Jag har redan på förhand proklamerat min kärlek för plattformsmagin i Rayman Legends. När jag nu slutligen stökat mig igenom hela den lemlöse frontfigurens nya äventyr består uppfattningen. Men jag är inte lika gränslöst positiv trots allt...

Om du följt nyhetsflödet känner du säkert redan till cirkusen bakom kulisserna. #Rayman Legends skulle ursprungligen ha varit en av de välbehövliga lanseringstitlarna för #Nintendos nya spelkonsol Wii U när kostymerna på #Ubisoft fick kalla fötter och bestämde sig för att maximera utdelningen över alla tänkbara plattformar – samtidigt.

En del i detta innebar också att samköra alla versioner. Så Wii U-versionen fick snällt vänta, trots att den, enligt de franska skaparna i bohemiska Montpellier, redan var klar. Det gjorde Rayman-pappan Michel Ancel och hans team så frustrerade att de rentav gick ut och protesterade mot beslutet – för döva öron.

Det är lätt att sympatisera med en kreatör som följer sitt hjärta och står upp mot sin egen arbetsgivare, men jag måste säga att jag personligen förstår kostymerna till fullo. Wii U var ett oprövat kort och det fanns ingen som helst anledning att neka övriga plattformar glädjen ($$$) av Rayman Legends. Nu får alla vara med i leken – och vad de ytterligare utvecklingsmånaderna också har inneburit är ett rejält påfläskat innehåll.

Rayman Legends är en väldigt arvstrogen uppföljare till 2011 års #Rayman Origins. I förbifarten skulle man definitivt kunna blanda ihop dem – båda kärleksfullt detaljerade, vackra och charmiga plattformsspel sedda överskådligt från sidan.

Allt för konsten

Den här gången befinner man sig på vernissage i ett tavelgalleri, där varje målning motsvarar en hel värld av upplevelser. Precis som i #Super Mario 64 hoppar man alltså helt sonika rätt in i verken för att slukas av dem som vore de portaler. Och det innebär också att man kan anta banorna i den ordning man själv vill – förutsatt att man har låst upp dem genom att rädda och samla in spelets viktigaste valuta, blåa tomtevarelser kallade “teensies”.

Ondingarna i spelet tycks ha gjort det till sitt livs kall att tortera, terrorisera och frihetsberöva dessa små stackare, som sprattlar surrade vid pålar, skakar galler i flygande burar eller blir misshandlade och jämfotastampade på. Mörkt ändå. Särskilt traumatiserade tycks de dock inte vara när man väl räddat dem – då återstår bara sorglös feststämning i banans mål!

Fest!

Rayman Legends är precis som sin föregångare Origins lika soligt och uppmuntrande som att dricka färskpressad apelsinjuice med barfotafötterna nedstuckna i sanden på en friskt sval strand. Banorna sprudlar av liv, inte ett enda enstaka busksnår känns statiskt och de följsamma, mjuka animationerna smälter tillsammans med färgerna i ögonen. Att det helt kompromisslöst kan flyta i 60 fps med 1080p-upplösning framstår som fenomenala häxkonster.

Spelmässigt är Rayman Legends lyckligtvis betydligt tajtare än Origins. Styrningen var föregångarens enskilt största brist, och jag vet att det frustrerade somliga spelare så mycket att de inte orkade fortsätta, trots alla uppfinningsrika banor runt omkring. De frikostiga animationerna innebar nämligen så stort svängrum att de resulterade i fördröjningar efter tryckningarna på kontrollen - ibland hamrade man förgäves. Det har skaparna insett med Legends, där animationerna är snabbare och rörligheten mycket närmare spelarens inmatningar. Den kan fortfarande bli ännu lite tajtare, något man märker särskilt under sluttampens extremt hänsynslösa sträckningar. Men redan nu känns styrningen tillräckligt mycket bättre för att man de flesta gånger ska behöva klandra sig själv och inte spelet när det inte blir som man vill.

Föregående Nästa
Ett av mina absoluta favorit spel alla kategorier och att man får med nästan hela rayman origins genom att samla saker och låsa upp dem är bara och tacka och bocka. 30/08 Lyllo 8) 28/08 Jag det tog några försök haha det gick väääldigt fort. Vet du vad? JAG SITTER MED RAYMAN LEGENDS I MIN HAND NÄR JAG SKRIVER!!!:D Nu jäklar ska här liras 28/08 Just det, Land of the Living Dead :) Älskar främst den där snabba ormen man åker på, alla hopp måste nästan vara på millimetern (man känner sig rätt mäktig när man lyckas) :D Castle Rock var underbar, och de gamla Rayman takterna satt i, var inga proble... 27/08 Kolla in game.co.uk regelbundet. De brukar sälja kod till nya titlar för 350-400 spänn. Betalade 350 för pikmin 3 och 350 för The wonderful 101. 27/08 Tack mannen! Jag hade kollat upp de själv om jag hade wiiut hemma :) Blir nog att boka! 27/08 Du menar "land of the living dead" eller va den heter? Fifasen där fick jag köra solo, flickvännen gav upp i ren frustration :D Älskar "Castle Rock" på Legends demot Känns som Rayman ligger stora steg framför alla New Super Marios 27/08 Origins rockar :) Älskar sista banan i Underjorden, jättelång o svår :up: Styrning, klockren! 27/08 Origins är charmigt men jag tycker det känns lite för basic och avskalat, man tröttnar efter en stund. Har inte reagerat nåt på styrningen dock (PS3). Är det större variation på banorna i Legends? Menar då spelmekaniken och inte det grafiska. 27/08 Har under senaste manaden lirat galet mycket Origins. Fick 100% i dag pa hela spelet. Tycker kontrollen ar klockren!!? Vill minnas att den hyllades i FZ recensionen till och med :) 26/08
Skicka en rättelse