Jak är försvunnen. Ratchet har tappat formen. Kvar har vi mästertjuven Sly som åtta år efter trean gör comeback – och levererar ett fantastiskt plattformsäventyr.

Tvättbjörnen Sly har lagt den kriminella karriären på hyllan och lever det goda livet. Liksom hans vänner. Den rosa flodhästen Murray ägnar dagarna åt att köra skrotbilsrally och sköldpaddan Bentley har läget under kontroll i sitt labb, tills den dag han upptäcker att texten ur den uråldriga skriften “Thievius Raccoonus” plötsligt försvinner framför hans ögon. Någon bråkar med Slys förfäder som skrivit boken, för att radera ut hela klanen ur historien. Något vi förstås inte kan acceptera. Dags att samla ihop gänget, aktivera tidsmaskinen – som Bentley byggt i Murrays van i bästa Tillbaka till Framtiden-stil – och styra upp situationen i ett klassiskt plattformsäventyr.

Bortsett från en HD-samling har vi inte sett Sly och gänget sedan 2005.

Efter en kort introduktion landar det lurviga gänget i det feodala japan. Sly klättrar vetgirigt runt med en kamera för att undersöka det grönskande och fridfulla (men ack så välbevakade) området. Informationen han samlar in skickas till Bentley som snabbt formar en snillrik plan för att rädda Slys ninja-förfader Rioichi Cooper – som av en händelse också uppfunnit sushin.

Bentleys plan genomförs i olika etapper där Sly smyger runt och stjäl saker, Murray luftar knytnävarna och Bentley hackar datorterminaler och slänger bomber. Trogna fans av serien kommer känna igen sig. Vill man göra en avstickare för att leta föremål som flaskor, masker och reliker går det bra. Men några renodlade sidouppdrag finns inte att tillgå; allting kretsar kring huvuduppdraget. Vilket egentligen inte spelar någon roll då det i sig är rejält omväxlande.

Briljant, roligt och kreativt

I den stekheta vilda västern-staden Cotton Mouth Bluff hamnar man mitt i en kaotisk tävling. Det blir en kavalkad av snabba minispel där man slåss i en boxningsring, springer ett gatulopp och spöar en odräglig präriehund i en prickskyttetävling. Kort därefter åker man flotte i en flod fylld av tunnor med dynamit, för att senare runda av med att klättra längs ett skenande tåg. Senare far du ännu längre bakåt i tiden och träffar en gammal vän som blivit trött och tjock. Han behöver komma i form för att hjälpa gänget på traven och vad passar bättre för det ändamålet än ett Rocky-doftande träningsmontage där varje klipp är ett minispel med det bitande kalla istidslandskapet som fond? I stunder som dessa är #Sly Raccoon: Thieves in Time som allra bäst. Briljant, roligt och kreativt.

Slys färgstarka sidekicks gör så klart comeback. Här ser vi Murray.

Sett till mekaniken handlar det aldrig om att flytta fram några gränser och bryta ny mark – de olika delmomenten har vi upplevt förut, i andra spel. Thieves in Time nöjer sig med att putsa dem, skivar ned dem i lagom stora bitar och portionerar ut i omväxlande anrättningar som till och med de mest lättdistraherade Twitter-slavarna bör uppskatta. Och mångfalden slutar inte där: Alla Slys förfäder bjuder på tidstypiska färdigheter. Ninjan Rioichi kan till exempel hoppa långa avstånd och cowboyen Tennessee "Kid" Cooper använder sina skjutjärn.

Om omväxlande gameplay är en anledning att förtjusas över kleptomanernas återkomst är manuset en annan. Bentley och Sly slänger ständigt käft med varandra och de usla ordvitsarna står som spön i backen. Fabelfigurerna du möter är många och för det mesta riktigt roliga – några rentav fantastiska. Det egoistiska, östeuropeiska bältdjuret Toothpick som älskar cowboyfilm och glimrande guld hade varit en stjärna i vilket spel som helst.

Historien berättas berättas ibland med trams, men nästan alltid med charm.

För det mesta gör #Sanzaru Games ett bra jobb med att hålla sig inom ramarna för vad som fungerar som underhållning för både små och stora, ungefär som Pixar. Det här är alltså ett spel man med enkelhet kan spela ihop med sina barn utan att vilja äta upp sitt eget ansikte. Ibland blir det dock för mycket, och i sina sämsta stunder slår det över åt “hysteriska barnprogram från 2002”-hållet och framkallar huvudvärk med onödigt pladdrig och irrelevant dialog. Det sker lyckligtvis inte särskilt ofta, och trots små snedsteg som dessa är jag imponerad av Thieves in Time. Och nioåringen inom mig är upp över öronen förälskad.

Fotnot: Recensionen avser PS3-versionen. Det släpps också till bärbara PS Vita. Köper du PS3-versionen får du en kod som gör det möjligt att ladda ned spelet till Vita utan extra kostnad, så kallat "cross buy". Med den här funktionen kan man cloud-spara sitt spel på PS3 och sedan fortsätta spela på Vita, och vice versa.

Skicka en rättelse