbruk utan alla överdrivna visuella bitar. Brunstiga män, strippor, bröst, rumpsmisk, torrjuckning, oralsex, trekant – och något helt nytt för mig – inzoomningar på vaginor (visserligen täckta av rosa stringtrosor). Redan under första dialogen kallas en kvinna hora. Vilket, förutom bitch, är det vanligaste skällsordet för samtliga kvinnor i spelet. Ninja Theory vill trycka på med så mycket sex och smutskastning som det bara går under första filmsekvensen, vilket är synd. För spelet i sig behöver inte prostituera sig för att sälja, det är bra som det är.

Två världar och en briljant bandesign

I DmC styr korruptionen samhället i allt från läskedrycksproduktion till nyhetsrapportering. Limbo City är storstaden med två parallella dimensioner där maktpositionerna har intagits av demoner i manskostym. Precis som i Matrix förefaller en av platserna att vara som vilken västerländsk storstad som helst. Där konsumtionshungriga människor lever i ignorans om vad som egentligen sker, medan den andra dimensionen visar demonernas riktiga intentioner.

Ondskan styr miljöerna och kontrollerar allt och alla som befinner sig i dem. De parallella dimensionerna är sammankopplade och påverkas av varandra. När Dante bestämmer sig för att förgöra ondskan som utnyttjar oskyldiga får det han gör i demonvärlden stora konsekvenser i den verkliga. Demonerna lokaliserar sina motståndare genom stadens kamerabevakningssystem, och rapporterar vinklade nyheter för sina medborgare. Så när striderna dem sinsemellan får byggnader att explodera kallas det attentat, och Dante och hans gäng blir svartmålade som terrorister.

Där Dante ratar all disciplin agerar mystiska Kat med eftertanke.

I demondimensionen är miljöerna som vi känner dem sönderplockade till oigenkännlighet och kaos råder i tyngdlagen. Reklamaffischer och byggnader får självlysande texter om frosseri, synder, hemlöshet och död. Maktlöshet är något som Ninja Theory verkligen lyckats inkorporera i själva spelandet. Man har ingen som helst kontroll över vad som sker i omgivningen. Staden vill inte att Dante ska lyckas, så väggar slås ihop, gränder blockeras, marken styckas sönder och fiende efter fiende skickas ut för att stoppa honom. Vägen fram mot ett mål kan rivas upp, vrängas och vändas upp och ned innan man hunnit fram.

De storslagna miljöerna och känslan av att omvärlden jävlas med mig gjorde att jag nästan glömde bort den annars så oförlåtliga introduktionen. ”Allt är förlåtet men inte glömt” brukar det heta – i detta fall blev det tvärtom. Många platser var så oväntat överraskande och snyggt gjorda att jag glömde bort att spela. Ofta fann jag mig själv ståendes och snurrade runt kameran för att ta in alla fantastiska intryck. Även om jag inte brukar koppla en del av spelets platser till genren kändes de aldrig långsökta, utan som en del av en perfekt variation. Oavsett om det var gotiska slott, nöjesparker, skräckhus, livesändningar, diskotek eller drömlika Salvador Dali-landskap.

Det surrealistiska och abstrakta i spelmomenten bidrar till att platserna känns mer rymliga än vad de förmodligen är. Ninja Theory vet hur man gör ett spel större med enkla medel. Alla fiender har sina egna unika svagheter. Rätt vapen med rätt attack vid rätt tillfälle är avgörande för hur snabbt striden är över. När det kommer till attacker är spektrumet stort. Särskilt när man kan använda alla sina vapen på flera olika sätt. Ger man spelet ytterligare några timmar – vilket inte är särskilt svårt – får man inte bara en miljard olika snygga sätt att slakta fiender på, utan även en djupare inblick i vad som faktiskt skedde under Dantes barndom och mer bakgrund till hans öde, och hur han blev den Dante vi alla känner till idag. För de som inte gillar känslomässigt tjafs behåller Dante sin grabbiga attityd. Som bland annat bubblar upp när han pekar finger åt sina motståndare och med självsäkert smil säger ”fuck you, bitch!”.

