Förra året bjöd Blackguards upp till strategisk rollspelsdans där vi kunde svänga runt bland utmanande strider och komplexa spelsystem. Men inte utan att bli trampade på tårna emellanåt.

När Daedalic vevar igång grammofonen igen i uppföljaren blir det några upplyftande steg framåt, men också en del stampande på samma ställe. Huvudpersonen Cassia blir förrådd av sin make och kastas i en fängelsehåla som dessutom även råkar vara en labyrint. Där harvar hon runt i fyra år innan hon slutligen lyckas fly, men inte utan att bli biten av spindlar som vanställer hennes ansikte och lockar fram ett starkt begär för makt. Med denna märkliga bieffekt tar hon sig slutligen ut ur den mörka labyrinten och skrider till det makthungriga verket.

Bakgrundshistorien är precis lika tafatt berättad som förra gången, och i ärlighetens namn inte särskilt intressant. Cassia utkräver hämnd på maken genom att samla ihop en styrka med både nykomlingar och välbekanta ansikten, för att sedan attackera hans städer och utposter.

Lite färglöst, eller?

Här hittar vi en av uppföljarens nyheter i konceptet att erövra städer. Världskartan är öppnare än förr och låter oss i större utsträckning välja vart och när vi ska anfalla. Men vi möter inte någon passiv motståndare; titt som tätt attackerar han städerna vi intagit. Då gäller det att gå in i försvarsläge, placera ut fällor och se till att staden inte faller tillbaka i hans giriga händer. Inför varje batalj får jag välja vilka jag vill ha vid min sida – ibland får jag ta en enda hjälte, ibland hela gänget. Nyheterna till trots är det dock mycket som känns välbekant.

Spelsystemet är i princip identiskt med det från föregångaren, där hexagonfält utgör slagfälten där goblins, muterade insekter och slagsmålssugna vakter får sätta livet till i turordningsbaserade strider. Alltihop drivs av samma motor, med samma grafik, i stor utsträckning med samma hjältar. Dessa kan du förbättra i ett näst intill identiskt system för karaktärsutveckling, och de använder i stort sett samma förmågor och trollformler på slagfälten. Blackguards 2 känns ur det perspektivet som en expansion snarare än en regelrätt uppföljare. Men det finns ändå en viss framåtrörelse.

"Där har den, och den, och den!

En av förra spelets största brister var de slumpmässiga momenten. Hjältarna var riktiga klantskallar som missade flertalet attacker till höger och vänster, vilket förvandlade bagatellartade konflikter till tårdrypande nederlag. Den designen är numera bortblåst, och istället för att sitta och krångla med sparfiler varje gång turlighetens gudinna förbannar mig, kan jag rikta uppmärksamheten mot spelets styrka: de strategiska konflikterna.

Föregående Nästa
Ja, det största du bör be om är auto-save precis i början av en strid. Suspend save känns inte heller speciellt lönt vid datorn i det här formatet, och spelet är inte såpass casual att det tillåter en att osta sig genom spelet genom quicksaves, och är... 20/01 Hexagoner, överta städer, knasig AI. Jag vart sugen på Civ V. 20/01 Håller med. Spara under striderna är helt fel tycker jag, dock skall man kunna spara mellan striderna eller i alla fall ha en autosave så man inte förlorar flera timmars arbete. Men man kan ju lägga in save-funktioner som valbart funktion för de som vil... 20/01 Tycker det är fel att ge minus för att man inte kan spara i striderna. Ger spelet inte en möjligheten att spara på över en timme vid tillfällen så är det ju inte så bra upplagt dessvärre. 20/01 Jag skrev vad jag skrev eftersom det lät som om du trodde att en trea inte var synonymt med "bra", inte för att jag "inte accepterade" din åsikt. 20/01 Fast det betyder absolut ingenting min vän då jag inte kritiserat FZ:s betygsättning. Jag skrev bara vad jag ansåg men det accepterade tydligen inte vissa här vilket de får stå för såklart. Och jag anser att betyget är en fyra även efter FZ:s betygskrit... 19/01 Ja du kan ju tycka det, fast nu är det inte så det funkar här. http://www.fz.se/betyg 3 = Bra 19/01 Allting är relativt min vän :) Själv älskade jag ettan och har spenderat några timmar på tvåan nu utan att bli besviken än. Själv anser jag att en trea betyder att spelet är mediokert medans en fyra betyder att spelet är bra. En femma är fantastiskt och... 19/01 Med tanke på hur värdelös ettan var är jag fortsatt skeptisk. Får spana lite på Twitch, eller något. "Ett bra spel" är en bra beskrivning av en treas innebörd i FZ:s femgradiga skala! 19/01 Jag ger det en fyra för det är ett bra spel enligt mitt tycke. 19/01
Skicka en rättelse