"I rymden kan ingen höra dig skrika" är en välbekant fras för de flesta av oss. När det gäller utvecklaren Kerberos Productions Inc verkar det som om de inte riktigt anammat principen med att ljud inte kan existera i rymdens vakuum. I deras spel Sword of the Stars pangas det på ganska friskt med explosioner och lasrar i universums mörker.

Detta är ett strategispel som utspelar sig i rymden och som i stil med Rome: Total War erbjuder en turordningsbaserad strategikarta samt ett stridsläge i realtid. På strategikartan hittar vi ett gäng planeter som man kan utforska och kolonisera. Varje planet man har i sin ägo ger en resurser i form av pengar som man kan bränna på forskning, nya skepp eller på att vidareutveckla planeten i fråga. Du kan vidareutveckla varje planet genom att förbättra infrastrukturen samt att göra den mer lik jorden. Detta i sin tur gör att fler folk vill bo där och, vips, så tjänar du mer pengar.

Uppfinnar-Jocke och Byggare Bob

Planetutveckling i all ära men dina viktigaste utgifter är forskningen och skeppsbyggandet. Just forskningen har i detta spel en ganska unik egenskap: ett slumpmässigt teknologiträd. Det innebär att grenarna på teknologiträdet ser annorlunda ut för varje ny spelomgång. Detta ser jag som en stor fördel då man annars snabbt lär sig hur man smidigast ska forska för att vinna. Nu kan du inte forska fram de fetaste vapnen varje gång, ibland får du kanske nöja dig med att satsa på forskning för bättre försvar åt dina skepp.

När du forskat fram lite nya delar kan du helt enkelt gå in på skärmen för skeppsdesign och byta ut gamla delar mot nya. På detta vis kan du bygga hur många olika slags skepp du vill. För att bygga dina skepp måste du välja vilken planet som ska göra det, vilket bidrar till ytterligare ett strategiskt beslut. Ska man våga låta planeterna som är i krig bygga skepp med risk för att bli övertagna (planeterna alltså) eller ska man låta de längre bak i leden få bygga dem, då med risken att de inte ens hinner fram till undsättning?

Kosmisk rasism

Spelet innehåller fyra olika spelbara raser som alla är bra/dåliga på något. När jag spelade märkte jag inte av några direkta skillnader mer än hur de olika raserna färdas mellan stjärnor samt hur fort de forskar. Raserna i fråga är Hiver (insektsliknande), Tarkas (reptilliknande), Liir (delfinliknande) och vanliga människor (människoliknande). Och, ja, du läste rätt: Liir är en ras som ser ut som muterade delfiner. Storyn i spelet går ut på att... ja, finns det en story över huvud taget? Det är då verkligen inte något som man märker av när man spelar. Det närmaste man kan komma story i detta spel är en kort introfilm som förklarar att de fyra raserna krigar mot varandra. That’s it.

Hur är det annars då?

Grafiskt sett är spelet tyvärr ganska mediokert. Man tycker att dagens datorer borde vara så pass kraftfulla att utvecklarna kunde ha klämt ut lite mer grafiska extravaganser. Rymden är ju så pass tom att man borde kunna göra riktigt detaljerade rymdskepp, men nej, det är inget vi ser här. Å andra sidan zoomar man kanske inte in skeppen så ofta. Som nyss påpekats är rymden tom och här är den tyvärr alltför tom. När man strider kan man bara skicka in ett begränsat antal skepp och då man måste zooma ut ganska mycket för att få en bra överblick så ser dessa ganska fjuttiga ut mot den stora tomma bakgrunden. Man har också svårt att avgöra om skeppen skjuter och vem de skjuter på. Ska jag klaga lite till är även kamerasystemet i stridsdelen inte det bästa. Står du ut med detta så har du ändå ett rätt bra spel som du antagligen kommer att spendera många, många timmar med: speciellt då det slumpmässiga teknologiträdet gör att ingen runda blir den andra lik.

Testdator:

AMD 3500+
1024 MB RAM
Radeon 9800 Pro

Skicka en rättelse