Nintendo återupplivar sina klassiker och kombinerar dem med varandra på sinnrika vis i retrofantasternas dröm NES Remix. Men det är inte ett spel för alla.

Jag har svårt för slentrianmässig nostalgi där man under tveksamma förevändningar hävdar att det var bättre förr. Äventyr med 30 år på nacken har med få undantag ytterst lite att komma med idag som kompletta spelupplevelser, men trots att de har oddsen mot sig lyckas #Nintendo blåsa liv i de gamla kassetterna i samlingen #NES Remix.

Här återvänder vi till klassiker som #Donkey Kong, #Pinball och #Wrecking Crew, men med en betydande skillnad: istället för hela äventyr får vi smaka portionsstora utmaningar. Det kan vara små aptitretare som att köra omkull en motståndare i #Excite Bike eller låta Donkey Kong Jr. käka en banan, men också matigare anrättningar där man måste klara en runda golf under ett visst antal slag eller samla mynt på bonusbanan från #Mario Bros. så snabbt som möjligt.

Det är ett smartare koncept än man först kan tro, som effektivt drar nytta av de raka uppläggen och den avskalade mekaniken från förr, utan att exponera de av tidens tand nötta kanterna. För hur mycket jag än älskade #Super Mario Bros. och #The Legend of Zelda en gång i tiden så vill jag egentligen inte sitta och lira dem i flera timmar idag. Det räcker alldeles utmärkt att hoppa upp i ett par flaggstänger och banka ihjäl några bossar för att påminna mig om den forna förälskelsen.

Samlarna får sitt lystmäte i och med att man kan håva in olika bilder att stämpla med.

Men NES Remix nöjer sig inte där, utan förändrar också några av upplevelserna i grunden. Vad sägs om sätta Mario på bänken och istället låta Link rädda Pauline från den sura apan Donkey Kong? Eftersom den grönklädde hjälten inte kan hoppa blir varje tunna rena mardrömmen. Något enklare är det att irra runt som Luigi i det episka uppdraget att hitta Marios borttappade keps.

Jag har förbaskat kul med NES Remix, men då var varenda ett av de 16 spelen i samlingen också en stor del av min barndom. När jag återvänder till min digitala bibel från förr förlåter jag snabbt saker som att både #Ice Climbers och Mario Bros. faktiskt har skitdåliga kontroller, något jag misstänker att yngre spelare inte kommer göra. Vill man få ut så mycket som möjligt av den hundralapp som samlingen kostar bör man alltså ha någon form av varm relation till Nintendos grå skokartong till konsol. Då har man en lika underhållande som utmanande nostalgitripp framför sig.

Skicka en rättelse