Kärlek är knepigt. Kärlek är svårt. Jag älskade #Dishonored med alla dess små rum och tragiska historier som inte ens betydde något för hämndresan Corvo Attano fick genomlida genom mina ofta våldsamma handlingar. Han fick också betala priset genom ett slut som balanserade på den sylvassa eggen mellan tragik och lycka.
Daud är en annan historia. Medan Corvo lät tungan vila och därmed tvingade oss att måla vår egen bild av hans tankar och personlighet finns yrkesmördarkungen redan där när vi tar över tyglarna. Fastän Michael Madsens skrovliga röst ofta ifrågasätter handlingarna, särskilt mordet på drottningen, tycker jag det är svårare att knyta an till honom. Jag spelar Daud, medan] jag var Corvo.
Den 8 mars visar sig från sin otrevliga sida.
Med det första banpaketet, #Knife of Dunwall, fick vi återvända till det Dunwall jag förälskade mig i, staden som var lika mycket en karaktär i spelet som Corvo. Uppföljningen, och avslutningen på den tvådelade historien, startar i stadens råttförpestade gränder, tar oss tillbaka till fängelset vi en gång bröt oss ur, vidare genom ett gängkrigshärjat shoppingdistrikt och även utanför stadens metallförstärkta murar. Ändå är det något jag saknar.
Bredare men trängre
En välkommen stänk färg i höstens palett, eller sista uppdragets vackra blåskimmer, räddar inte faktumet att jag känner mig mer instängd i #The Brigmore Witches. Där Dishonored, och stundtals även den första dlc-delen, hela tiden överraskade mig med alternativa vägar och små detaljer känns banorna mer avskalade. Till och med tomma.
The Brigmore Witches känns lite mer instängt, tycker skribenten.
Visst, du har fortfarande möjligheten att lösa uppdragen både fredligt och våldsamt men istället för att spendera timmar bland gränder och taknockar drar jag snabbt vidare. Den lätta vardagsautismen som manar mig att utforska varenda vrå får sitt lystmäte betydligt snabbare än tidigare. Den stora behållningen blir att leka med stridssystemets möjligheter: att stanna tiden, plantera fällor på skeletthundar och låta dödens revy starta när tiden återigen tar fart.
Jag intalar mig själv att denna sista del lämnades över till studions mindre erfarna kreatörer. Att designmästaren Harvey Smith, med såväl #Deus Ex som #System Shock på meritlistan, är fullt upptagen med andra uppdrag. Det tisslas och tasslas om att #Arkane Studios inte bara jobbar på den väntade uppföljaren utan också fått i uppdrag att starta om utvecklingen av #Prey 2. Med Brigmore Witches var ju arbetet redan utstakat, grunden gjuten och det var bara sidospårets säck som skulle knytas ihop. En knut som inte visade sig vara lika elegant som på tidigare kassar, till bredden fyllda med upptäckarlust, men som ändå inte låter innehållet läcka ut och ruttna.
