Ett pastellfärgat krig med stridsvagnar ingen på förhand vet hur farliga de är. Svenska Gear Up är gratisaction värd varje öre.

Free-to-play-marknaden fortsätter att växa så det knakar och för mindre utvecklare kan det vara svårt att göra sin röst hörd i det ständiga bruset från smattrande kulsprutor, fräsande eldbollar och knivhuggande spioner. Men med en färgglad pansarvagnsfest har man alla förutsättningar att hävda sig.

Med #Gear Up gör Uppsalabaserade #Doctor Entertainment skojfrisk actionröj av bepansrat krigande i något som kan beskrivas som en blandning av #Team Fortress 2 och #World of Tanks. Regnbågens alla färger klär slagfälten där vi gör upp i spellägena conquest, team deathmatch och deathmatch. Traditionellt och väl tryggt – om det inte vore för 116 reservdelar.

Ej default-vapnet.

Dessa används för att bygga dina drömmars stridsvagn, och möjligheterna är många. Vill du sitta på avstånd och mörda folk i vedervärdig sniper-stil går det alldeles utmärkt. Föredrar du att skruva ihop ett så stryktåligt fordon som möjligt och skjuta raketer och bomber på meningsmotståndarna går det också bra. Eller varför inte plocka av det mesta av plåten, sätta på gokart-däck och rulla fram blixtsnabbt med en förödande eldkastare?

Spelmekaniken står stadigt på egna ben och det känns helt rätt att köra runt och bomba ihjäl fiendestyrkorna. Kaotisk underhållning i bästa arkadstil med fysikbaserade fordon är ett helt okej vapen för att mörda fritiden, men det är just kombinationen med att bygga egna pansarvagnar som lyfter Gear Up till något utöver det vanliga.

Gameplay från när FZ recensions- och lunchspelar Gear Up.

Att bli totalägd av någon übervagn gör inte att jag hivar ut datorn genom fönstret – istället inspireras jag och får nya idéer till mina egna konstruktioner. Jag finjusterar, väljer vapen och försöker ständigt förbättra mina dödsredskap. Det är väldigt kul och timmarna rinner lätt iväg när man ömsom sitter och pillar i verkstan, ömsom skjuter allt som rör sig.

Rosten i maskineriet är hur du samlar delarna. I free-to-play-utförandet låser du upp dem genom att spela matcher och ganska långsamt låsa upp del efter del. Det är inte särskilt skoj att glida runt med standardtanken och dess begränsade möjligheter i flertalet matcher innan du ens får börja laborera med olika kombinationer, och för gratisspelaren känns det därför som att halva upplevelsen gömmer sig bakom en time sink eller betalvägg.

Vill det sig illa sitter en röd stridsvagn gömd på antennen. Spindelben gör det nämligen möjligt att klättra.

Med det i åtanke är det svårt att avgöra om Gear Up blir nästa stora stjärna på free-to-play-himlen. Det som ändå talar för framgång är det rent spelmässiga: den sköna balansen mellan röj och verkstad som bäst avnjuts tillsammans med ett gäng vänner (eller fiender). Och med ännu fler delar, kartor och spellägen så kan den charmiga konflikten mycket väl växa sig till ett storartat världskrig i framtiden.

Skicka en rättelse