#Treyarch har haft mycket att stå i den senaste tiden med både Quantum of Solace och #Call of Duty: World at War schemalagda för release lagom till höstmörkret. Att leverera två spel av högsta kvalitet i stort sett samtidigt är inte någon lätt uppgift och mycket riktigt tycks den Santa Monica-baserade studion ha valt att prioritera. Detta är goda nyheter för de som gillar andravärldskrigspangare men tyvärr inte lika hett om du är en James Bond-fantast.
Quantum of Solace börjar lovande med ett klassisk FPS-mekanik kryddad med närstrider och coversystemet från Namcos #Kill.Switch (nej #Gears of War var inte först). Implementeringen av dessa är det inte heller något större fel på, men ändå är det fruktansvärt oinspirerande. Jag skulle kunna klaga på "spelkänslan" men då det nog är världen sämsta ord för att förklara varför ett spel är dåligt ska jag försöka vara lite mer saklig.
Oinspirerat
- Treyarch tar inte ut några svängar
Överlag känns det som om Treyarch har haft målet att precis så lite arbete som krävs för att göra ett spel de kan komma undan med. Att kalla det för linjärt vore att förolämpa linjära spel; där används den enkla uppbyggnaden till att skapa stämning och närvaro. I Quantum of Solace är det verkligen linjärt i ordets sämsta mening: spring in i ett rum, få en checkpoint, skjut en hög med fiender (som alla tycks sakna all form av taktiskt sinne), spring in i nästa rum och upprepa.
Givetvis är spelet inte ensamt om det här upplägget - Call of Duty-serien är ett utmärkt exempel på ett spel som gör det bra - men då inte ens striderna eller handlingen engagerar faller det tyvärr rätt platt. Detta är extra trist med tanke på att spelet har korta sekvenser då det är precis så "vågat" som det behöver vara. Ta bara scenen när du tvingas styra en drogad Bond till hans Aston Martin innan hjärtat ger upp eller när du springer ovanpå ett framrusande tåg. Då är spelet faktiskt riktigt bra och underhållande - synd bara att det handlar om sällsynta undantag.
Visuellt finns det emellertid inte alltför mycket att klaga på. Spelet drivs framåt av den hyllade #Call of Duty 4-motorn och även om Treyarch knappast når upp till #Infinity Wards nivåer den här gången så visar de att de vet vad de gör. Röstskådespeleri, ljudeffekter och soundtrack är också av hög klass - precis som vi kan förvänta oss av ett spel som bygger på en påkostad Hollywood-produktion.
Fint presenterat
- det är under ytan det brister
Att göra precis vad som krävs genomsyrar också spelets livslängd. Quantum of Solace är lika lätt som det är kort och den genomsnittliga spelaren bör ta sig igenom det på 5-6 timmar. Det finns inte heller någon större poäng i att spela om det - om du nu inte är på desperat jakt efter achievements för då finns det faktiskt några roliga. Flerspelarläget är tack och lov betydligt bättre, med ett par intressanta spelsätt som kan bjuda på underhålla tillställningar online. I kampen mot titlar som #Gears of War 2 och #Halo 3 har det dock inte mycket att sätta emot vilket tyvärr kan göra det svårt att hitta bra motstånd.
För mig definierar Quantum of Solace uttrycket dussinspel. Att kalla det för dåligt är verkligen att ta i, men samtidigt vore det närmast tjänstefel att rekommendera det med någon form av värme. Nej, här har du ett spel som bara är okej - varken mer eller mindre.
