En charmig och mystisk värld breder ut sig i det grisiga pusselspelet Full Bore.

En vacker dag när vildsvinet Frederick är ute på promenad exploderar plötsligt marken under hans klövar. Han faller ner i en märklig grotta och gräver sig ut i ett ekande tomt bankvalv. Ägaren, den ståtliga galten Gullinbursti, misstar honom för en tjuv och skickar honom genast till gruvan för att samla juveler och betala den påstådda skulden.

Nere i tunnlarnas mörker väntar ett äventyr som kombinerar utforskandet från Metroid med pysslande som påminner om spelserien Mr. Driller. Jag rattar runt den lilla grisen och bökar i jorden för att hitta de åtråvärda ädelstenarna och tar mig allt djupare ner i det omfångsrika grottsystemet. Spelmekaniskt går det ut på att gräva undan sand, sten och jord för att komma dit jag vill. Lådor behöver knuffas i rätt riktning och gamla maskiner från en svunnen tid kan också användas till min fördel. Gör jag fel kan jag när som helst spola tillbaka tiden för att hitta en bättre lösning.

Det är en funktion som kommer väl till pass när jag kastas in i den ena svindlande situationen efter den andra. Efter att ha hjälpt ett annat svin med att laga en stor borrmaskin går allt plötsligt väldigt fel och maskinen borrar igenom allt i sin väg. Om den tar sig fram till brandfarliga lådor exploderar hela omgivningen så att det kokta fläsket onekligen blir stekt. Därför springer jag i förväg och reder ut situationen under tidspress för att skyffla undan de farliga lådorna och säkra livhanken en liten stund till.

Men lika mycket som Full Bore är ett omväxlande och utmanande pusselspel är det en upptäcksfärd in i det okända. I gruvorna finns det förutom smuts, diamanter och fläskkotletter även futuristiska miljöer med datorterminaler där vi kan läsa om de som befann sig i underjorden innan oss. Ju längre resan pågår desto mer får vi veta om dem och de farliga experiment de utförde. Hemligheterna driver mig ständigt framåt i jakt på svar, något som känns uppfriskande i en genre där mekaniken många gånger får stå för sig själv utan kontext.

Det enda möglet på skulorna är att kartan kunde varit mer detaljerad och instruktionerna tydligare, då det är lätt att irra bort sig och tappa fokus i de över 100 rummen. Vilket blir något av ett lyxproblem i ett annars väldigt trevligt äventyr.

Skicka en rättelse