Lego och Star Wars är två licenser som format många mäns och en del kvinnors liv. Men bara för att två ingredienser smakar gott var för sig betyder inte att de blir dubbelt så goda när de blandas utan ofta det motsatta. Så hur klarar Lego Star Wars II: The Original Trilogy sammanslagningen? Över förväntan visar det sig.

Mikael (PC):

Lego har på något sätt lyckats hålla en förvånansvärt hög standard på sina licensierade spel. Även om målgruppen oftast varit de något yngre har spelen varit välgjorda och haft en viss charm för oss som vuxit upp med byggklossarna. Med Lego Star Wars tog man ytterligare ett steg och lyckades blanda två jättelicenser och skapa något som kunde tilltala alla gamers.

Självklart är Lego-delen ständigt närvarande. Inte minst genom att alla karaktärer är byggda av Lego och likaså större delen av miljön. Omgivningarna går dessutom oftast att förstöra och ramlar då ihop i sina beståndsdelar, Legoklossar med andra ord. Spritt på banorna hittar man också högar med Lego som karaktärerna kan använda sig av för att ta sig vidare. Valfriheten är dock inte så stor som den brukar vara med Lego, allting man bygger ihop har ett speciellt syfte, som att skapa en bro eller öppna en dörr.

På banorna ska man förutom att jaga fulingar samla på sig en mängd olika föremål. Förutom poäng i form av små Lego-bitar som man hittar överallt, finns det diverse gömda föremål. Med dessa kan man bygga Lego-modeller mellan banorna eller skaffa sig smått fåniga färdigheter.

Men Legos medverkan syns kanske tydligast i humorn som genomsyrar spelet. Små legogubbar som slåss är i sig ganska komiska, men andra roliga inslag, såsom när man försöker sätta en Stormtrooper-hjälp på Chewbacca och den bara går ner halvvägs, finner man ofta.

Simon (Xbox 360):

Att kombinera två stora licenser är inte något direkt unikt, men det är ett klart risktagande. Det behövs trots allt inte mycket för att allt ska falla ihop som ett korthus då fans av respektive läger inte är sena med att försvara sin älskling. Traveller's Tales har emellertid fått till balansen mellan Lego och Star Wars på ett beundransvärt sätt. Faktum är att allt ifrån spelets välkända miljöer till dess älskade och hatade karaktärer känns som något helt naturligt efter bara några minuters spelande.

Användandet av Lego ger också vissa möjligheter, något som främst måste utnyttjas när du som spelare ställs inför olika problem. Nu är spelet trots allt riktat till en inte alltför vuxen målgrupp och således bör inte dessa små "pussel" ställa till några större problem för vår standardläsare, men det är ändå rätt tillfredsställande att bygga ihop en fullt fungerande AT-ST av Lego för att spränga upp en öppning. Lego utnyttjas också i området bonusmaterial då du kan sätta ihop dina egna Lego-figurer och bygga ihop de fordon som figurerar i spelet med hjälp av Lego-bitar som finns utspridda på spelets banor. Nu har detta förmodligen ingen större attraktionskraft hos de av oss som inte leker med Lego alltför mycket längre, men de yngre kommer säkerligen att uppskatta det.

Mikael:

Även om ettan också byggde på Star Wars var jag klart mer intresserad av denna version, som porträtterar episod fyra, fem och sex. Hur man tänkt få de tre klassiska filmerna att utspelas med hjälp av små Lego-gubbar var ett lockande scenario. Spelet börjar, precis som första filmen, ombord på prinsessan Leias skepp jagat av imperiet. Därefter följer man Luke på Tatooine och senare hela gänget inne i dödsstjärnan. Med andra ord så finns där i stort sett en legomotsvarighet till varenda plats filmerna utspelas på.

Spelaren nyttjar sig heller inte endast av legogubbar i sin kamp mot imperiet, ibland får man hoppa i fordon som snowspeedern, en X-wing eller Han Solos Millennium Falcon. Utvecklarna har lyckats förvånansvärt bra med att göra fordonsbataljerna intressanta. Att anfalla stora Star Destroyers medan man samtidigt försöker undanmanövrera mängder av Tie Fighters är riktigt kul, även i Lego.

För riktigt behållning av spelet krävs det att man sett filmerna. Även om alla filmens miljöer återfinns i legovariant och storyn förs framåt via korta stumma filmsekvenser blir det svårt att förstå sammanhanget om man inte sedan tidigare kan händelseförloppet.

Simon:

Redan efter den första anblicken av och tonerna från den berömda baren i Mos Eisley står det klart att det här inte är det typiska licensspelet. Ni vet de där som görs utan någon större kärlek eller respekt för det arv som licensen för med sig. Visserligen är det ingen porträttlik version av George Lucas skapelse, men trots att allt är betydligt "gulligare" än det vi är vana vid från filmerna så fungerar det fantastiskt bra.

Lego Star Wars II: The Original Trilogy följer dock inte filmerna slaviskt. Visst känner vi igen miljöerna och de avgörande händelserna men för att det ska fungera som ett spel behöver det kryddas med några utsvävningar och en hel del humor. Med sina komiska instick balanserar Traveller's Tales hela tiden på en tunn tråd mellan kärleksfull hyllning och löjeväckande parodi. Det gör det dock på ett så pass imponerande sätt, bland annat då Han Solo lockar ner Chewbacca i avloppet på dödsstjärnan med ett hundben, att de förtjänar en applåd. Visst är det enkel och i många fall barnslig humor, men det är otroligt charmigt och är du inte gjord av sten är det svårt att inte gilla det.

Föregående Nästa
Skicka en rättelse