Lo Wang vaknar till liv, beväpnar sig med katana och penisskämt för att strimla upp elaka demoner. Precis som 1997.

Käcka Disney-äventyr från forna tider tas in i samtiden när Joakim von Anka återvänder till månen och Musse Pigg än en gång utforskar det förtrollade slottet. Actionrökaren #Rise of The Triad kopplas till respirator och återvänder från de döda i samma veva som någon utför hjärt-lungräddning på snuskgubben #Larry Laffer. Återutgivningarna och nytolkningarna haglar över oss, och frågan vi behöver ställa lyder: behöver vi dem verkligen?

När det gäller ren och skär spelmekanik är det ytterst ovanligt att spel med över 15 år på nacken har något att komma med idag. I princip alla genrer har kollektivt lärt sig av gamla misstag, förfinats och blivit mycket bättre. Istället är det andra faktorer hos dessa gamla reliker som kan vara värda att uppmärksamma. Intressanta karaktärer som vi vill träffa igen, indragande världar eller spännande manus. I fallet #Shadow Warrior ligger motivationen till återbesöket i en stor portion humor kombinerat med en adrenalinbultande övervåldsmassaker.

En referens den gode Lo Wang nog känner igen.

#3D Realms lanserade kultklassikern #Duke Nukem 3D 1996. På den tiden gick det undan i svängarna, för redan året därpå släppte de #Shadow Warrior, som lite kortfattat kan beskrivas som ett raffinerat Duke Nukem 3D i Asien. Huvudpersonen Lo Wang sprang runt och drog penisskämt och fällde dryga kommentarer samtidigt som han slaktade en armé av elaka demoner. När #Flying Wild Hog nu har tagit sig an uppgiften att göra en modern nyversion är saker sig lika.

En idyllisk park. Eleganta träd med rosa lövverk svajar lätt i den milda brisen. Fluffiga kaniner skuttar glatt runt bland buskarna och solens varma strålar reflekteras i vattnet. Det hela ramas in av asiatiska tempelbyggnader och fågelkvitter som skänker området en särskild slags frid.

Fem minuter senare ser det ut som slakthuset gud glömde. I den lilla sjön ligger kluvna demonkroppar i hög. Marken är färgad röd av utsmetade inälvor. Jag sätter svärdet i en fiende som delas på mitten varpå Lo Wang yttrar den klassiska frasen: You have a split personality!

Precis som förr

Man känner igen sig – men ändå inte. Wang gillar fortfarande att avfyra penisvitsar i tid och otid, men är inte längre en nidbild av den asiatiska mannen. Han allierar sig tidigt med en demon, och de båda förolämpar ständigt varandra på olika vis. Det är inte direkt höjden av intelligent humor, men det lockar ändå fram en handfull skrock och ligger helt i linje med originalspelet. Ja, förutom de borderline-rasistiska tendenserna som tack och lov är borta, då.

Något annat som är originalet troget är striderna. De sneglar åt spel som Serious Sam där det svämmar in horder av fiender som behöver sätta livet till. För att fullfölja den uppgiften har man en diger vapenarsenal till sitt förfogande. Man kan lära sig magiska förmågor, uppgradera sina vapen och förbättra Wangs attribut allt eftersom. Men inget av det kan mäta sig med katanan.

Där svärdet i originalspelet mest var en sista utväg när man gjort slut på ammunitionen, är det här den centrala delen i spelmekaniken. Hugg av någon armarna. Skär i en svepande rörelse så huvudet flyger av fem fiender samtidigt. Spetsa en ilsken helvetesande så den exploderar i ett moln av slafsig sörja. Det är ett system med mycket tyngd, som är underhållande och tillfredsställande – i ett par timmar.

Mitt i allt slafs finns plats för lite romantik. Sött.

Shadow Warrior har polerat humorn så den fungerar 2013, men lyckas bara delvis när det gäller striderna. De är köttiga och hektiska, men också otroligt enformiga. Det känns som att spela en 30 minuter lång sekvens om och om igen, i olika miljöer. Banorna känns, utöver det grafiska, som om de kommer från 1997. Med dagens mått mätt ger det ett linjärt och ganska oinspirerat intryck, med ytterst få överraskningar.

Flying Wild Hog misslyckas med andra ord med den kanske allra viktigaste poängen med att återuppliva gamla spel – att stöpa om dess styrkor så de blir relevanta för dagens spelklimat. Med roligare banor och mer varierade möten med fienderna hade de kommit en bra bit på vägen. Nu stannar tyvärr Shadow Warrior vid att vara en potentiellt trevlig upplevelse för de allra mest inbitna fansen, men inte något att hetsa upp sig över om man har slarvat bort nostalgiglasögonen.

1/5=0-29 2/5=30-49 3/5=50-69 4/5=70-89 5/5=90-100 09/10 Själv tycker jag det är skönt att folk har olika uppfattning om saker och ting – världen hade varit sjukt trist annars. Alla har vi olika erfarenheter och smak, och att använda sajter som Metacritic för att på något vis försöka sätta objektiva betyg på... 07/10 Ledsen att säga emot dig, men du har fel - det blir helt galet om man översätter betygsskalor rakt av. Vill man veta vad betyget betyder ska man läsa betygsdefinitionerna hos den som sätter det. FZ och världens övriga spelrecensenter brukar tycka någorl... 05/10 Kan tänka mig att spelare som inte spelat första spelet ger högre betyg för dom saknar inte allt som gjorde första spelet bra. Jag förväntade mig Shadow Warrior och fick mig Serious Sam Goes to Asia. Skulle jag ge spelet betyg hade jag gett den en 2a... 05/10 Nej. Det motsvarar faktiskt rakt av 40/100. Om du ska säga som du gör, så bör ni nog ändra betygssystem. Blir ju gissningslek på det sättet. Sedan följer du, som admin, upp med att ifrågasätta personen som ifrågasätter recensionen. Haha. Ja herregud..... 05/10 Efter att ha spelat detta ett tag nu måste jag säga att det är ett av det bättre fps'en på lääääänge. Sån skön fysik, närstrid, action och flyt! Och storyn och humorn. Hard Reset var ok men inte mer, det kändes tomt och kliniskt men detta har en själ.... 03/10 Exakt vad jag också känner och det sticker ju dessutom ut lite från mängden. 02/10 Jag blev glatt överaskad av detta spelet. Tycker det är skitkul rent ut sagt. Så fort det är melee fps så är jag som ett barn på julafton. Älskar Chivalry medievel warfare exempelvis. Jag ger detta liret lätt en fyra. Körde igenom det på hard och fick... 02/10 Det hela var bara en spekulation mellan recensenten och andra recensenter. Inte mellan mig och han. All respekt för han. Dock skulle jag vilja veta mer om alla recensenter (favoritgenres etc.) för att jag själv ska kunna bilda mig en uppfattning om vart... 02/10 Översatt till 100-skalan motsvarar 2/5 någonstans mellan 30-40 och 60-70. Då ligger vi aningen lägre än övriga recensenter, men verkligen inte anmärkningsvärt lågt. Användarbetygen är däremot betydligt högre, men det är verkligen inget ovanligt att de... 02/10
Skicka en rättelse