Självständighetskamp

- Endast för jänkare

Är du en ovan spelare är introduktionskampanjen Road to Independence ett bra sätt att lära sig spelets grunder på kartan och på slagfältet. Den låter dig ta kommandot över de första nybyggarna i Amerika och deras problem med indianer och överhögheten i England. Den bjuder på en lite annorlunda upplevelse fast i mina ögon är den mindre intressant då jag fortfarande är mest intresserad av maktkampen i Europa.

Det nya teknologiträdet är ett välkommet tillskott. Här forskar du fram nya uppfinningar och idéer inom industri, sjöfart, vapenteknologi med mera. Förbättrad teknologi som bättre granater, bajonetter och snabbare omgrupperingar kan vara fördelen som får dig att segra på slagfältet. För att utöka antalet samtidiga studier kan du bygga universitet i en mängd olika städer. Har du den nya enheten, gentlemän, till ditt förfogande kan du beroende på erfarenhet och skicklighet öka farten på utforskandet. Dessa gentlemän kan även användas för att duellera med en fiende eller stjäla teknologi. Teknologi är även förhandlingsbar vilket osökt för oss in på nästa ämne: diplomati.

I Empire har du inte längre diplomatenheter som sköter all diplomati, det sköts numera från en meny. Valmöjligheterna har utökats där du nu bland annat kan byta eller hota till dig teknologi. Den artificiella intelligensen är betydligt mer långsiktig och mer rationell i diplomati än i militära angrepp och truppförflyttningar på den stora kampanjkartan. Annars är det inga konstigheter, och det mesta känns igen med gamla ingredienser som val för allianser, handelsavtal med mera. Om de diplomatiska förhandlingarna brutit samman kan du använda dig av spelets andra nya enhet, rakes, som egentligen är en glorifierad lönnmördare som kan sabotera, mörda eller spionera på fienden.

Spelets grundbult är utan tvekan den stora kampanjen där åtta nationer, inklusive Sverige, kan styra och ställa. Förutom Europa är Nord- och Centralamerika och Indien repsenterade på kartan. För mig som har ett svenskt perspektiv på spelet är den absolut största besvikelsen att Sveriges och de övriga mindre nationernas enheter är karbonkopior av varandra. De olika nationernas soldaters uniformer är exakt likadana, endast färgerna skiljer dem åt. Sverige har belönats med en enda unik enhet, hakkapeliter, som härstammar från det trettioåriga kriget, vilket kan jämföras med att introducera tanks från första världskriget i ett andravärldskrigsspel. Större nationer som England och Frankrike kan däremot skryta med flertalet unika enheter.

Andra klagomål är den ibland korkade AI:n som har svåra problem med pathfinding, det vill säga hitta dit den ska. Den är dock bättre och aggressivare än tidigare men gör ibland irrationella drag som att anfalla en tusenmannaarmé med hundra infanterister - och inte bara en gång. Ibland vägrar trupper genomföra order och fastnar i sina positioner och springer fram och tillbaka. Allt detta känns igen från de tidigare spelen i serien och det är synd att vi än en gång måste genomlida samma problem.

Många nyheter

- Fast ändå igenkännbart

På det realtidsbaserade slagfältet känner de flesta igen sig. Kartorna har dock fått mer detaljer som murar och staket; perfekt för infanteri att söka skydd bakom men en pina för kavalleriet. Infanterister kan ockupera byggnader och använda dessa som skydd mot fiendekulor. Dessa detaljer är bara några av alla nyheter som är värda att ta upp men i grund och botten fungerar det på samma sätt som vi är vana vid. Balansmässigt finns det ett par klagomål, till exempel att militiaenheterna spöar det reguljära infanteriet i närstrid.

Flerspelarläget bjuder på en rad olika uppdrag till sjöss och land, både historiska och fiktiva. Tidigare blev vi lovade ett kampanjläge men det är sagt att det ska dyka upp i en större patch som ska släppas i ett senare skede.

Empire Total War är ett enormt spel med hög återspelbarhet. Ingen kampanjsession blir den andra lik. Det har alltid varit seriens styrka och är så fortfarande. Innehållet är också en stor bidragande orsak. Du har en uppsjö med nationer till ditt förfogande (men tyvärr drabbade av karbonkopiesyndromet). Det är här modskaparna kommen in i bilden. Spelserien har alltid haft ett starkt modcommunity som gjort ett utomordentligt jobb att förbättra missar i den historiska korrektheten. Å andra sidan har Total War-serien aldrig utmärkt sig för sin historiska precision utan snarare den lysande och spektakulära spelbarheten, enkelheten och nöjet att ta över världen med ett par musklick. Personligen är jag mer intresserad av romare och riddare än prydliga gossar i stiliga uniformer men detta är utan tvekan ett lysande spel.