Från ingenstans jazzade Leviathan in på vår radar som ett charmigt turordningsspel med sjöstrider i fokus. Men resultatet blev något av en sjömansballad.

I en tid då utgivare slåss om att ta hem VM i att hålla spelarens hand, är det betryggande att #Paradox Interactive finns. De satsar på bra idéer, ibland originella sådana, och djup. Något som vi sett med titlar som #Heart of Iron och #Mount & Blade: Warband. Att släppa spelarens hand gör ofta spelupplevelsen mer genuin och tillfredsställande. Så är det i alla fall för mig. Därför känner jag också en viss respekt när jag tar mig an #Leviathan: Warships.

Men det är ingen djup och komplicerad spelupplevelse, utan en lättillgänglig titel som får mig att glömma de många tårar som spillts över Paradox andra titlar. Svenska utvecklaren #Pieces Interactive har skapat ett enkelt turordninsbaserat strategispel utan krussiduller. Man styr små flottor av skepp i en steampunkig värld.

Manövrera och mörda på klassiskt manér

Kontrollen är det klassiska klicka & dra, och det är rätt uppenbart att det är gjorts med surfplattor i åtanke, portningen känns direkt. Hade de inte kunnat göra något mer för PC-spelaren? Spelet finns nämligen till pc, Mac, Ipad och Android. Dessa enheter kan dessutom spela med, eller mot varandra. Och det är även den här avslappnade kontrollmetoden som är lite utav fördelen med spelet. Man kan ta sin gamla laptop, sätta sig till rätta i en skön fotölj och försvinna in i de flytande plåtmonstrens förlovade värld.

För mig, med mer kärlek än talang för strategispel, blev kampanjen en kalldusch. Oftast använder jag denna del som ett sätt att lära mig spel, men jag stötte tidigt på patrull. Redan på fjärde uppdraget, där jag ska rädda en forskningsfarkost från fiendens kraftfulla fort, åker de i åttor runt mig och det tar inte lång tid innan mina båtar sjunkit till botten. Deppigt värre, men den som gillar en utmaning i singleplayer har något att se fram emot.

Skärgårdsturen urartade snabbt

Istället blev det tutorial-delen som lärde mig att kontrollera mina fartyg, men inte hur jag skulle överleva. Det är här spelets onlinedel kommer in och visar vägen. För det var när jag spelade mot andra som spelets sanna potential visade sig. Tillsammans med två andra tog jag mig an ett eskortuppdrag, i spelets chat tog den lite mer erfarne av oss kommandot och förklarade hur vi skulle göra. Det hela slutade med att jag krockade med en reparationsplattform och sjönk, men ändå. Jag fick en helt annan förståelse för spelet och en gnista tändes.

Ett skrovmål

Leviathan: Warships bjuder in till ett rejält kooperativt skrovmål. Vi kan välja mellan kampanj, utmaning och två lägen där det gäller att döda varandra. Antingen kan man slåss med poäng, där de olika skeppen har ett visst värde, eller Assassination där varje spelare har ett fartyg som inte får bli sänkt. Det är den mer tävlingsinriktade delen av spelet som är dess ess i rockärmen. För att det är förbaskat roligt att gillra fällor åt icke ont anande motspelare.

Det gäller dock att man hittar sin spelstil och bygger upp sin flotta därefter. Ute i menyn kan man komma åt redan sammansatta flottor, eller så skapar man sin egna. I matchinställningarna kan man även begränsa hur stora flottor man kan bygga, vilket är värt att tänka på innan du sätter igång. Själva redigeringsläget har ett uppenbart upplägg och de olika båtarna har förbestämda fästpunkter där du placerar vapen och hjälpmedel. Själv fann jag efter timmar av spelande kärleken i stora monsterskepp som jag bepansrade maximalt och fyllde med framåtriktade railguns och raketbatterier.

Vi behöver vapen. Massor utav vapen!

Onlinedelen må vara spelets bästa sida, men det är även något som lider av att ha fått för lite uppmärksamhet. Det saknas poängtavlor och den där moroten i att bli bäst i världen finns inte. Under din profil kan du visserligen se vinster och förluster, men du vill ju visa världen vem den bästa kaptenen är – eller hur? Det blir därför inte mycket mer än ett spel man tar fram för att ha lite kul en stund.

Det måste finnas skäl för spelare att stanna, erfarenhetspoäng, ligor och en känsla av att man bygger sitt projekt och tar sin flotta genom ett längre äventyr. Därför stannar [i]Leviathan: Warships[i] i kategorin "kul spel, men lätt bortglömt". Jämför med valfritt onlinespel och du hittar de saker som Leviathan: Warships saknar. Man tycker att med den tävlingsinriktning många spel har idag, så borde Pieces Interactive lagt ner mer arbete på detta. Att få sina skepp sänkta är en del av spelet, men jag kan bara hoppas att utvecklaren ser till att fixa sitt egna skepp innan det springer läck och sjunker ner i glömskans mörka grav.

Skicka en rättelse