Att det råder brist på idéer inom spelvärlden kan nog de flesta hålla med om. Förutom att grafiken blivit betydligt bättre än för tio år sedan har spelupplägget inte förändrats nämnvärt.
Utvecklarna K-D Lab i den ryska exklaven Kaliningrad släppte för ungefär två år sedan den väldigt annorlunda strategititeln Perimeter. På ytan var det inget som liknande spelet, varken spelmässigt eller storymässigt. Men i Mikaels recension kom han fram till att Perimeter var ett ganska ordinärt RTS med ett par underhållande innovationer.
Onödigt krångligt
I dagarna släpps fortsättningen, eller expansionen om man så vill, till Perimeter som bär undertiteln Emperor's Testament. Storyn är lika flummig och diffus som sin lillebrors med ingredienser som multipla universum och konstiga världar. Det verkar som K-D Lab helt i onödan krånglat till handlingen i ett försök att få spelet att verka annorlunda. Storyn är visserligen det, men inte på ett positivt och lockande sätt. Istället för att fängsla har storyn blivit något som säkerligen kan vara frånstötande för många spelare.
För den som är intresserad kommer här en beskrivning av spelets handling saxat från dess hemsida:
"...the Spirits are on the way to their destination and the Harkbacks are seeking the mythical Earth, the Emperor builds up his Sponge Empire using automatic bases - his Vice Frames. He creates the Mechanical Spirit to help him discover new Worlds. One of the Vice frames starts the testing of this mechanism, this leads to appearance of the super mind - Mechanical Messiah and the discovery of the parallel Chain of the Psycho-sphere Worlds. We also meet the "lost" Exodus Frames and find traces of the mysterious alien race."
Jag som aldrig spelat det första spelet i serien var hoppfull att jag skulle få en guidad tur eller åtminstone ett par träningsuppdrag innan jag slängdes ut i slagfältet. Tji fick jag och där stod jag som ett fån i det första uppdraget i den 25 uppdrag långa enspelarkampanjen, utan att ha den blekaste aning om vad jag skulle göra. Vilse som jag var bland alla knappar började jag att testa mig fram. Det tog dock inte lång tid innan jag började känna igen mig. I en nybörjares ögon får Emperor's Testament ett stor tummen ned då det gäller introduktion och dokumentation.
Andra kvalitéer
Grafikmotorn är ett intressant ämne. Det märks direkt att den har ett par år på nacken, den är dock beundransvärd på andra sätt. Det ständigt kuperade landskapet är helt dynamiskt och måste omvandlas för att du ska kunna stå som segrare vid varje uppdrags slut. Genom att förvandla och platta till landskapet omkring dig med maskiner kan du samla in energi och utöka din egen bas. En större bas innebär fler valmöjligheter både då det gäller strategi och byggande av andra byggnader, som i sin tur kan uppgraderas.
Även enheterna är ett kapitel för sig. Du har tre stycken olika truppslag att bygga: ingenjörer, vanliga soldater och officerare. Dessa kan på ett förunderligt sätt omvandlas och användas för att bygga mer avancerade enheter som tanks och helikoptrar. Det är nästan en hel vetenskap att bygga dessa då det ibland krävs ett stort antal soldater, officerare och ingenjörer för en omvandling till en enkel stridsvagn. I stridens hetta kan processen bli väldigt frustrerande men å andra sidan har du stora valmöjligheter vid skapandet av dina enheter
Sammanfattning
Spelar du Perimeter: Emperor's Testament för första gången kommer du förmodligen att bli förstummad av den dunkla handlingen och den höga inlärningströskeln. Andra brister som drar ned betyget en smula är få nyheter jämfört med moderspelet, den föråldrade grafiken och en rörig meny. I övrigt är spelet en gedigen skapelse med en rejäl enspelarkampanj, multiplayer - som jag för övrigt inte haft möjlighet att testa - och en stor dos strategi. Ger du det lite tid och energi får du mycket tillbaka i form av ett väldigt annorlunda RTS.
Testdator:
Intel P4 3.6
ATI Radeon 9800XT 256 MB
1024 MB RAM
Windows XP (SP2)