Spela co-op med dig själv och manipulera tiden för att fly från den kalla rymddöden.

Efter elva år hos #Massive tröttnade Niklas Hansson på vad han upplevde som oinspirerad krigsglorifiering. Han valde att följa sina indiedrömmar och grundade #Defrost Games, för att skapa annorlunda upplevelser och utforska nya sätt att spela på. Debutspelet heter #Project Temporality och utspelar sig i rymden där ingen kan höra PR-avdelningen skrika efter en fokusgrupp.

Situationen ej godkänd av dr. Emmet Brown.

Genom lappar, mejl och konversationer med en forskare och en förvriden admiral får jag veta att mitt “namn” är 87. Jag är ett experiment i raden av många, och något står inte rätt till på den ödsliga rymdstationen. Det är ett ganska välbekant koncept för alla som spelat #Portal, men dessvärre är historien inte lika indragande och skickligt berättad som #Valves mästerverk. Fast vad gör det när man kan luta sig mot riktigt stabil spelmekanik istället?

Tack, relativitetsteorin

Forskningen som utförs långt från jordens yta handlar om tidsparadoxer som i princip gör människor odödliga. Ett implantat ger testobjekten förmågan att spola tiden fram och tillbaka som ett kassettband. Som om det inte vore nog kan de också dra parallella tidslinjer, vilket är den centrala delen i spelets mekanik. Det innebär att jag skapar kloner som hjälper mig på traven och löser de problem jag ställs inför.

Knappar behöver tryckas ned för att styra plattformar, öppna dörrar och rikta dödliga laserstrålar. Samtidigt. Först springer jag till en tryckkänslig platta, spolar tillbaka tiden och skapar en tidsklon. Klonen springer återigen till plattan samtidigt som jag är fri att ta mig igenom dörren som just öppnades. Väl innanför dörren behöver jag nå en plattform som styrs av en knapp, så jag spolar tillbaka igen, skapar ännu en klon som springer och trycker på knappen, spolar tillbaka, hoppar på plattformen, tar mig vidare.

Att hjälpa sig själv är att hjälpa andra i närheten. Vilket också är du själv.

Det kan låta ganska krångligt, vilket det också är till en början. Men när hjärnan anpassar sig efter spelets logik blir Project Temporality en djupt tillfredsställande upplevelse. När jag löser ett problem och tidsklonerna rusar mot sina mål som i en välkoreograferad dans känner jag mig smart som en raketforskare. De fjorton banorna är lagom stora, välbalanserade och utmanar utan att irritera.

Hansson och Defrost siktade mot stjärnorna med sitt indieprojekt och hamnade i omloppsbana runt Jupiter, där de levererar ett underhållande pusselspel som klart och tydligt når upp till målsättningen att göra något som inte stöpts i traditionella AAA-mallar.

Skicka en rättelse