När Resistance-serien gör en avstickare till PSP är förstapersonsvyn och den taskiga handlingen borta. Kvar finns monster att smula. Massor av monster.

Retribution utspelar sig mellan #Resistance och #Resistance 2. Men det struntar i Hales äventyr i Storbritannien och USA, utan väljer ny huvudperson och nya lokaler. Vår hjälte är numera soldat Grayson som slaktar Chrimeras i Europas inland på order av en fransk motståndsgrupp. Värt att notera är att Grayson faktiskt är en karaktär, med känslor och ord till skillnad från träklossen Hale. Handlingen tillåts ta mycket mer plats i Retribution än i brödraspelen till PS3 och även om handlingen knappast kommer få dig att fälla några tårar så görs ett gott försök.

Variation är livets krydda

Utvecklarna Sony Bend använder sig av det koncept som togs fram till deras Syphon Filter-serie till PSP, vilket innebär tredjepersonsvy, ett cover-system och en överraskande effektiv kontroll. PSP är handikappad med enbart en joystick (om den ens nu kan kallas det) vilket gör actionspel något begränsade. Men det kringgås här genom att låta knapparna på höger sida fungera som substitut för en andra sticka. I Syphon Filter: Dark Mirror samt dess uppföljare fungerade detta utmärkt, problemet är bara att konventionen här ändras. Istället för att ha få, stationära fienden är det istället dussintalet, och alla springer runt som nackade höns med laservapen. För att kontra detta har du ett autosikte som tar bort hela nöjet med att sikta. Peka vapnet i rätt riktning och du låser på fienden. Du kan visserligen stänga av autosiktet, men detta ger motsatta resultatet och du träffar helt plötsligt ingenting.

Kontrollen skulle sänka hela spelet om det inte vore för Sony Bends känsla för variation. Fienden växlar mellan att anfalla i närstrid och på avstånd, vilket får dig att ändra spelstil mellan att skjuta från skydd och cirkel-springa i bästa #Doom-stil. Du skjuter på bossar, du ges tid att använda krypskyttegeväret, du slåss under vatten och du hoppar på lådor, allt för att du aldrig ska känna dig uttråkad. Miljöerna ändrar sig mellan öppna städer och instängda korridorer, ljus och mörker och tempot är tillräckligt högt för att striderna ska känns intensiva utan att bli repetiva.

Det är just variationen som är Retributions största styrka, både när det gäller tempo, vapen, fiender och bandesign. Kampanjen är i grunden absolut inget revolutionerande, men ett narrativ som får ta plats tillsammans med genomtänkta spelmoment gör att den alltid är lika engagerande.

Istället för innovation - innehåll

Grafiskt fungerar spelet effektivt trots sina plottriga texturer med detaljerade modeller, smått fantastiska ljuseffekter och mjuka animationer. Retribution är fyllt till bredden med upplåsbart extrainnehåll, ett enkelt men underhållande flerspelareläge samt funktionen att koppla ihop din PSP med Resistance 2 på PS3 för att lägga till nya spelmoment och vapen. Livslängden är överraskande lång, bättre än många titlar i samma genre till de stationära konsolerna.

Retribution är inget särskilt originellt spel, där kontrollen gör att du antingen träffar allt eller träffar inget, men det är så fruktansvärt genomarbetat i alla andra delar. Handlingen fungerar med att ge lite djup till karaktärerna, fienden och vapen är i en tillfredsställande mix, och viktigast av allt - spelet vet hur det ska fortsätta hålla sig intressant. Inget revolutionerande spel men däremot ett av de bästa i sin genre till formatet.

Skicka en rättelse