Kirk och Spock är vanligtvis galaktiska hjältar men står den här gången för ett pinsamt stjärnfall. Och Olander tar sig an ett rymdäventyr han aldrig vill göra om.

Jag var en av dem som rös av välbehag när den unge Kirk stulit sin styvfars sportbil och spelade Beastie Boys på högsta volym. J.J. Abrams Star Trek var en nytolkning som gick hem i mitt sci-fi-älskande hjärta, och där eventuella avåkningar från kanon-vägen inte rörde mig i ryggen.

Men i spelet #Star Trek känns det snarare som om någon hugger mig i ryggen.

"Snälla, släpp mig! Jag vill inte vara med i det här spelet längre.

Du tar kontrollen över antingen vilde kapten Kirk eller spetsörade Spock. Ett omaka par som i denna kooperativa tredjepersons-shooter skulle kunna äga tid och rum – men de faller platt. Det cover-baserade-spelsättet som vi känner väl igen från exempelvis #Gears of War blir som att dansa balett med en nervsjukdom. Att #Digital Extremes slänger in halvdana scener där man flyger i rymden likt Kratos från #God of War tillför mer irritation än variation.

Från Fringe till... det här!?

Handlingen kunde lika gärna varit skriven av blåssektionen i valfri småstads skolorkester. Vem som helst hade kunnat skriva den. Men i detta fallet är det inte vem som helst. En av de inblandade är Alex Kurtzman, mannen som var med och skapade fantastiska tv-serien Fringe. Vilken var en homage till nörden och bästa sci-fi-serien på väldigt länge. Du kan säkert själv lista ut storyn i Star Trek och att det har något att göra med seriens klassiska antagonister, Gorn, som vill erövra universum med en domedagsmaskin.

I likhet med handlingen, så är resten av spelet extremt oengagerat. Uppdragen är varianter på varandra och går oftast ut på att man ska koppla ur en maskin som står i vägen för ens huvudmål. De småroliga minispelen där man ska hacka en dörr genom att matcha ljudvågor upprepas in absurdum. Jag känner hur den sprudlande kärlek jag har för spel, fullkomligt sprutar ur min mun när jag gång på gång skriker ut min ilska över spelets alla irritationsmoment.

Är det något moment som är bra tjatar spelet sönder det.

Är det något som gör mig mer ledsen än irriterande buggar, är det utvecklare som ens tänker tanken på att släppa en produkt som saknar kärlek och engagemang. Star Trek är typexemplet på spel som skapats för att en kostymprydd herre viftat med en stor bunt sedlar. Det är uppenbart att ingen har tänkt på att konsumenter faktiskt är tänkande varelser och att man antagit att allt säljer bara man sätter ett känt varumärke på omslaget.

Nej, Star Trek är ett stort skämt som får spelen i rea-backen att skämmas.

Fotnot: Recensionen avser pc-versionen. Det är också släppt till PS3 och Xbox 360.

Skicka en rättelse