Alla har åsikter om sin lokaltrafik, vanligtvis inkluderar åsikterna ord om inte lämpar sig i tryck. Men med Cities of Motion 2 - gör det bättre själv om du tror att du kan.

Jag vet inte om du någonsin testade #föregångaren, men jag spenderade många timmar med den. Hälften av tiden var spelunderhållning, andra hälften lätt irritation över att en del saker antingen var buggiga eller allmänt knäppa, och den tredje hälften av tiden var önskedrömmande om vad jag ville se i tvåan (innan de ens sagt att de skulle göra en uppföljare). Visst, det är för många hälfter, men jag har multitasking.

Nu har äntligen uppföljaren #Cities in Motion 2 kommit och det generella intrycket är att det är mer än jag vågade hoppas på. Finska utvecklaren #Colossal Order Ltd kastade ut allt från föregångaren och började från noll med en ny spelmotor och en vagnslast med erfarenheter att dra nytta av. Problemet är att de verkar ha velat alldeles för mycket. Men låt oss inte gräva ner oss i det redan nu, låt oss börja med alla nya trevliga saker som spelet erbjuder.

För att vara så pass stora städer brukar de vara förvånansvärt ödsliga trots att det inte är söndagmorgon.

Tack vare den nya spelmotorn har grafiken blivit mycket snyggare och också mer omväxlande och dynamiskt, inte bara att det växlar mellan dag och natt. Staden påverkas av hur du bygger lokaltrafiken, så delar där det är bra lokaltrafik har större sannolikhet att växa mer än stadsdelar där du inte gjort något. Det är något som av naturliga skäl går ganska långsamt och knappast framstår som något rafflande, men det ger en trevlig "dialog" mellan hur staden reagerar på din lokaltrafik och vice versa.

En sak som jag verkligen har längtat efter är möjligheten att dra egna vägar och inte bara tvingas förlita mig de som staden bygger. Det går till och med att bygga enkelriktade vägar och spårvägar så verktygslådan har verkligen byggts ut på ett mycket sympatiskt sätt, vilket ger dig större möjligheter att styra rutter som du vill ha dem. Colossal Order har till och med löst problemet med linjekaravaner (att trafikstockningar gör att alla bussarna på en linje hamnar på en lång rad medan resten av linjen är tom) med ett enkelt men mycket effektivt system för turtidtabeller. Dedikerade bussfiler är ett ganska bra sätt att minska förseningar, och införandet av biljettzoner ger dig också möjlighet att i varje fall försöka styra resenärernas färdvägar.

Här finns tre busshållplatser och en buss. Kan du hitta dem?

Äntligen finns det dessutom multiplayer med möjlighet för upp till åtta spelare att spela både med och mot varandra. Allting handlar om kamp mellan bolag, så om ni inte bara vill att alla ska vara en del av samma företag går det att dela upp sig med upp i flera lag/bolag med flera spelare i varje för att kämpa i grupp med fördefinierade mål för hur man vinner. Kreativt och det fungerar alldeles utmärkt, även om det kan vara lite klurigt rent nätverkstekniskt att ansluta spelarna med varandra. Ett extra plus i kanten för att det går att spara nätverksspel för att fortsätta senare om man inte skulle hinna färdigt.
Det finns visserligen bara sex stycken städer att brottas med (det är samma kartor för singel- och multiplayer), men tack vare den inbyggda karteditorn kommer vi förhoppningsvis ganska snart att få ett betydligt större urval.

Det är bra med information, men mycket information kräver ett logiskt och praktiskt gränssnitt.

Men i vissa avseenden var Colossal Order helt enkelt velat för mycket. En synnerligen irriterande detalj är att många grafiska detaljer, till exempel ikonerna för hållplatser och stationer, är så små att de är lätta att tappa bort. I kvarter med höghus kan det vara som att leta efter en nål i en höstack att hitta det man letar efter. Det går att "lura" spelet genom att växla till underground view vilket ironiskt nog visar underjorden och alla vägar. Då blir det enklare att dra linjer ovan jord, men vägarna skymmer när man ska dra tunnelbanor vilket är svårt nog på grund av det ytterst trassliga verktyget för ändamålet. Text, ikoner, inforutor... enkelt uttryckt försöker de konsekvent visa så mycket på skärmen att man knappt ser ett dugg. Gränssnittet är ett förvirrande kapitel där det inte alltid är uppenbart om en funktion är aktiv eller inte, det är otydligt var man kan dra räls, och att försöka bygga en tunnelbana är en mardröm den första halvtimman.

Oh, vad jag vill älska Cities in Motion 2, det till och med innehåller väldigt mycket av det jag önskade mig i föregångaren! Det är dock en hårt prövad kärlek. Gränssnittet har inte problem med sin användarvänlighet, det har problem med sin användarfientlighet. Det mesta du vill göra kan du göra, men du får slåss och svära tills du klurar ut hur du ska göra det. Trots detta kan jag inta låta bli att fortsätta spela, för hur användarfientligt gränssnittet än är så har jag nästan lärt mig hantera det.

Skicka en rättelse