Blodbad, Sin City, absurda mängder våld och därefter än mer blod. FZ har tagit sig an Platinum Games MadWorld och det är wiimote- och nunchuck-våld som speglas i våra glansiga ögon. Men hör detta spel hemma på Wii?

Välkommen till Varrigan City, staden där alla slåss för sin överlevnad och erbjuder poäng till den som tar livet av någon annan människa. Du märker att den svartvitblodiga stilen är inspirerad av Sin City med den stora skillnaden att det är svårt att sätta ord på hur mycket blod som kan rymmas på en skärm samtidigt. Första spontana försöket - jättemycket.

Du är Jack, som av olika skäl bestämt sig för att ta sig in i gameshowen Death Watch. Den bygger på ett rankingsystem där det handlar om att slå ihjäl sina motståndare för att ta sig till toppen. Rank 256 är din startposition, men det går snabbt neråt och du kan förvänta dig att redan efter 5-6 timmar ha klarat av spelet.

It's a Mad World alright

And this is some fun shit.

Storyn, vilken jag medvetet låter bli att röja, är bra mycket djupare än man kan vänta sig, men vinner ingen Oscar. Spelet behöver ingen story med tanke på upplägget, även om det för många, inklusive mig, är en bonus att före detta #Clover-gänget faktiskt tänkt till även på den fronten.

Dessa fem till sex timmar är fyllda med våld. Hämningslöst och extremt brutalt våld. Du har från början tillgång till en motorsåg och ett par händer. Fienderna, förutom bossarna, dör direkt av en motorsågssving, men då får du inte höga poäng eller kombos. För att låsa upp olika utmaningar på varje nivå samt slutbossen krävs poäng, och varje nivå har en tidsgräns (vilken undertecknad aldrig märkte av).

Få en struntsumma poäng för att klyva någon på mitten med motorsågen, men om du istället spetsar tre människor på samma spjut varefter du slänger dem på en jättelik grill eller på en spikvägg så skjuter poängmätaren i höjden. Eller kör en brinnande tunna över huvudet på någon, följt av en stolpe genom halsen och som pricken över i lyfter upp honom och flertalet gånger dänger honom mot en spikvägg.

Våld må förekomma i överflöd, men det har sannerligen en viss charm. Fienderna är obönhörligen idioter och samarbetar sällan (jag trodde det var alla mot alla, men det är alla mot dig). De existerar endast för att du ska prova olika kombinationer och känna dig mer tillfreds med dig själv. Bossar finnes på slutet av varje nivå, de varierar väldigt och avslutas på ett sätt som lättast benämns som extrema "fatalities"(Mortal Kombat).

[v=3495;nl]

Styrningen är funktionell och med handen på hjärtat ett av de bäst wiimote-anpassade spelen undertecknad provat på. Det finns en del kameraproblem (titta in i väggen då, pucko) samt att det kan vara ett rejält helvete att försöka plocka upp föremål och i väldigt korta perioder vägrar Jack göra just den rörelse man vill. Det är fyllt av relativt förlåtande Quick Time Events (rör wiimoten rätt när en wiimote rör sig åt ett visst håll på skärmen) och det har sällan varit lika tillfredställande att slå ihjäl fiender.

En helt ny upplevelse

Köra stolpar genom halsen på folk äger.

Spelet drar fördel av Wiis styrkor - eller rättare sagt motarbetar dess svagheter - med sin monokromatiska färgsättning och stilrena design. Det är sällan slowdowns, men när man låter kreativiteten få utlopp finns det inte många gränser kring hur mycket VPS (Våld Per Sekund) som kan uppnås. Det är tillräckligt mycket flyt i grafiken för att du troligtvis inte kommer få den epileptiska chock du var rädd för. Musiken är macho-hiphop/rap med texter baserade kring just våldet i spelet och även om jag inte är ett fan av genren passar det väl in i den övergripande känslan.

För att förlänga den relativt korta upplevelsen låses det efter avklarande av spelet upp ett Hard-läge. I många spel är det läget mest skitsnack. Inte i MadWorld - det är oerhört svårt. Allvarligt, det blir ruggigt svårt. Fiender är smartare, skadar dig mer och till råga på allt har du endast ett liv per nivå. Om du någon gång dör så är det bara att starta om nivån. I Normal-läget har du tre till att börja med och möjlighet att samla på dig fler.

Även ett flerspelarläge finns med, där du kan prova på vissa av minispelen du stöter på under spelets gång tillsammans med en vän. Lite hackande känner man av och även om det kan vara tämligen underhållande känns det som ett oväsentligt tillägg.

Ett knytnävsslag som sitter där det ska

Den inneboende sadisten nickar instämmande.

Jag vill påstå att MadWorld är precis vad Wii behöver. Det är sadistisk arkadaction med en starkt humoristisk underton. Dessutom sticker det ut med sin klockrena grafik och sin variation i fråga om de föremål och tillhyggen du kan skända motståndarna med. Men det är inte bara vi hardcore-spelare som kan njuta av det här, upplägget funkar för alla. Akta dig för Jack Thompson och andra som inte kan ta spel med en nypa salt, för här är det roligt att slå ihjäl saker om och om igen.

Skicka en rättelse