År av besvikelser ligger bakom oss. Finns det fortfarande hopp för Final Fantasy?

Fabula Nova Crystallis. Så hette storsatsningen som med Final Fantasy XIII i bräschen skulle ta Square Enix sagor till nya höjder, där seriens grundmurade kristaller skulle skina starkare än någonsin. Hur det gick? Meh. Nio år senare blickar vi tillbaka på en förlorad generation och kristaller med djupa sprickor.

Lightning-trilogin gick i ett huj från hyfsad till snudd på katastrofal. Versus XIII gick inte alls (tills det många år senare blev Final Fantasy XV, men det är en annan historia). Den bärbara avkomman Type-0 vägrade i sin tur vandra utanför Nippons gränser. Tills nu. För i elfte timmen har Square Enix vaknat upp. Operation: Rädda Final Fantasy har inletts. Och nu är det istället Type-0 HD som går i bräschen.

Klassiska monster, välbekanta vyer men en ny slags flärd.

Det forna PSP-spelet spelar på allas nostalgisträngar. Tonerna av Prelude-stycket ljuder ofta och mycket. Kristallerna spelar en central roll, liksom en man som heter Cid. Du kan frammana Ifrit, Shiva och allsköns eidolons. Behemoths dräps. Spikhåriga tonåringar räddar världen. Där finns en världskarta att vandra runt på. Eller för all del: att utforska på ryggen av en gulfjädrad chocobo.

Stridens puls är spelets takt

Men trots de täta referenserna lever inte Type-0 på rosaskimrande minnen. Det är nämligen de nydanande striderna som driver allting framåt. Jag tror det är seriens snabbaste någonsin, och påminner inte så lite om PSP-klassikern Crisis Core. Skådeplatserna känns dessutom, trots att de drivs av den nya generationen, inte mer än likt kantiga och trimmade PSP-alster med utsmetade texturer. Men jag glömmer bort kloakerna, militärbaserna och grottorna kring mig när intensiteten bränner sig fast. Glöm seriens turordningsförflutna. Det här är någonting helt annat.

Type-0 är uppdragsbaserat, och dessa är sin tur till största delen dedikerade till slagfälten. Fienderna – jätterobotar, bevingade cykloper och supersoldater – anfaller på bred front och med enorm frenesi. Med detta sagt kommer ändå eftertanke spela en avgörande roll. Att mosa attackknappen är bara en genväg till game over. Istället uppmuntras du att tänka till: låsa fast siktet vid rätt fiende, tajma in extra starka träffar, kasta dig undan när motattackerna regnar över fältet, välja mest lämpade trio för uppdragen (även om du bara rattar en i taget), mixa magi med närstrider och distansvapen samt sätta in förödande specialattacker där det krävs.

Jag är lite kär i stridssystemet. Det är djupt tillfredsställande att fatta rätt ögonblicksbeslut, och det råder knappast någon brist på alternativ. Redan tidigt har du fjorton unga män och kvinnor att välja och vraka bland. Dessa inkluderar allt från långsamma svärdssvingare och smidiga slagskämpar till en flöjtspelande flicka och en ettrig Ace med en dödlig kortlek på fickan. Det är bedrägligt enkelt att hitta en favorit, men att bara hålla hårt i denna kommer tids nog bita dig i ändalykten. En stark topp kan aldrig kompensera en svag bredd. Åtminstone inte i Type-0.

Och när du tror att du sett allt uppenbarar sig ett charmtroll till pausunderhållning, ett slags rts-light-läge där du leder trupper i det krig som ligger till grund för berättelsen. Den står tyvärr för en ojämn resa. Vilket är synd, då inledningen skvallrar om ett för serien outforskat mörker, om ond bråd död och sorg. Främst sätter de fjorton huvudpersonerna käppar i hjulen för tyngden. Det är svårt att känna något för Nomuras utslitna karaktärsdesign som i princip sett likadan ut i Final Fantasy-land sedan slutet av 90-talet. Partierna mellan uppdragen som finns där för att fördjupa världen och karaktärerna känns mest som irriterande transportsträckor. Dialogerna är ointressanta och röstskådespeleriet är på sina håll förfärligt.

De fjorton huvudpersonerna bistår dessvärre med huvudvärk.

Det hjälper inte heller att världen utanför akademin, där det mesta tack och lov utspelar sig, består av understimulerande kartonger, som sägs vara städer. Här lyser PSP-arvet som starkast. Square Enix kan inte heller hålla sig ifrån snedtrippar med unga kvinnor som trånar efter sexiga bikinis, trostjuvar och brunstiga ynglingar du måste lära konsten att flirta. Inslagen tillför exakt ingenting. Eller, förstås, de tillför en bitter eftersmak.

Men till sist kan varken klavertramp, Nomuras idétorka eller frånsprungen flärd hindra helheten. Det finns fortfarande saker att jobba på men i slutändan är Type-0 det enda jag vågade hoppas på: ett bra spel. Just idag är den enkla insikten guld värd.

När huvudserien lade ner prelude och battle fanfare dog serien för mig.. Som ett star wars utan john williams tema.. Sen gillade jag de turbaserade atb systemet.. 24/03 Håller med. Det har utvecklats till det sämre indeed. Men så blir det när snart varenda kotte som hade något gott att tillföra RPG spelen inom squareenix har lämnat skutan. 18/03 jag tror inte han menar det Så som du beskriver. För jag känner att jag förstår han. Då jag får upp en helt annan bild av vad han menar. Självklart ska spel utvecklas. Men FF har inte utvecklats, det har förändrats. Till det sämre påstår jag. 18/03 Gött! Låter som när det dyker ned under 200 kr så blir det inköp! 18/03 Visst har det gått i en annan riktning, men det är inte något dåligt. Serien är snart 30 år gammal, det är bara naturligt att det fortsätter utvecklas oavsett vad man tycker om det nya. Annars hade vi haft rollspelsmotsvarigheten till Call of Duty, vilk... 17/03 Håller till 100 % med dig. Förstå vilket FF man skulle få om Square Enix gick all in med det gamla stridssystemet! 17/03 Det är inte bara striderna som är fel, hela serien har gått i en annan riktning. Det som gjorde FF bra finns inte kvar längre. 17/03 Kanske för att vi är över 15 spel inne i serien nu, det är inte alls konstigt att de försöker vidareutveckla combat-systemet. Jag vill absolut inte att det återgår till hur striderna var förr, men jag ser väldigt gärna att de gör något turbaserat som... 17/03 Man måste helt enkelt lära sig att striderna suger för att få spela FF spel efter X. Är nog mer intresserad av 0 en 15. 16/03 Final Fantasy var bäst till FF9, Nu känns det inte som ett FF spel längre. 16/03
Skicka en rättelse