Där andra spel håller dig i handen kastar Dark Souls II dig utför ett stup. Det belönar tålmodiga, bestraffar otåliga och är uppföljaren till en av tidernas mest skoningslösa hardcore-fester.

Man måste dö några gånger innan man kan leva, sjunger skalden från Göteborg. Och just där, även om det nog inte alls var avsikten, lyckas Håkan Hellström fånga kärnan av #Dark Souls II. Eller, för den delen, #Demon's Souls och #Dark Souls. Berättelserna i den löst sammanhållna trilogin har lite med varann att göra men en sak förenar dem: död, död och åter död.

Mitt första möte med liemannen är dock inte episkt. Snarare patetiskt. Jag kliver snett och trillar nerför en klippa i ett kargt och svart bergsområde. Det är långt ifrån känslan av att mosas av den sista jätten som existerar eller se huvudet klyvas av (antagligen!) världens största svärd.

Det gör ont att dö i Dark Souls, men lärdomarna är större än smärtan.

Men den tiden kommer. Allt har sin tid: en tid för död, en tid för födelse, en tid att dräpa, en tid att läka, en tid att riva ner, en tid att bygga upp. Se där, även Bibeln kan beskriva Dark Souls II. Fast allra mest går tankarna förstås till helvetet, snarare än himmelriket. Och maken till oemotståndligt inferno är svårt att tänka sig.

Berättelsen kring dig, oavsett om du är riddare, bandit, magiker eller något helt annat, är svår att få grepp om. Men för den som vill och är beredd att tänka finns många pusselbitar som tillsammans bildar det legendariska kungadömet Dranglaec. Jag förstår sällan särskilt mycket men förstår att jag tycker om det jag ser.

Spelar med säkra kort

Fast inramningen vore ingenting utan Dark Souls-essensen, den som bestraffar, belönar och är så oerhört befriande. I en spelvärld där det blivit standard att utvecklarna håller hårt i min hand kommer det närmast som en chock när #From Software gör tvärtemot och knuffar mig utför ett stup. Men för att vara ett spel som handlöst slänger mig in i döden riskerar Dark Souls II väldigt lite.

Det märks att Yui Tanimura, regissören som tagit vid efter Hidetaka Miyazaki, känner en vördnad för ursprunget och sin föregångare. Upplägget är detsamma, mekaniken i princip orörd och den ångestladdade stämningen intakt sedan sist. Att spela med säkra kort är måhända fegt och lite trist, men borgar å andra sidan för att Dark Souls II ska bli ännu en rykande hardcore-fest. Och så blir det.

Likheterna med originalet är stora, därför drabbar tvåan inte lika hårt.

För en oinvigd är det lätt att föreställa sig verket som en djupt orättvis resa. Men du som varit med ett tag förstår att det är precis tvärtom. Dark Souls II är alltid rättvist men det ställer också enorma krav på spelaren. Det kräver en ängels tålamod, förberedelse och oändligt analyserande av trollen, drakarna och de andra kreaturen. Hur attackerar de? Vilka är deras svaga punkter? Du måste vara beredd att dö trettio gånger för att vinna en gång. Men det kostar att dö. För varje nederlag sänks din hälsomätare och bara ett specifikt föremål kan vända effekten. Och det är inte gratis.

Å andra sidan är tillfredsställelsen högre än Mount Everest när du väl segrar. Men den som kan sitt Dark Souls vet att bortom den högsta bergstoppen väntar en ännu högre. Det tar aldrig slut.

Föregående Nästa
har suttit och kört detta spel igen på ps4an på senaste. Scholar Of The First Sin edition. Fy attans vilka spel de skapat med demon's souls och dark souls trilogin alltså. Minns när jag kämpade och kämpade och kämpade och till slut tog sista bossen i... 16/09 Jag har hört att "förrenderat" betyder att det helt enkelt är en filmsekvens i ett spel, alltså inte det som syns när man spelar och styr gubben. Men ändå används det lite som ett skällsord. Då förmodar jag att beskrivningen jag hört inte stämmer och... 19/04 Jag skulle sammanfatta detta som att din läsförståelse inte är på topp. Så jag ser ingen anledning att fortsätta. 18/03 Kan ju berätta för dig som aldrig gått nära spelen att spelet handlar inte bara om trial and error. :) Ja fienderna har viktiga mönster som man ska lära sig och du måste anpassa dig. Du får inte svaren genom att dö. Du får heller inte svaren i någon pop... 18/03 Jag tror att du missar min poäng här. Min uppfattning om spelen är att det är repetetiva trial and error där det går ut på att dö tills man listar ut hur man ska överleva. Det är = tråkig spelmekanik enligt mina åsikter. Min uppfattning om större delen... 18/03 De är inte för alla, det är sant, men några renodlare "trial & error" spel är de faktiskt inte. 18/03 Lite lustigt att du erkänner att du inte ens gått nära spelen. Säger ju en del om din uppfattning ^^. Som sagt släpp bitterheten. Jag har aldrig hört någon skryta om vad de gjort i Dark Souls förutom spelare som skryter i alla spel de spelar. Den genere... 18/03 Tro mig jag kommer inte gå i närheten av Dark Souls 2 och har aldrig varit i närheten av nåt av dom spelen. Det känns som ''Nördarnas revansch'' för dom som inte kunnat skryta om vad dom klarar av sen Super Nintendo tiden. Och jag är verkligen inte bitt... 17/03 Haha älskar hur bitterhet kan förvrida ens sätt att tänka. Låt bli spelet bara om du inte står ut, istället för att klanka ner på folk som vill ha lite utmaning. 17/03 Väldigt bra skriven recension och kan bara hålla med om allt som skrevs. Det här spelet är som en frälsning för alla oss Dark Souls-fans. Istället för att försöka bredda sin publik som spelföretag miserabelt brukar försöka så putsade de vad de redan had... 17/03
Skicka en rättelse