Efter sju års utveckling och en öppen betaperiod släpptes till slut Path of Exile – en fet käftsmäll på alla som klagar på free-to-play.

Wreaclast är en mörk och oförlåtande kontinent som agerar skoningslös straffkoloni för brottslingar och annat oönskat folk. Jag kastas från ett fartyg och spolas upp på en främmande strand. Det dröjer inte många sekunder förrän den första konflikten är ett faktum – platsen kryllar av odöda kroppar och elaka krabbor som inget hellre vill än att släcka mitt liv.

#Path of Exile är ett actionrollspel av samma hack ‘n slash-snitt som Diablo. Jag krigar mig fram genom vågor av fiender och plockar på mig åtråvärda föremål. Promenaden längs stranden kröns av en kortare bossfajt innan jag får tillträde till befästningen Lioneye’s Watch där andra överlevare lyckats skapa sig en någorlunda stabil tillvaro.

#Grinding Gear Games ledsnade på att deras favoritgenre var så svältfödd. De tröttnade också på utvecklingen med rollspel som anammar den ack så populära tecknade stilen. Därför tog de saken i egna händer och skapade ett onlinerollspel med mörk och realistisk ton, för de inbitna genrefantasterna. Och att de riktar sig mot ärrade veteraner märks.

Gränssnittet har något väldigt bekant över sig. Som sig bör när det gäller ett bakåtsneglande rpg.

För det första får man ingen vidare förklaring över de sju olika klassernas spelmässiga förutsättningar i början av resan, som om man redan förväntas veta vilka egenskaper en templar eller barbarian besitter. Sen är mitt korta äventyr på stranden, samt några samtal i Lioneye’s Watch, egentligen den enda inlärningsperiod jag får. Den täcker de mest nödvändiga av grunder innan jag kastas ut i den hårda världen och får lista ut det mesta på egen hand.

Något annat som lämnar mycket att önska är manuset. Det framförs i princip bara av npc:er i byarna, genom tveksamma skådespelarinsatser och utan något riktigt driv. Även om grundpremissen är spännande i sig så känns det aldrig som att Grinding Gear Games är särskilt intresserade av att berätta en historia.

Men det är också mina enda önskemål: en lite mjukare inlärningskurva och ett bättre manus som kittlar mitt intresse. Utöver dessa skönhetsfläckar är Path of Exile ett fantastiskt spel.

Fritt på rätt sätt

Man kan säga att Path of Exile handlar om två saker: fet loot och karaktärsutveckling. När det gäller rustning är det som vanligt, man letar efter föremål som gynnar den valda klassen. Utveckling av karaktären grundar sig i ett avancerat system där man sätter ut poäng i ett imponerande skillträd, som man har stor frihet att skräddarsy efter egna önskemål.

Det visar sig snabbt att kärnan i skattjakt och toklevlande i den slumpgenererade världen är extremt tillfredsställande trots att man inte bryr sig ett smack om någon i universumet. Att upptäcka den i goda vänners lag är en utmanande och givande upplevelse där man ständigt vill ta sig framåt för att dräpa nya bestar, treva fram i okända skogar och härja runt i mörka ruiner.

Och när jag väl lärt mig de spelmässiga grunderna ordentligt klättrar jag runt i skillträdet, tabbar ner spelet och surfar runt i fem olika flikar för att lära mig mer om min klass. Det känns precis som när jag med stor glädje mejslade fram min end game-karaktär i vaniljutförandet av #World of Warcraft.

Turistgruppen ångrade bittert att den inte tog solkrämsrekommendationen på allvar.

Man kan börja spela med standardinställningar för att lära sig grundkonceptet (och förmodligen ruinera sin första karaktär så mycket att man måste börja om från början). När man senare vill ta sig vidare till nya utmaningar finns det olika ligor att spela i. De allra hårdaste spelarna kan till exempel vässa klingan och ge sig in i ett fruktat cut-throat-läge där hela spelvärlden är en enda stor “alla mot alla” där man dödar andra spelare och stjäl deras prylar. Det finns också tillfälliga ligor där man bland annat tävlar om att ta sig till en viss level så snabbt som möjligt.

Grädden på detta synnerligen fluffiga och välsmakande mos är betalningsmodellen. De kallar den med rätta för “etiska mikrotransaktioner”. Jag har nog aldrig upplevt en så rättvis free-to-play-modell förut. Jag känner mig aldrig manad att köpa någonting, men vill jag ändå öppna plånboken är det enda som erbjuds kosmetiska prylar, fler platser på banken och olika förmåner till min guild. Inget pay-to-win så långt ögat kan nå.

Med andra ord finns det ingen anledning att inte testa Path of Exile. Nu på en gång.

Usch. spelade detta i 4-5 timmar. gav det ett försök men tröttnade på det. Kändes som en dålig diablo kopia, så jag vet inte vad folk pratar om att det är så här diablo borde ha varit. Men alla tycker olika. Kanske spelet blivit bättre sen jag spelade... 05/01 Mjo många har sagt att det blir svårt på tredje svårighetsgraden, men, det är just det som är problemet. Jag vill inte spela igenom ett spel 2 gånger innan jag kan få en utmaning. Klarar knappt att spela 30minuter innan jag tröttnar. (så sitter och spel... 06/11 Första svårighetsgraden är väldigt enkel, i andra så börjar det bli lite lurigare, och i tredje får man vara på sin vakt i princip hela tiden. 06/11 Tyckte spelet hade massor med potential, dock var det för enkelt för att jag skulle orka spela igenom det. Något som torchlight faktiskt gjorde väldigt bra, var ju att man kunde ändra svårighets grad, utan att först behöva spela igenom spelet. 03/11 Jag gick in full ut för D3, och gillade det hur mycket som helst till en början. Efter att ha tröttnat på att farma Act3 på Inferno efter items som aldrig droppade så la jag ner totalt. Har många gånger hört uttrycket "det här är det riktiga Diablo 3"... 30/10 Spelytan är bättre än d3, men det är relativt stelt animerat i jämförelse tycker jag. Inte så det förstör spelet eller så men man önskar att man magiskt kunde slå ihop spelen med det bästa ur varje. :) 30/10 Det bästa A-rpg:et. Och det säger en actionrollspel-fantast som har spelat Diablo, Dungeon Siege, Sacred, Titan Quest, Torchlight etc. Har 30 timmars speltid än så länge och spelet blir bara djupare och djupare och mer beroendeframkallande. 29/10 Man kan inte köpa mer utrymme i sina bags, man kan bara köpa extra tabbar till sin stash. Man har 4 tabbar att börja med och tycker man inte det räcker så kan man köpa extra tabbar eller skapa ett extra konto (vilket är helt gratis) och få 4 extra tabba... 29/10 Fast det är pay-to-win om du kan köpa större utrymme till dina bags och bankutrymme.. 29/10 Jag har också märkt lite desync, men inte så illa att det är ospelbart. Mer som... tungt lagg. Att mobs typ "hoppar" 5 meter ibland och så. 29/10
Skicka en rättelse