Precis som förr dräper Dante med både stil och effektivitet.

Utvecklarna tror som så många andra att man säljer spel bättre med sex – något som i regel genomsyrar all modern hack and slash. Jag råkar ha en frustrerande svaghet för den här genren. Svaghet för att spelen som regel är fruktansvärt roliga att spela. Frustrerande då de är otroligt testosteronpumpat objektifierande (av kvinnliga såväl som manliga karaktärer).

Så när spelet sedan visar sig vara både snyggt och innehålla en av de intressantaste bandesignerna jag sett på länge vet jag inte vad jag ska tycka. Jag kan inte under några omständigheter förlåta spelprostitution och hur den förlänger avståndet mellan feminint och maskulint. Det här är en av många orsaker till att branschen signalerar brist på ansvar gentemot kultur och konsumenter. Men jag kan inte heller avfärda ett så tajt och välgjort spel. Det gäller bara för spelutvecklare att inse hur lite omotiverade säljtekniker betyder i dessa sammanhang, och att det gör mer skada än nytta för spelupplevelsen.

Fotnot: Recensionen bygger på DmC till Xbox 360. Den och Playstation 3-versionen släpps den 18 januari. Till pc äger spelsläppet rum den 25 januari.

Jag tankade hem det här spelet från playstation store tidigare idag och kört några timmar. Nu vet jag inte om det skiljer sig mkt från konsol till konsol Men värst snyggt kan jag inte tycka att det äroch ljudhack lite titt som tätt som sannerligen tar... 29/01 Så förvånad man blir över att FeministZone.se klagar på "objektifiering". Snart måste väl alla recensioner granskas av en genusvetare med specialutbildning inom HBTQ- och invandrarfrågor innan de får publiceras, så att de verkligen är så politiskt korre... 29/03 Men... Kan det inte vara så att dom vill förklara just vilken typ Dante egentligen är? Han är inte trevlig, han är inte politiskt korrekt, ordet "bitch" används för att beskriva en demon och att vår huvudmotståndare har förvandlat världen till sin "bitc... 01/03 Spelat spelet nu och måste säga jag är väldigt nöjd. Helt klart ett säkert köp! 20/02 Så bra då att du som man säger till oss andra hur det skall vara och vad som är larvigt. 12/02 Kände att jag kräktes lite inombords när jag såg introsekvenserna. Känner att jag inte gillar att bli påtvingad nån sorts striptease, känns långt under min värdighet. Nej tack. Inget DmC för mig, synd för Noisia är mitt favoritband. 02/02 Grymt bra spel! Synd bara att "AMD Gaming Evolved" licenserar spelet, för det är nog förklaringen till att spelet i sig flyter på bra med 60fps, men gpu (SLI) användingen ligger väldigt högt för att vara ett UE3 spel, och speciellt ett spel som är snygg... 27/01 Fast frågan handlar inte om censur av nidbilder. Tvärtom handlar det snarare om censur av kritiken av nidbilder. Det som har skett i det aktuella fallet är att Kerstin uppmärksammat något hon finner klandervärt. I utbyte har hon förminskats till någon... 17/01 När jag skrev var det inte riktat direkt och enbart till dig eller Flash egentligen (inte heller din artikel men skriven i den för att genusfrågan dök upp här). Det var därför jag hade det som ett eget stycke och skrev alla moraliserande "töntar" ;).... 17/01 Okej, det var väl bra att du inte behövde censurera dig själv :) Jo det framgick ju ganska bra att du inte precis gillade den punkten (som jag skrev). Ptja, jag tyckte just att ordvalet på "sammanfattningen" var lite sådär, men som jag även skrev, "du... 16/01
Skicka en rättelse