2004 slog Grand Theft Auto: San Andreas spelvärlden med häpnad. Nio år senare gör gangsta-hyllningen om bedriften, men den här gången till bärbara format.

Gängmedlemmen Carl “CJ” Johnson (icke att förväxla med Calle Johansson-Sundelius. Reds. anm.) återvänder till Los Santos för att begrava sin mor, och efter ett hotfullt möte med ett gäng korrupta poliser tar han cykeln till det gamla familjehemmet i gettot. När jag mödosamt navigerar CJ längs de soldränkta gatorna känns det verkligen som om jag cyklar för första gången: jag kör in i stolpar, kör omkull fotgängare och rakt in i en aggressiv bilförare. Det blir det sista jag gör. Han drar fram pistolen och skjuter mig så att blodet sprutar. Välkommen till San Andreas.

San Andreas är både en 90-tals- och en gangsta-hyllning.

Att jag kan titulera mig “årets sämsta cyklist” beror till stor del på kontrollen. Det är till en början riktigt svårt att gå från tangentbord och mus, eller handkontroll, till touch-skärm. Jag har svårt att hitta rätt och styrningen känns sladdrig. Men lyckligtvis går det över. Efter ett par timmar vänjer jag mig och börjar faktiskt tycka riktigt mycket om konceptet där knapparna dyker upp på skärmen allt eftersom jag behöver dem. Och att ta sig tiden till att bemästra kontrollerna är verkligen mödan värd.

Varken #GTA IV eller #GTA V är några gravallvarliga skildringar av samhället vi lever i, men på senare år har serien ändå tagit en liten sväng åt det mer seriösa hållet. I #San Andreas står komik i fokus och allt är härligt överdrivet. En enkel syssla som att gå och köpa vapen blir en rolig avstickare när dåren bakom kassan glatt konstaterar att maskingeväret jag fingrar på “fungerar bra i folksamlingar”. Hela upplevelsen genomsyras av mörk humor och levereras av tunga Hollywood-namn som Samuel L. Jackson, Chris Penn och Ice-T.

En värld att dö för samt döda i

De fantastiska karaktärerna är förstås ingenting utan kontext, och i San Andreas placeras de i en enorm, öppen värld där aktiviteterna aldrig sinar. Tack vare denna vida och djupa sandlåda fullspäckad med alla möjliga leksaker håller många det gamla äventyret som seriens absoluta höjdpunkt. Följer man huvuduppdragen dras man allt längre in i det kriminella liv CJ en gång flydde, men samtidigt lockar utforskande av de tre städerna och landsbyggden på egen hand.

Man skulle kunna beskriva spelet som en snudd på bottenlös sandlåda.

En helt vanlig dag börjar på gymmet där CJ bygger upp både kroppsmassa och den respekt han förlorat hos sina homeboys. Sen åker han till snabbmatsrestaurangen där vännen Og Loc jobbar – en kille som egentligen heter Jeffrey och är världens kanske mest irriterande rappare. Han behöver ständigt hjälp med att stjäla låttexter, mörda folk som varit ohövliga och andra dumheter. När CJ hjälpt till tar han ut sin flickvän på krogen, för att senare avrunda kvällen med ett spontant massmord.

Möjligheterna är svindlande och variationen enorm, något som dessvärre inte kan sägas om mobilversionens nyheter. Bättre ljussättning, större draw distance och förbättrade modeller för karaktärer och bilar märker jag knappt av, men då ska det sägas att jag spelar på en Ipad 2 och att det utlovas ytterligare godis för de lyckliga som lirar på kraftfullare maskiner.

Ett vanligt ögonblick i San Andreas.

Oavsett grafiska finjusteringar ska man ha klart för sig att San Andreas i grunden inte har åldrats särskilt väl rent utseendemässigt. Detaljrikedomen vi vant oss vid under senare år lyser med sin frånvaro, med kantiga byggnader och trötta texturer som resultat. Karaktärsmodeller och animationer går för all del att titta på men kommer inte få någon att trilla av stolen i förundran. Det går även att skönja åldern i uppdragsstrukturen som ofta trilskas med många transportsträckor och väl tilltagna avstånd mellan de automatiska sparpunkterna. Vid särskilt svåra konfrontationer ger det upphov till frustration, mest för att det är så onödigt. Spelet har redan material i överflöd och behöver inte förlita sig på sådan design för att förlänga livslängden.

Tekniken har gått vidare sedan 2004, men San Andreas är ändå mer än en historielektion över hur spel såg ut förr i tiden. Den extrema humorn, de gedigna skådespelarinsatserna och möjligheten att bara glida runt i ett stulet fordon och ta dagen som den kommer, motiverar ett besök i San Andreas oavsett om man har seriemördat folk här förut. Trots åren som passerat är det fortfarande en ynnest att spendera tid tillsammans med CJ och hans galna kompisar, vilket inte säger särskilt lite om kvalitén på #Rockstars hantverk.

Helt klart. 28/12 Då är vi av olika uppfattning. Som man brukar säga: Let´s agree to disagree... 28/12 Ja. Klart som korvspad att det är spelbart, men självklart roligare när man köper till bättre kontroller. Kontroller som sen gör alla andra spel också roligare. 28/12 Tycker det var riktigt slappt att redaktionen har så gamla test enheter för sånt här att dem inte kan göra en riktigt fair recension grafiskt sätt. Klart du inte ser nån grafik skillnad på en ipad 2 förmodligen ser det mycket sämre ut än vad det gjorde... 28/12 Har du spelat GTA med touchkontroller? Tycker du att det är spelbart med touchkontroller? Jag gör inte det. 28/12 Nej, det förtar inte hela idén, det är fortfarande bärbart. Nej, man måste inte köpa kontroller. Nej, liknelsen är inte berättigad, då man kan spela både utan och med. 27/12 Jo, det förtar hela idén med att göra spelet bärbart. Och man måste köpa kontroll för att spela GTA i mobilen, jag anser nämligen att GTA är ospelbart med touchkontroller och aldrig borde släppts till Android i det skicket. Därför jämförde jag det med... 27/12 Det formatet kan spelas hur man vill. Vill man spela med bättre kontroller än vad som finns tillgängligt på mobilerna så kan man göra det. Nej, det förtar inte hela idén med att ha det i telefonen. Man måste inte köpa bättre kontroller, men man kan göra... 27/12 Det är inte det som är poängen. Poängen är att spelet släppts till Android/iOS. Det formatet spelas med touchkontroller och GTA-spelen är (enligt min åsikt) ospelbara med touchkontroller. Att jag måste köpa tillbehör till min telefon för att kunna spela... 27/12 Sicket struntprat... Hur sjutton ska du få med dig din 46-tummare och konsol i bilen/tåget/busen/flyget? Det är helt sjukt bra att de släpper såna här RIKTIGA spel även till mobilerna, så man slipper lägga ut flera tusen på en gameboy/PSP för att kunna... 27/12
Skicka en rättelse